Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palatinen - Palats - Palatsrevolution - Palauöarna, Pelauöarna - Palawan - Palaver - Palazzo - Paldiski, Baltiski - Pale - Palearktiska regionen - Palembang - Palencia - Palenque - Paleo- - Paleobiologi - Paleobotanik, paleofytologi, fytopaleontologi, växtpaleontologi - Paleocen - Paleogeografi - Paleografi - Paleoklimatologi - Paleolitiska kulturer, paleoliticum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Palats—Paleolitiska kulturer
724
först bebyggda av Roms bergshöjder, från
Augus-tus’ tid platsen för kejsarboningen.
Pala’ts (av lat. Palätium) kallades under
medeltiden företrädesvis de tyska
borganläggningarnas festsal och det hus, där festsalen fanns.
Under renässansen och barocken blomstrade
palatsarkitekturen särskilt i Italien, Frankrike och
England. P., som, då det uppförts utan förbindelse
med borg, under medeltidens senare del ofta
befästs, blev nu en praktbyggnad, som togs i bruk
icke blott av furstar och biskopar som bostad
utan även av stadsmyndigheter för förvaltnings-,
sammanträdes- och representationsändamål.
Palatsrevolution, politisk omvälvning, planerad
och verkställd i den förut maktägandes närmaste
omgivning.
Palau’öama, P e 1 a u’ö a r n a, eng. Pelew
Islands, ögrupp i Stilla havet, v. om Karolinerna,
och v. om Palaugraven (8,138 m djup);
478 km2; c:a 12,800 inv., därav 6,500 japaner.
Den n. gruppen består av höga, vulkaniska öar,
till större delen omgivna av korallrev, den s.
gruppen är h. o. h. korallöar. I n. gruppen huvudön
Baobeltaob el. Palau med administrationsorten
Korror. P. höra administrativt till Karolinerna
(se d. o.). — Litt.: A. Krämer ”Palau” (9 bd,
1917—26).
Pala’wan, ö bland Filippinerna.
Paläver (sp. palabra, ord, tal), underhandling,
överläggning, samspråk.
Palazzo [pala’tså], it., palats.
Pa’ldiski, B a 11 i s k i, ry. Baltiiskij Port, ty.
Baltischport, liten hamnstad i n. v. Estland på v.
sidan av halvön med samma namn, mittemot ön
Pakri (sv. Rågö). Under 1 :a världskriget var P.
rysk flottbas, fanns därefter kvar som en allt
obetydligare småstad (851 inv. 1934),
evakuerades under 2:a världskriget 1939/40 och
utnyttjades som rysk flott- och flygbas. Under striderna
1944 förstördes P. men började senare
återuppbyggas som rysk örlogsbas och uthamn.
Pale [peil], eng., blek, ljus.
Palea’rktiska regionen, se Djurgeografi, sp.
804 f.
Palemba’ng, stad på s. ö. Sumatra,
Indonesien, vid den segelbara floden Moesi, c:a 90 km
från dess mynning i Bankasundet; 108,000 inv.
P. är Sumatras största stad och handelscentrum,
bl. a. på gr. av oljekällor i dess närhet, och står
genom en järnväg i förbindelse med Sundasundet.
Vid ett japanskt bombardemang 1942 förstördes
oljekällorna.
Palencia [palä’nbia], huvudstad i spanska prov.
P., Gamla Kastilien (8,019 km2, 233,000 inv.);
c:a 35,000 inv. Biskopssäte. Katedralen tillkom
1321—1516. Staden förstördes av goterna 457; var
på 1100-talet Kastiliens huvudstad.
Palenque [palä’qkä], det moderna namnet på
en ruinstad i n. Chiapas, Mexico. P. är en av de
äldsta, största och mest bekanta av de mayanska
ruinstäderna från Gamla riket. På 700-talet e. Kr.
övergavs staden, begravdes i urskogen och var
okänd för spanjorerna till 1750. I P. finnas
utmärkta exempel på mayas stadsplanering, konst
och arkitektur.
Paleo- (av grek. palaio’s, forntida), om
forntida förhållanden, i sammansättningar.
Paleobiologi, den gren av paleontologien, som
avser att utforska fossila organismers
levnadsförhållanden på grundval av jämförande
anatomiska studier samt på observationer av fossilens
läge i omgivande sediment och av dessas
karaktär. P. är ekologi, tillämpad på fossila former.
Paleobotanik, paleofytologi, f y t o p
a-leontologi, växtpaleontologi, gren
av den speciella botaniken, som studerar de i
fossilt tillstånd bevarade lämningarna av växter
och genom undersökningar av deras byggnad och
uppträdande söker draga slutsatser såväl i
geologiskt som i botaniskt hänseende.
Paleocèn, se Tertiärsystemet.
Paleogeografi, den gren av geologien, som
behandlar de geografiska förhållandena under
gångna perioder i jordens geol. utveckling.
Paleografi (av grek. palaio’s, forntida, och
gra’fein, skriva), vetenskapen om äldre
skriftarters beskaffenhet och historia, i huvudsak
gällande medeltida handskrifter av antika
författare (se Skrift) ; få äro äldre, och behandlingen
av de på papyrus skrivna antika fragmenten har
utbildat sig till en särskild vetenskap, papyrologi.
I vidsträcktare mening gäller p. alla äldre på
pergament, papyrus el. papper skrivna urkunder. P.
behandlar bokstavsformerna, förkortningar,
ligaturer, skrivmaterial o. s. v.; man kan med hjälp
därav bestämma handskrifternas tid och
proveniens. — Litt.: ”P.”, utg. av J.
Bröndum-Nielsen (i ”Nordisk kultur”, 28, 1944).
Paleoklimatologi, läran om klimaten i
förgångna jordperioder och deras utveckling, sådan
den kan klarläggas på geologiska och
paleontolo-giska grunder.
Paleolitiska kulturer, p a 1 e o 1 i’t i c u m,
arkeologisk beteckning för den äldre
kvartärperio-dens fångstkulturer; termen täcker alltså den
mänskliga kulturutvecklingen alltifrån dennas
första början fram t. o. m. den senaste istidens
slut. Dylika kulturer känner man numera från
Europa, Asien och Afrika. — Man får anta, att
det första redskap människan tog i sin tjänst var
naturliga stenar, som hon valde, därför att deras
form gjorde dem praktiskt användbara, och att,
när hon senare började forma till dem, dessa
ingrepp voro ganska obetydliga. Det är därför icke
överraskande, att mycken diskussion har stått
kring de tidigaste redskapen, de s. k. eoliterna. Om
dessa verkligen äro redskap, måste de på
geologiska grunder — de påträffas i pliocena lager
— tillmätas en ålder av mer än en halv million
år. De äldsta redskapen, som endast i mycket
begränsad omfattning bearbetats, brukar man
beteckna med termen ”choppers”, och inom vissa
delar av världen ha ”chopping cultures” levt
vidare under avsevärd tid. På gr. av redskapens
primitivitet äro dessa kulturer emellertid ytterst
svåra att få ordentligt grepp om. Bortsett från
”choppers” är det äldsta säkra redskap man
hittills känner den s. k. handkilen (eng. handaxe,
fr. coup-de-poing). Den har en tillspetsad ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
