Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omnibustrafik - Omnivorer - Omphalodes - Omplantering - Omre, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Omnivorer—Omre
492
på gr. av gatubeläggningens art, varför
spårvägarna här kommo att helt fylla bussarnas
funktion, särsk. sedan de på 1890-talet börjat drivas
med ånga och ett årtionde senare elektrifierats.
I andra huvudstäder, t. ex. Berlin, London och
New York, försvunno dock ej bussarna någonsin
ur gatubilden. — I och med motoriseringen av
trafiken samt väg- och gatubeläggningens
successiva anpassning till motortrafiken inleddes i alla
kulturländer för o. en ny epok, vilken medfört
åtm. två karakteristiska förändringar. Den ena
består i att o. kommit att erövra landsbygden,
där den delvis bildar ett komplement till
järnvägarna och drar trafik till dessa, samtidigt som
den i viss mån också utgör en konkurrent; den
andra förändringen har yttrat sig som en ökad
konkurrenskraft från o. gentemot spårvägarnas
korttrafik. I denna kamp är o. i färd med att
uttränga spårvägstrafiken åtm. i städernas
centrala delar, väsentligen på gr. av sin större
smidighet och snabbhet. I Stockholm kommo 1951
c:a 36% av den kombinerade buss- och
spår-vägstrafikens antal plats-km på bussarna, varvid
bussarnas antal är c:a 700; spår- och
tunnelbanevagnarnas c:a 900. På Manhattan i New York,
i London o. s. v. ombesörj es den allmänna
persontrafiken i gatuplanet sedan länge av enbart bussar,
medan den spårbundna trafiken förlagts under
jorden. — I Stockholm öppnades 1907 en
regelbunden motorbusslinje mellan Kungsbroplan och
Lillsjön (i Bromma), och på Sveriges landsbygd
insattes en av de första motorbussarna (strängt
taget endast en med bänkar och tak försedd
lastbil) i reguljär trafik på linjen
Tanum—Grebbe-stad (i Bohuslän) 1911 i SJ:s regi. Icke förrän
1922—23 inleddes dock den egentliga expansionen
för denna trafikform. Under nämnda expansion
uppstodo här och var i Sverige formliga
trafikkrig, men förhållandena började dock snart
stabiliseras, närmast som följd av 1923 års
motorfordonsförordning, enl. vilken fordringarna på
såväl vagnmateriel som förar kompetens skärptes.
Etablerandet av konkurrerande linjer på samma
sträckor el. längs järnvägslinjer försvårades
genom 1930 års motorfordonsförordning, och i 1940
års förordning om yrkesmässig biltrafik har man
gått ännu ett steg längre genom föreskriften, att
ett trafikföretag, som nära beröres av en ny,
ifrågasatt koncession, skall äga företrädesrätt att
erhålla denna koncession för egen del. Flertalet
av de busslinjer, som tillkommo under 1920-talet,
koncessionerades till privatpersoner el. mindre
sammanslutningar, ehuru vid denna tid ett stort
antal linjer etablerades även av bl. a. de enskilda
järnvägarna och av SJ. Ett pionjärarbete kan här
tillgodoräknas postverket, som genom att tidigt
inrätta ett stort antal, kombinerade post- och
om-nibuslinjer i övre Jämtland, Lappland och
Norrbotten kan sägas ha förbundit dessa landsändar
med yttervärlden. En 116 km lång
”kolonisa-tionslinje” inrättades 1931 av SJ mellan
över-torneå och Paj ala som ersättning för en eljest
planerad järnväg. — Efter hand ha en stor del
av Sveriges busslinjer fusionerats till större och
mera driftsdugliga trafikenheter, varvid samtidigt
en bättre service och mera enhetliga taxor
erhållits. Särsk. då trafiken ombesörjes av
järnvägarna el. eljest drives i samråd med dessa, har
den anpassats efter järnvägstidtabellerna, varvid
möjlighet finnes att erhålla genomgående biljetter
och att få resgods polletterat direkt till
bestämmelseorten. Ännu är dock den inbördes
samtra-fiken mellan busslinjer, som tillhöra olika
trafikföretag, blott i ringa grad organiserad.
Svårigheter ha yppat sig vid försöken att uppgöra
enhetliga, samlade och samtidigt gällande turlistor,
ehuru ett beaktansvärt arbete här har utförts i
Svenska omnibusägareförbundets regi
(”Bussturlistan”, utg. sedan 1945). — I U.S.A., där
järnvägarna ej äro förstatligade och konkurrensen
principiellt är fri, har särsk. Greyhound-bolaget
etablerat ett ofantligt nät av långlinjer, som
sträcker sig över hela kontinenten, varvid man
trots en bekvämlighetsstandard, som överträffar
flertalet andra länders (sovvagnar m. m.), kan
hålla väsentligt lägre befordringstaxor än
järnvägarnas.
Utvecklingsgången i Sverige belyses av att
1923 funnos endast c:a 700 bussar, vilket antal
1928 hade stigit till 2,200, 1933 till c:a 3,500 och
1939 till c:a 5,100. — Den företagare i branschen,
som sedan 1935 expanderat hastigast, är SJ, delvis
beroende på att riksdagen fr. o. m. nämnda år
(med undantag för 1940—44) beviljat ett årligt
anslag av 2 mkr för inlösen av busslinjer i
enskild ägo. Härutöver sker viss nyetablering,
varjämte förvärv göras genom Trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarna—Gävle.
Omnivorer [-å’r-], allätare, organismer, som
leva av både vegetabilisk och animalisk näring.
Omphalödes [-f-], bot., hundtungan
(Cyno-glossum) närstående släkte av fam.
Borragina-ceae. Två sydeuropeiska arter — den ettåriga,
vitblommiga O. linifolia, vit förgätmigej,
och den fleråriga, blåblommiga O. verna —
odlas som prydnadsväxter i trädgårdar.
Omplantering, en växts upptagande med
rötterna och flyttning till annan växtplats. Genom
o. tvingas växten att bilda en tätare, mera
förgrenad men begränsad rotmassa. Skolning (i
s. Sverige p r i c k 1 i n g) och omskolning
(senare utförd flyttning) äro o. av unga
plantor av köks- och blomsterväxter etc., som så
förberedas för att med större säkerhet kunna
planteras på sin slutliga plats.
Omre [å’m-], Arthur, norsk författare (f.
1887). O. seglade en tid som sjöman, var
tecknare och konstruktör i U.S.A. och ingenjör i
Oslo. Han framträdde först som skildrare av
brottslingar och kriminell miljö i romanerna
”Smuglere” (1935; sv. övers. 1936), ”Flukten”
(1936; sv. övers. 1937), ”Sukkenes bro” (1937;
sv. övers. 1938) och ”Kristinus Bergman” (1938).
Bland hans övriga romaner märkes ”Intermesso”
(1939; sv. övers. 1941). Med ”Det hender iblant”
(1941), ”Stort sett pent vær” (1948) och
”Skif-tende bris” (1950) har han ryckt upp i ledet bland
Norges bästa novellister. Under pseud. Arthur
Ju el har O. utg. detektivromanen ”Mysterium
i Rolvsöy” (1942; sv. övers. 1947). Efter 2:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
