Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parasitsteklar - Parasitsvampar - Parasoll - Parasollfågelsläktet - Parasollmyror el. parasol-ants - Parasuchia - Parasympatiska nervsystemet - Parat - Parathyreoideakörtlarna - Paratyfus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Parasitsvampar—Paratyfus
848
och en del Chalcididae, vilka äro växtätare, äro
hithörande arter parasiter på insekter och
spindlar. Flera av de minsta arterna, särskilt inom
släktet Chalcis och Proctotrupidae, äro
äggparasiter och genomlöpa hela sin utveckling inne i
värddjurets ägg. Några av dem, t. ex. chalcididen
Prestwichia aquatica, parasitera på ägg av olika
vatteninsekter. De flesta arterna parasitera på
larver och puppor el. på fullbildade insekter,
varvid äggen antingen stickas in i värddjuren el.
fästas på deras hud. Parasitlarverna utvecklas
antingen inuti värddjuren, innerparasiter,
el. utsuga dem utifrån, ytterparasiter. Hos
vissa innerparasiter förekommer
polyembry-o n i (se d. o.), så att stundom intill ett par tusen
parasiter framkomma ur ett enda värddjur. Så
är fallet med den på fjärillarver parasiterande
chalcididen Ageniaspis fuscicollis.
Innerparasiter-na förpuppas ofta utanpå värddjuret, t. ex. den
särskilt på kålf järillarver parasiterande
braco-niden Apanteles glomeratus, vars gula, ulliga
ko-konger ofta påträffas i stor mängd bredvid
värddjurets döda larver. Bland ytterparasiterna må
nämnas de egendomliga proctotrupiderna, vilkas
honor ofta äro vinglösa och ha frambenen
ombil-dade till kraftiga gripverktyg. Larverna
parasitera uteslutande på stritar och sitta som
mörk-färgade, rundade utväxter på dessas bakkropp el.
mellankropp. P. äro i allm. bundna till vissa
grupper av värddjur, så t. ex. stritparasiterna
och de hos bladlöss parasiterande braconiderna
av släktet Aphidius.
P. äro människans värdefullaste
bundsförvanter i kampen mot skadeinsekterna; undantag
härifrån utgöra dock de växtätande gallsteklarna och
chalcididerna samt de arter, som äro h y p
er-p a r as i t e r, d. v. s. parasitera på andra
parasiter, t. ex. vissa ichneumonider, ss.
Hemiteles-arterna, och en del av de vinglösa, myrliknande
Pezomachus-arterna.
Antalet hittills kända p. torde uppgå till mer
än 30,000. De fördelas på sju fam., bland vilka
de viktigaste äro Cynipidae (se Gallsteklar),
Proctotrupidae, Chalcididae, Braconidae och
Ichneu-monidae, med sammanlagt inemot 4,500 svenska
arter.
Proctotrupiderna och
chalcididerna äro vanl.
mycket små med
starkt reducerade
vingribbor, de
förra vanl. enfärgat
mörka, de senare
däremot oftast
blå-el. grönaktigt
me-tallskimrande, stundom brokigt
tecknade i gult, rött
och svart.
Ichneu-moniderna, som i
Sverige
representeras av inemot
2,500 arter, äro
ofta mycket stora
och utmärkas av
Parasitstekel av släktet
Ephi-altes under äggläggning.
jämförelsevis väl utvecklade vingribbor och
framtåt vanl. skaftlikt avsmalnande bakkropp.
Arter av släktena Ephialtes och Rhyssa ha ett
oerhört långt äggläggningsrör, med vars tillhjälp
de kunna avlägga sina ägg på djupt inne i
trädstammar levande larver.
Parasitsvampar, sammanfattande benämning
på systematiskt vitt skilda svampar, vilka leva
som parasiter på djur el. oftast växter. Från
obligata parasiter (se Parasiter), rostsvampar,
mjöldaggssvampar m. fl., finnas allehanda
övergångsstadier till former, som vanl. leva på döda
organiska ämnen men under vissa förhållanden
bli parasiter; detta är t. ex. fallet med många
askomyceter och Fungi imperfecti. Jfr
Växtsjuk-domar och specialart. om olika svampgrupper.
Parasoll [-å’l] (fr. parasol), solskärm. De
äldsta brukliga p. buros hos kineser, egypter och
assyrer över furstliga o. a. förnäma personer. I
Sverige kommo parasoller i bruk först på
1700-talet.
Parasollfågelsläktet, Cephalo’pterus,
sydamerikanskt tättingsläkte med uppresbar fjäderbuske
på huvudet och en fjäderklädd, från halsen
nedhängande lång hudflik. Fjäderdräkten är svart,
den största arten 50 cm lång.
Parasollmyror el. p a r a s o 1-a n t s, zool., se
Bladskärarmyror.
Parasüchia [-k-], zool., se Krokodildjur.
Parasympätiska nervsystemet utgör en del av
det autonoma nervsystemet (jfr
Nervsystem, sp. 779). Det senare, som omfattar
nervmekanismer, vilka i stor utsträckning kunna
fungera oberoende av centrala nervsystemet,
inner-verar bl. a. de vegetativa organen, glatt och
sannolikt även delvis tvärstrimmig muskulatur.
Autonoma nervsystemet indelas i det
sympatiska och det parasympatiska
nervsystemet. Indelningen bygger framför allt på att det
föreligger en bestämd funktionell antagonism
mellan dessa båda system, vilka även gentemot
vissa gifter förhålla sig olika. Nästan alla
vegetativa organ äro dubbelt innerverade med
trådar såväl från det sympatiska som från det
parasympatiska systemet.
Parät, beredd, redo.
Parathyreoidèakörtlarna, dets. som
bisköldkörtlarna (se d. o.).
Paratyfus [el. pä’-] är en akut el. subakut
infektionssjukdom, som orsakas av olika
Salmonella-arter, i Skandinavien vanligast S". paratyphi B.
Sjukdomen liknar i väsentliga kliniska och
epide-miologiska avseenden tyfoidfebern, dock
framträda vid sjukdomens början kräkningar och
diarréer mera vid p. Åtskilliga baciller, tillhörande
Sal-monella-gruppen (i Sverige vanligast 5. typhi
murium, S. enteritidis och S-. Breslau), förorsaka
infektioner hos djur, och genom förtäring av
kött, mjölk, ägg el. andra födoämnen från dyl.
infekterade djur kan infektionen överföras till
människan. De vanligaste symtomen äro hos
människan feber, kräkningar, diarré. Som regel är
sjukdomen kortvarig och godartad. Behandlingen,
som i det akuta stadiet kan inledas med laxering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
