Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pasteurisering - Pasteursfonden - Pastiche el. pastisch - Pastilj, pastill - Pastinaca - Pašto - Pasto (stad) - Pastor - Pastor, Ludwig - Pastoral - Pastoral- - Pastoralbreven - Pastorale - Pastoralexamen - Pastoralpsykologi - Pastoralteologi - Pastorat - Pastoratsadjunkt - Pastoratshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Pasteursfonden—Pastoratshandeln
912
understödda bekämpandet av tuberkulos i
smitt-farlig form. Dylik mjölk skall dock vara märkt:
”ej pasteuriserad”.
Pasteursfonden [pastö’r-]( stiftad genom
insamling 1892 och förvaltad av Svenska
läkaresällskapet, har till ändamål att främja forskningen
på bakteriologiens och hygienens områden. P:s
ränteavkastning användes dels till utdelning (vart
10 :e år) av Svenska läkaresällskapets P a s t e u
r-medalj, dels till stipendier och
forskningsunder-stöd. Fondens nuv. storlek är c:a 65,000 kr.
Pastiche [pasti’J|, fr-, el. pasti’sch (it.
pasti’ccio, eg. pastej), ett verk inom den
bildande konsten, diktningen el. musiken, som
avsiktligt utföres i en annan tids, konstriktnings el.
konstnärs, diktares el. kompositörs stil.
Pasti’lj, p a s t i’l 1 (av lat. pastüllus, liten
kaka), tablett- el. kakformig beredning, som
består av en välsmakande grundmassa av socker,
gummi, kakaomassa el. dyl., till vilken andra
verksamma ämnen äro blandade. P. är avsedd
att smälta i munnen och har en seg konsistens
till skillnad från tabletten, som faller sönder,
då den kommer i beröring med fuktighet.
Pastinäca, bot., se Palsternacka.
Pastö, se Pastün.
Pa’sto [-tå], stad i s. v. Colombia, vid foten
av vulkanen Pasto (4,264 m ö. h.); c:a 61,000
inv. Huvudstad i dep. Narino, biskopssäte, univ.
Viktig handelsstad; järnväg till hamnstaden
Tu-maco.
Pastor (lat. pastor), ”herde”; kyrkoherde; i
dagligt tal benämning på prästmän i allm.,
företrädesvis på komministrar och e. o. prästmän. —
Pastor 1 o’c i, förkortat p. 1., kyrkoherden på
platsen, inom pastoratet.
Pa’stor [-år], Ludwig, från 1916 frih. von
Campersfelden, tysk katolsk historiker
(1854—1928). Han blev 1887 prof, i Innsbruck,
1901 tillika direktor för österrikiska historiska
institutet i Rom. Lärjunge till J. Janssen,
fullföljde han dennes forskning. P:s främsta arbete
är hans på djupgående arkivforskningar byggda
skildring av påvedömets historia: ”Geschichte der
Päpste” (16 bd, 1886—1933).
Pastoral, herdedikt, idyll; inom musiken
sångspel med ämne ur herdelivet. Pastoraler voro
särskilt vanliga i 1700-talets sviter och
kyrkomusik, då stilen närmast var operans men med
inströdda folkliga vismotiv.
Pastoräl-, som handlar om herde- el. lantliv;
prästerlig, kyrkoherde-.
Pastoralbreven kallas i den nytestamentliga
inledningsvetenskapen de två breven till Timoteus
och brevet till Titus, emedan de huvudsakligen
innehålla råd och anvisningar rörande en
församlingsherdes (pastors) person och ämbete. P.,
som äro skrivna under aposteln Paulus’ namn,
äro författade mot slutet av 1 :a kristna årh. och
återspegla då rådande förhållanden och religiösa
motiv.
Pastoräle, mus., karaktärsstycke i en svit el.
sonat, av lantlig karaktär, vanl. i 6/s takt; även
sonat el. symfoni (t. ex. Beethovens
pastoralsymfoni och pastoralsonat).
Pastoralexamen, förr prövning inför
vederbörande domkapitel som villkor för ansökningsrätt
och befordran till pastorat och vissa andra
prästerliga beställningar. 1693 stadgades, att de
präster, som av stiftsstyrelserna rekommenderades till
erhållande av regala pastorat, skulle inför
domkapitlet undergå ny examen. Dessa bestämmelser
skärptes och utvidgades ytterligare, särskilt 1856,
så att p. lades som allmän grund för befordran.
Sedan 1831 s. k. dimissionsexamen införts vid
akad. och nya teol. examensbestämmelser trätt i
kraft, blev p. överflödig. 1884 upphörde
pastoralexamen att vara villkor för behörighet till
vissa prästerliga beställningar.
Pastoralpsykologi, inom religiös själavård
tillämpad psykologi. 1944 bildades på prästerligt
initiativ ”Sällskapet för pastoralpsykologi”.
Pastoralteologi var enl. tidigare (fortfarande
inom katolska kyrkan tillämpad) terminologi
dets. som praktisk teologi över huvud. Senare
begränsades området för p. till den
själavårdande verksamhet, som kyrkans tjänare har att
utöva. I st. f. p. använda en del förf, termen
p o i m e n i k (av grek, poimen, herde).
Pastorat, kyrklig förvaltningsenhet, bestående
av en el. flera församlingar. Varje p. har sin
kyrkoherde. P:s antal i Sverige är 1,371
(Hovförsamlingen och Skeppsholmens församling i
Stockholm ej inräknade). Utvecklingen under de
senaste årtiondena kännetecknas dels av
sammanslagning av mindre p. (särsk. i Skåne), dels av
större p:s uppdelning i flera. Fortfarande finnas
i Stockholm p. med upp till 80,000—110,000 inv.
Under det de flesta p. omfatta mindre än ioü
km2, finnas i övre Norrland p. med en ytvidd
av över 10,000 km2 (Jokkmokk 18,144 km2,
större än Lunds stift). Efter lönetillgångarna
indelades p. förr i 3 klasser, av vilka den 1 :a
och i viss mån den 2:a voro förbehållna
präster med högre lärdomsmeriter. Denna
klassindelning upphävdes 1883. Med hänsyn till
ordningen för kyrkoherdetillsättning indelades
p. sedan gammalt i regala, k o n s i s t
o-r i e 11 a och pat rone 11 a; denna indelning är
numera avskaffad, och
prebendepastora-t e n ha försvunnit. Vissa p. ha ännu kvar
gamla privilegier med avseende på prästval.
Pastoratsadjunkt. 1) Biträdande präst, som
valdes och avlönades av församlingen samt
förordnades av domkapitlet genom konstitutorial. De
sista tjänsterna av detta slag (i Stockholm)
upphörde 1926. — 2) P. (före 1935 pastorsadjunkt)
benämnes numera den e. o. präst, vilken
tjänstgör som ämbetsbiträde åt kyrkoherde el.
komminister.
Pastoratshandeln, benämning på missbruk vid
befordringarna till regala pastorat på Gustav
HI:s tid, bestående i att dryga mutor gå vos av
aspiranterna och pastoraten vanl. tillföllo de
högstbjudande med förbigående av mer
förtjänta sökande. I centrum för systemet stod E.
Schröderheim såsom statssekreterare vid Inrikes
civila expeditionen. P. drevs på 1780-talet
enastående långt och väckte allmän förargelse. På
initiativ främst av C. G. Nordin avvecklades den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
