Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orsini - Orsini, Felice - Orsk - Orsova - Orsten, antrakonit, stinkkalk - Ort - Ortala - Ortbestämningar - Ortega y Gasset, José - Ortelius, Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Orsini—Ortelius
594
Benedictus XIII. NapoleoneO. (1263—1342)
blev kardinal 1288, användes flera gånger som
legat samt var en kraftig och stridbar
personlighet; jfr ty. monogr av C. A. Willemsen (1927).
Flera medlemmar ha utmärkt sig som fältherrar.
Gentile Virginio O. (d. 1497) stred först
för påven Sixtus IV och från 1494 för Karl
VIII av Frankrike. Paolo Giordano O.
(1541—85), påvlig fältherre, blev 1560 hertig
av Bracciano. Den siste hertigen av Bracciano,
Fl avi o O. (d. 1698), äktade 1675 Anne
Marie de La Trémoille (1643—1722) i
hennes andra gifte. Hon är bekant som ”la princesse
des Ursins”. Hon arbetade i Rom för Frankrikes
intressen, blev överhovmästarinna hos Filip V :s
av Spanien gemål och fick stort, även politiskt,
inflytande i Spanien. — Släktens tredje och
yngsta gren fortlever. Sedan 1436 bär dess
huvudman titeln hertig av Gravina.
Orsini [årsi’ni], Felice, italiensk
revolutionär (1819—58). Han deltog flitigt i de
revolutionära rörelserna i Italien och satt ett par gånger
i fängelse. 14 jan. 1858 verkställde O. med
italienska medhjälpare ett attentat mot Napoleon
III, varvid 141 personer dödades el. sårades av
O:s handgranater men kejsarparet undkom. O.
avrättades 13 mars 1858, sedan han i ett berömt
brev besvurit Napoleon III att understödja de
italienska frihetssträvandena; attentatet och
brevet torde ha påverkat kejsarens hållning till
dessa.
Orsk [å-], stad i
Chkalov-(Orenburg-)området, RSFSR, vid Urals biflod Or och
Chka-lov-Cheljabinskjärnvägen; 65,800 inv. (1939).
Centrum i rikt järnmalmsdistr.; ändpunkt för
ol-jeledning från Gurjev vid Kaspiska havet.
Orsova [å’r/åva], stad i Rumänien, vid
Järnporten och Cernas mynning i Donau; c:a 5,000
inv. Hamn; petroleumraffinaderi. O. har av
gammalt varit starkt befäst.
Orsten, a n t r ak on i t, stinkkalk, i den
kambriska alunskiffern såsom konkretionsaktiga
bollar el. linser förekommande bituminös
kalksten.
Ort. 1) (Astron.) Läget av den punkt på
himmelssfären, mot vilken en himlakropps
medelpunkt synes projicierad. Genom att två
vinklar i förhållande till ett visst referensplan
angivas kan himlakroppens skenbara läge angivas
med all önskad noggrannhet. Refererande till
jordens medelpunkt kallas den geocentrisk,
till solens heliocentrisk.
2) (Bergsv.) Lång och smal gång i gruva.
Orterna få namn efter ändamål
(undersökningsort, tillredningsort, kommunikationsort,
utfrakts-ort) el. läge i förhållande till fyndigheten
(fältort, tvärort, stigort) el. beskaffenhet (bergort,
bockort, murad ort). Undersöknings- och
tillredningsorter göras i malmgruvor vanl. omkr. 2 m
höga och 1,5—2 m breda, i kolgruvor ofta lägre.
Utfraktsorter givas oftast en betydligt större
area. O:s mynning kallas g i m a, bottnen
sula.
3) (Mat.) Se Geometrisk ort.
4) Äldre svensk viktdel = 1/ioo skålpund = 100
korn = 4,25 g; äldre svenskt rymdmått = 1
jum-fru; en tid äldre svenskt silvermynt = V4 daler.
5) (Zool.) Namn på id.
Ortala, egendom i Väddö sn, Stockholms län
(Roslagen), vid Ortalaviken, 25 km n. om
Norrtälje, numera styckad. Anlädes 1586 som
järnbruk, blev 1647 huvudgård i ett grevskap,
förlänat åt Lennart Torstenson. Grevskapet
reducerades 1682. Bruket nedlades 1875.
Ortbestämningar. Geografiska o. avse att
fastställa de geografiska koordinaterna för en
punkt på jordytan. Bredden (latituden) är lika
stor som himmelspolens höjd över horisonten
(polhöjden), och breddens bestämning
sammanfaller därför med utförande av en
polhöjdsbe-stämning. Längden el. longituden definieras
såsom tidsskillnaden för orten i fråga och den ort,
som bildar utgångspunkten för längderna
(noll-meridianen). Längdbestämningen består dels i
bestämning av ortstiden genom utförande av
tidsbestämningar, dels i jämförandet mellan ortstid
och tiden för den valda nollmeridianen, numera
Greenwichtid, vilken erhålles medelst trådlösa
tidssignaler.
Ortega y Gasset [årtä’ga i gasä’t], José,
spansk filosof och politiker (f. 1883), studerade
1906—10 i Tyskland och blev 1911 prof, i
filosofi i Madrid. O. blev
under mellankrigstiden
en centralfigur i
spanskt kulturliv och
blev livligt
uppmärksammad utomlands.
Tidvis uppträdde han
som aktiv politiker och
var en av grundarna
av den republikanska
vänstern. Han
lämnade på gr. av
sjuklighet Spanien vid
inbördeskrigets början och
levde som
landsflykting i Paris, Portugal
och Argentina till 1949, då han återvände till
hemlandet. Sin livsfilosofi utvecklade O. i ”El
tema de nuestro tiempo” (1923; sv. övers. ”Vår
tids tema”, 1936), ”Espana invertebrada” (1921;
sv. övers. ”Det ryggradslösa Spanien”, 1937),
där han i skarpsinnig och hänsynslös analys av
orsakerna till Spaniens tillbakagång förde fram
sina åsikter om massmänniska och elit, ”La
des-humanizaciön del arte” (1925), ett försvar för
modernistisk antirealistisk konst, och ”La rebelion
de las masas” (1930; sv. övers. ”Massornas
uppror”, 1934), O:s mest bekanta arbete, där han
ger en starkt subjektiv men idérik och
fängslande analys av europeiskt socialt, politiskt och
kulturellt liv under början av 1900-talet. O:s
saml. verk utkommo i 6 bd 1946—47.
Ortelius, Abraham, nederländsk geograf
och kartograf (1527—98), av tysk börd, bosatt i
Antwerpen. Han var Mercators vän och
utnämn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
