- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
797-798

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pansarvärnsvapen (antistridsvagnsvapen, antitankvapen) - Panslavism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

797

Panslavism

798

Fig. 3- 57 mm granatgevär M 18, U.S.A., från
striderna i Tyskland 1945.

fördubblat ovannämnda genomslagsförmåga. För
att öka de tunga pansarvärnskanonernas
eldberedskap, framkomlighet och skydd monterades de mot
slutet av kriget i stor utsträckning på bandlavetter,
s. k. pansarvärnskanonvagnar (pvkv),
t. ex. svensk pvkv m/43 med 7,5 cm pvkan. Efter
2:a världskriget har största kalibern på
pansar-värnskanoner vuxit till 100—120 mm och
pjäserna i stor utsträckning inmonterats i tornen
till vanliga stridsvagnar. Moderna
pansarvärns-kanoner på hjullavett finnas dock fortfarande,
särsk. i Ryssland. Moderna medeltunga
stridsvagnar med kanoner av minst 8 cm kaliber anses
numera vara de bästa fj ärrpansarvärnsvapnen.

Ett betydelsefullt komplement till de tunga
pan-sarvärnskanonerna erhölls under 2:a
världskriget i och med tillkomsten av olika n ä r p a
n-sarvärnsvapen, vilka efter krigsslutet
utvecklats och förbättrats. Alla dessa vapen ha
det gemensamt, att projektilen är en
pansarspränggranat (se Granat, sp. 193) med förmåga
att vid relativt låg anslagshastighet (< 300—400
m/sek.) genomslå 100—300 mm pansar; detta
tack vare att projektilen ger riktad sprängverkan.
Elden kan med god träff sannolikhet utsträckas
mot rörliga mål ung. lika många meter som
vapnets utgångshastighet i m/sek., vanl. 50—300 m.
De viktigaste typerna äro följ, (se även
Handeldvapen, sp. 831 f.): raketgevär (rg), med
räckvidd 100—150 m, t. ex. svenska 8 cm rg
m/49, amerikanska 60 och 88 mm ”bazooka” (se

Fig. 4. 105 mm rekylfri kanon med ammunition och
monterad på jeep. U.S.A.

nedan); granatgevär (grg), med räckvidd
c:a 300 m, rekylfritt enmansvapen, t. ex.
amerikanska 57 mm M 18, som fastställdes just vid
krigsslutet, och svenska 8,4 cm grg m/48;
pansarskott (pskott), med räckvidd 50—75 m,
rekyl fritt enmansvapen, endast avsett för
skjutning av 1 skott, t. ex. tyska ”Panzerfaust”
(pansarnäve) och svenska pskott m/46; r e k y 1 f r i a
kanoner, med räckvidd c :a 300 m, t. ex. de
amerikanska 75 och 105 mm rekylfria kanonerna;
”p a r a s i t”-v a p e n, med räckvidd <100 m
och bestående av en utskjutningsanordning att
placera på mynningen till ett vanligt gevär samt
en gevärspansarspränggranat, som påträdes
ut-skjutningsanordningen och avskjutes från vapnet
med ett särskilt skott, t. ex. den efter 2:a
världskriget i Schweiz konstruerade ”Energan”. —
Särskild uppmärksamhet ha de båda amerikanska
raketgevären, ”Bazooka”, tilldragit sig. 60 mm
geväret insattes överraskande som det första
närpansarvärnsvapnet vid de allierades
landstigning i Afrika i nov. 1942. Med en vikt av en-

Fig. 5. Fyrdubbelt raketgevär, ”bazooka”, U.S.A.,
från kriget i Korea 1952.

dast 6,6 kg (laddat vapen) och en
genomslagsförmåga i pansar av 80—100 mm kom vapnet till
användning på alla krigsskådeplatser, främst för
bekämpning av pansrade fordon men även för
verkan mot automatvapen, stridsvärn m. m. I
och med tillkomsten efter 2:a världskriget av 88
mm bazookan (vanl. kallad superbazooka; vikt
[laddad] 11 kg) ökades genomslagsförmågan i
pansar till minst 200 mm. Vapnet har med
framgång använts även i Koreakriget.

Panslavfsm, beteckning för inom slaviska
folk framträdande tendenser till kulturellt och
politiskt närmande, vilka gynnats av inbördes
likheter inom de slaviska språken. Magyarer,
rumäner och tyska kolonister sprängde redan
tidigt en kil mellan sydslaverna och de övriga
slaviska folken; uppdelningen på olika välden
och trossamfund — de västligare blevo rom.
katoliker, de övriga ortodoxa — motverkade
tidigare sporadiska försök till enande av slaverna.
Som den förste panslavisten brukar räknas
kroaten J. Krizanic, på 1600-talet, och hans idéer
om en gemensam slavisk stat under rysk ledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free