Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmær, 1. Henric - Palmær, 2. Wilhelm - Palmærfosfat - Palmas, Las - Palm Beach - Palmblad, Wilhelm Fredrik - Palmborg, Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Palmærfosfat—Palmborg
754
kotteri. I Aftonbladet medarbetade han på
1830-talet med recensioner och polemiska inlägg;
största uppseendet väckte de 1834 utg. ”Bref till
Svenska Minerva”, i vilka han bitande och
hänsynslöst besvarade E. Tegnérs angrepp på den
liberala pressen. I
Linköping åtalades P.
för ”Yttersta domen i
Kråkvinkel” men
frikändes efter ett
ryktbart försvar. P:s
författarskap utmärker
sig för kvickhet och
slagkraft i satiren,
han behärskade
tekniken mästerligt, varför
en del av hans
artiklar och aforismer ännu
äro mycket levande.
Urval av P:s skrifter
äro ”Eldbränder och
gnistor” (4:e uppl. 1924), ”Satir och polemik”
(1952), ”Lustresor” (1953). — Litt.: O.
Wider-ström, ”H. B. P.” (1951).
2) Knut Wilhelm P., kemist (1868—1942),
fil. dr och doc. i Uppsala 1895, lärare i elektrokemi
vid Tekn. högsk. 1898, lektor 1902, prof, i
oorganisk och elektrokemi 1907, prof, i teoretisk och
elektrokemi 1920. P. utarbetade metoder för
framställning av gödselmedel (palmærfosfat) ur
svenska råvaror samt utgav ett flertal skrifter,
behandlande den absoluta elektriska potentialen och
metallernas korrosion, spec. järnets röstning.
Palmærfosfat [-è’r-], se Palmær 2).
Palmas, Las, stad, se Las Palmas.
Palm Beach [pä’m bi’t/], en av de förnämsta
badorterna på Floridas ö. kust, på en sandrevel,
som skiljes från fastlandet genom lagunen Lake
Worth; 3,800 inv. På fastlandet, mitt emot P.,
ligger staden West Palm Beach (43,000
inv.), badortens kommunikations- och
handels-centrum.
Palmblad, Wilhelm Fredrik,
universitetslärare och författare (1788—1852), student
1806, fil. mag. 1815, docent i svensk historia 1822,
adjunkt i historia och
statistik 1827, i vilken
egenskap han en lång
tid skötte Geij ers
professur, prof, i
grekiska 1835, allt i
Uppsala. — P. invaldes
1807 i sällskapet Musis
amici, som på hans
initiativ
omorganiserades till
Auroraförbun-det, och köpte jämte
sin kamrat Axel
Sten-hammar Akademiska
boktryckeriet i
Uppsala, varmed han
för
enade förlag och bokhandel, vilka företag utgjorde
den praktiska grundvalen för nyromantikernas
litterära verksamhet. I deras publikationer
medverkade han i stor utsträckning. I Phosphoros
ingingo hans övers, av Aischylos och Homeros, till
vilka 1812 lades ett band övers, av Sofokles’
sorgespel och 1834—45 av samtliga Aischylos’ och
Sofokles’ skådespel, en banbrytande ”Svensk
verslära” och en välskriven, innehållsrik
litteraturöversikt, ”öfver romanen” (1812). I Poetisk
Kalender inledde han den svenska romantiska
novellistiken med den fantastiska cykeln ”Vådelden”,
”Fjellhvalfvet”, ”Resorna”, ”Slottet Stjerneborg”
och ”Åreskutan” samt de exotiska ”Amala”
(1817; ny uppl. 1911) och ”Holmen i sjön Dall”.
Som kritiker ådagalade han mångsidiga kunskaper,
outtröttlig arbetskraft och gott omdöme genom
sina artiklar i Swensk Literatur-Tidning (1813
—24). I samband med sin lärarverksamhet utgav
han ett flertal skrifter i skilda vetenskaper.
Vidsträckta etnografiska och geografiska kunskaper
utmärka uppsatserna ”Om persernas fornhäfder”
(i Hermes, 1821), ”Om hinduernas fornhäfder”
(i Svea, 1822) samt de större arbetena ”Palaestina”
(1823) och ”Handbok i physiska och politiska
äldre och nyare geographien” (5 bd, 1826—37).
Pedagogiska syften tjäna ”Utkast till fäderneslandets
geographi” (1829) och ”Lärobok i nyare historien”
(1832). Som prof, i grekiska utgav P. en länge
använd ”Grekisk fornkunskap” (2 bd, 1843—45).
Tryckeriet och förlaget lämnade han i slutet av
1830-talet och fick sedan tid att återuppta sina
vittra arbeten. Episoder från ungdomsnovellerna
inarbetades i ”Familjen Falkensvärd” (2 bd, 1844
—45), en bred, ställvis satirisk, romantiskt
overklig roman. Under samma decennium utkommo
även ”Noveller” (4 bd, 1840—51) samt den stora,
i viss mån realistiska historiska romanen ”Aurora
Königsmark och hennes slägt” (4 bd, 1846—49).
I Almqvistf ej den deltog P. med det kvicka
inlägget ”Törnrosens bok, nemligen den äkta och
veritabla” (1840). Konservativ grundsyn präglar
hans politiska skriftställarskap, dels i ett flertal
småskrifter, ss. ”Den argusiska dynastien” (1825)
och ”Om sällheten af en ministerial-styrelse”
(1841), dels i en mängd art. i tidn. Tiden, vars
red. han var 1847—51. Lägger man härtill hans
många bidrag till det av honom planerade
”Bio-graphiskt lexicon” och hans medarbetarskap i
tyska tidskr. och uppslagsverk, bl. a. Brockhaus’,
får man en med rätta imponerande föreställning
om denne mans sällsynt mångfrestande, oftast
sakkunniga, alltid betydelsefulla livsgärning. —
Litt.: Självbiogr. i ”Biographiskt lexicon”, u
(1853); P. D. A. Atterbom, ”Minnesteckningar
och tal”, 2 (1869); C. D. Marcus, ”V. F. P:s
romantiska berättelser” (1908).
Palmborg, Stina Gunborg Alphonsine,
pedagog och författarinna (f. 1889 17/ø),
folkskollärarexamen 1916, Statens utbildningskurs för
hjälp-klasslärare 1927. P. har sedan 1923 varit anställd
vid Göteborgs folkskolor, där hon 1932—44
organiserade och ledde observationsklasser för
psykopatiska barn. Genom denna verksamhet samt
genom hjälpskolarbete i övrigt har P. skaffat sig
rik erfarenhet av svårbehandlade barn och har i
litterär form givit lärare och uppfostrare
vägledning för deras handhavande. Störst uppskattning
bland hennes arbeten vunno ”Svårhanterliga barn”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
