Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornstein, Leonard Salomon - Ornunga - Ornäs - Ornäsbjörk - Ornässtugan - Ornö - Oro - Orobanchaceae - Orobus - Orogena perioder - Orogenetisk, orogen - Orogenetiska zoner - Orografi - Orografisk nederbörd - Orometri - Orontes - Orosius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Ornunga—Orosius
588
Ornässtugan.
tralphotometrie” (1932; tills, m. W. J. H. Moll
och H. C. Burger).
Ornunga, sn i Älvsborgs län, Gäsene hd; 27,02
km2, 344 inv. (1953). O. ligger inom de nu
skogplanterade Svältorna. 421 har åker. O:s
1200-talskyrka, restaur. 1944, inreddes 1906 till
museum för Svältorna. Nya kyrkan uppf. 1905.
Ingår i Nårunga, Skogsbygdens, Ljurs, O.,
Kvin-nestads och Asklanda pastorat i Skara stift,
Kullings kontrakt. Tillhör storkommunen
Vår-gårda.
Ornäs, samhälle i Dalarne, se Stora Tuna.
Ornäsbjörk, bot., se Björk,
Ornässtugan, byggnad i Torsångs sn,
Kopparbergs län. O. är en loftbod av ovanlig
storlek, uppförd under 1400-talet. Den utgör ett av
de värdefullaste minnesmärkena över Dalarnes
gamla timmerbyggnadskonst och har fått
kvarstå täml. orörd. I början av 1500-talet tillhörde
Ornäs gård Arent Persson, och det var här, som
enl. traditionen Gustav Vasa räddades under sin
färd i Dalarne av husfrun på stället, Barbro
Stigsdotter. Redan under förra delen av
1700-talet iståndsattes den då förfallna byggnaden av
J. O:son Brandberg, som här sammanbragte flera
Gustav Vasaminnen. 1897 inköpte staten O. —
Litt.: J. Sandström, ”O. och dess inventarier 1725
—1759” G Fataburen 1910).
Ornö, sn i Stockholms län, Sotholms hd,
omfattar utanför ö. Södertörnskusten ön O. (48,19
km2), omgivande småöar samt ö. därom ett
vidsträckt skärgårdsområde med bl. a. Huvudskärs
fyrplats; 72,61 km2, 355 inv. (1953). Huvudsaki.
bergs- och skogsbygd. 333 har åker, främst på
huvudön. Egendom: Sundby. Kyrkan av trä
uppf. 1885. Ingår i Dalarö, O. och Utö
pastorat, Stockholms stift, Södertörns kontrakt.
Tillhör storkommunen Dalarö.
Oro, svänghjul i ett ur.
Orobanchäceae [-k-], se Snyltrotväxter.
O’robus, bot. De arter av bal j växtsläktet
Lathyrus, vilka sakna klänge, sammanfattades
förr som ett särskilt släkte, Orobus. Hit hör
bl. a. gökärten (O. tuberosus = Lathyrus
monta-nus).
Orogena perioder [-jé’-]. De krafter, som i
jordskorpan varit verksamma för bergskedj
ebild-ning (se d. o.), ha i viss mån verkat periodiskt, så
att vissa epoker av jordens historia kännetecknas
av intensiva veckningar över stora delar av
jordytan och andra av relativ vila; kortare o r o g
e-n a perioder ha omväxlat med långvarigare a n
o-r o g e n a; under dessa senare ha ingenstädes på
jorden större bergskedjor uppstått, och de förut
existerande ha vanl. blivit avnötta redan under
ett kort skede av den anorogena tiden. Med
säkerhet kan man konstatera tre stora o.: 1)
under den kambrosiluriska perioden den k a 1e d
o-niska bergskedjeveckningen, 2) under
karbon-perioden den variskiska
bergskedjeveckning-en (även kallad den hercyniska) och 3) under
krita och tertiär den alpina
bergskedjeveckningen.
O ro genetisk [-j-], orogén (av grek. o’ros,
berg, och ge’nesis, ursprung, alstring), som har
samband med bergskedj ebildning. —
Orogenetiska rörelser, de rörelser i jordskorpan,
huvudsakligen tangentiella, varigenom under
sammanpressning av bergartslagren veckade
bergskedjor uppstått på jordytan.
Orogenetiska zoner, områden av jordskorpan,
oftast nu framträdande som relativt smala zoner,
från vilka bergskedjebildning genom veckning
utgått. O. ha urspr. varit geosynklinaler, d. v. s.
djuphavsområden, där sedimentära bildningar
avlagrats till stor mäktighet. Genom tangentiella
rörelser ha dessa pressats samman, delvis under
överskjutning av lagren, så att de i
bergskedjorna sammanveckade lagren endast intaga en ringa
del av geosynklinalhavets ursprungliga bredd. O.
äro sålunda mera mobila och labila områden och
bilda en motsats till resistensområdena,
de stabila kontinentalområdena, ”gamla massiv”,
”plattor”, ”tavlor” etc., vilka utövat motstånd
mot veckningsrörelserna och i många fall varit
fastland under långa jordperioder. Delvis äro
dessa stabila områden delar av gamla förstörda,
veckade bergskedjor. De äldre motståndskraftiga
kontinentalområdena ha som motsats mot
oroge-net fått benämningen kratogen.
Orografi (av grek. o’ros, berg, och gra’fein,
skriva), bergbeskrivning.
Orogräfisk nederbörd uppkommer, då en
fuktig luftström genom terrängen, högländer el.
bergshöjder, tvingas i höjden och avkyles. En
stor del av deh rikliga nederbörden i svenska
fjälltrakter och på västsluttningarna av
sydsvenska höglandet är sålunda orografiskt betingad. Det
mest utpräglade exemplet utgör emellertid den
ofantliga regnmängd, som faller på
sydsluttningen av Himalaj a.
Orometri (av grek. o’ros, berg, och me’tron,
mått), den del av orografien, som behandlar
uppmätning av bergshöjder samt beräkning av deras
volym och medelhöjd.
Oro’ntes, flod, se Nahr el-Asi.
Orösius, presbyter, levde på 400-talet. O.
skrev bl. a. den apologetiska ”Historiarum
adver-sum paganos libri VII”, en världshistoria för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
