Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orgel - Orgelbössa - Orgelharmonium (kammarorgel, harmonium) - Orgelkoraller - Orgelnist - Orgelpunkt - Orgesch - Orgiastisk - Orgier - Orhem - Orental - Oriental Institute of the University of Chicago, The - Orientaliska språk (österländska språk) - Orientaliskt fullblod - Orientalist - Orienten - Orientera - Orienteringsförbundet - Orienteringslöpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Orgelbössa—Orienteringslöpning
562
f. Kr. Den pneumatiska o. (luftorgeln) omtalas
på 300-talet e. Kr. På 600- och 700-talen var
Konstantinopel centrum för
orgelbyggnadskonsten. I Sverige omtalas o. under 1300-talets förra
hälft. En av de äldsta i spelbart skick bevarade
o. är Malmö S:t Petri kyrkas gamla o., byggd
omkr. 1500, numera uppställd i Malmö museum.
Mot slutet av medeltiden förbättrades
orgeltekniken, och 1700-talet åstadkom sinnrika orglar. Med
romantiken började o:s dekadenstid. Mixturer
och alikvotstämmor fingo vika för stråkstämmor
och högtrycksstämmor. Under de senaste åren
har en kraftig reaktion mot denna
konsertorgel-typ gjort sig gällande inom orgelbyggeriet, och
man har alltmer övergått till att bygga o. efter
klassiska principer. —• Av berömda
orgelbyggare kunna nämnas: Compenius, Schnitger,
Sil-bermann, Cavaillé-Coll. Bland större o. i
utlandet märkas 0. i Convention Hall, Atlantic City,
U.S.A. (935 stämmor), o. i Wanamaker Store,
Philadelphia (451 stämmor), o. i katedralen i
Liverpool (215 stämmor) och o. i domen i
Pas-sau (208 stämmor). Den största o. i Sverige
finns i Stockholms stadshus (115 stämmor). Lunds
domkyrkas o. är den största kyrkorgeln i
Sverige med 101 stämmor och 4 manualer, byggd
1836 av P. Z. Strand, Stockholm, om- och
tillbyggd 1934 av Marcussen & Sön, Åbenrå. —
Litt.: C. F. Hennerberg och N. P. Norlind,
”Handbok om o.” (2 bd, 1912); W. Ellerhorst,
”Handbuch der Orgelkunde” (1936); C.
Rosen-qvist, ”Orgelkonst” (1937); G. Westblad,
”Kyr-koorgeln” (2:a uppl. 1941).
Orgelbössa, krig sv., på 1300-talet använda
finkalibriga eldvapen med flera, ibland ända till
144 pipor, vilande på gemensamt underlag och
avsedda att samtidigt avfyras. Jfr Kulspruta,
sp. 12.
Orgelharmonium (kammarorgel,
harmo ni um), tangentinstrument med fritungor
samt bälgar, trampade av den spelande själv. O.
uppfanns omkr. 1780. I Sverige byggdes en
mängd olika typer redan före 1840; från
1860-talets slut blev o. ett skolinstrument och erhöll
snart allmän spridning. I början användes
tryck-luftsystemet, men sugluftsystemet har från 1861
i stor utsträckning ersatt detta.
Orgelkoraller, zool., se Koralldjur, sp. 685
och bild I.
Orgelni’st, se Organist.
Orgelpunkt (fr. point d’orgue), liggande
baston, över vilken harmonierna växla; brukas mest
i slutet av ett stycke (ofta avslutning på en fuga).
Orgesch [å’rg-], ty., se Escherich 1).
Orgia’stisk, präglad av vild hänförelse, vilt
uppsluppen.
Orgier [å’r-], vilda nöjen, dryckesgillen.
Orhem, stadsdel i Enskede förs., Stockholm,
vid n. delen av sjön Drevviken; c:a 65 inv. Här
finnes ett konvalescenthem, tillh. den under
sjukhusdirektionen sorterande stiftelsen Martin Gebers
konvalescenthem.
Oriental, österlänning; stundom om judar. —
Adj.: Orientälisk.
Oriental Institute of the University of
Chicago, T h e O. [Öi årie’ntl i’nstitjöt ov öo
jonivä’siti ov Jikä’gåii], ett till univ. i Chicago
knutet institut för arkeologisk, historisk och
språkvetenskaplig forskning i Främre Orienten,
grundat 1919 av John D. Rockefeller j :r. O.
leder ett flertal viktiga utgrävningsföretag i
Orienten och bedriver publikationsverksamhet.
Orientaliska språk (österländska
språk), urspr. till främre Orienten hörande
semitiska språk. I sin vidsträcktaste bemärkelse
betecknar o. numera alla asiatiska, afrikanska och
polynesiska språk, i inskränkt bemärkelse de s
e-mitiska jämte de med dem obesläktade
nypersiska och turkiska, detta emedan
dessa språk på grund av islams inflytande rönt
mycket stark påverkan av arabiskan. Studiet av
o. kan sägas ha börjat på 11 oo-talet och fick
ett uppsving genom reformationen och den under
1500- och 1600-talen ytterst livaktiga katolska
missionen. De största inst. för o. äro École
nationale des langues orientales vivantes i Paris
(grundad 1795) och School of Oriental and
Afri-can Studies i London (grundad 1916). En stor
roll spelade på sin tid Seminar für Orientalische
Sprachen i Berlin (grundat 1887, 1936 ombildat
till Auslandshochschule an der Univ., Berlin).
Orientaliskt fullblod, se Fullblod.
Orientali’st, person, som studerar Orientens
språk, kultur o. s. v.
Orie’nten (av lat. [vöZ] o’riens, den uppgående
[solen], östern), österlandet, östern (jfr
Occi-denten). O. betecknar urspr. länderna ö. om
Medelhavet, de egyptiska, semitiska, persiska och
bysantinska kulturområdena, numera vanl. kallade
Främre O. till skillnad från övriga delar av
Asien, Bortre O. Då islams hela område
räknas till O., innefattar denna även Nordafrika.
Stundom användes O. även om Balkanhalvön och
Östeuropa.
Orientera, inrikta efter väderstrecken (t. ex.
en karta, en kikare), vägleda. Orientera
s i g, eg. söka öster (lat. o’riens’) för att finna
de övriga väderstrecken; göra sig bekant med
en ort, sätta sig in i ett ämne. — Subst.:
Orientering.
Orienteringsförbundet, se Svenska
orienteringsförbundet.
Orienteringslöpning, sportv.,
orienteringstävling, urspr. hörande till militär idrott (o. till
fots el. på skidor). O. till fots fick
småningom anhängare även inom de civila
idrottsföreningarna, och 1919 avhölls första distriktstävlingen i
o. DM individuellt och i lag instiftades 1922,
SM 1935, SM i o. för damer 1941 samt DM
i nattorientering 1943. Från 1930-talets början
blev o. en civil idrott med synnerligen stor
anslutning. Vid o. till fots skall den tävlande med
tillhjälp av karta och kompass på kortaste tid
nå en viss målstation (vanl. över 1 el. flera
kontrollstationer). Naturliga hinder, t. ex. sjöar, få
förekomma. Besådd mark får ej beträdas,
varför inga större sädesfält böra förekomma, där
banan går fram; järnväg får inom det
inhägnade området icke följas. O. får ej äga rum, då
älgjakt inom länet är tillåten, och helst icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
