- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
1-2

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Payer, Julius von - Payer, Friedrich von - Paying guest - Paykull, Paijkull, ätt - Paykull, 1. Otto Arnold - Paykull, 2. Gustaf von - Paymaster-General - Paysage - Paysandú - Pays-Bas, Les - Pb - P. b. - P. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Payer [päVar], Julius von, österrikisk
is-havsforskare (1842—1915). 1869—70 deltog han
i Koldeweys tyska nordpolsexpedition och
upptäckte härvid under en slädfärd längs Grönlands
ö. kust Frans Josefs fjord. 1872—74 ledde han
jämte Weyprecht den österrikiska
polarexpedition, som upptäckte Frans Josefs land, och
utforskade under en slädfärd våren 1874 detta upp
till 82°5’ n. br. Under sina senare år utbildade
sig P. till målare. Berättelserna om
expeditionerna äro publicerade i ”Die
österreichisch-unga-rische Nordpol-Expedition 1872—74” (1876; sv.
övers. 1877).

Payer [päi’or], Friedrich von, tysk
politiker (1847—1931), advokat, 1877—78, 1880—
87, 1890—1918 medl. av riksdagen som
representant för borgerliga vänstern (från 1910
Fort-schrittliche Volkspartei), var under 1 :a
världskriget en av de ledande inom den riksdagsmaj
ori-tet, som småningom framträdde, var 1917—18 v.
rikskansler i v. Hertlings och Max’ av Baden
kabinett. P. var medl. av Weimarförfattningen
1919 (demokrat). Han har utg. ”Von
Bethmann-Hollweg bis Ebert” (1923).

Paying guest [p-eTiij ge’st], eng., gäst, som
mot betalning mottages i privathem.

Paykull [päi’-], Paijkull, baltisk adelsätt,
känd sedan 1400-talet.

1) Otto Arnold P., livländsk militär i
saxisk tjänst (omkr. 1662—1707), född i Livland
och sålunda svensk undersåte, blev 1677 page vid
saxiska hovet och övergick sedan i krigstjänst,
blev 1699 generalmajor och befälhavare för de
trupper, som sammanfördes i Kurland i avsikt
att överrumpla Riga; genom Dahlberghs
vaksamhet misslyckades attacken. 1700 generallöjtnant,
var han en av de saxiska befälhavarna i slaget
vid Diina V? 1701. Emellertid hade Karl XII
1700 påbjudit, att de svenska undersåtar, som
gått i tjänst hos Sveriges fiender, ofördröj ligen
skulle inställa sig under de svenska fanorna;
1702 dömdes bl. a. P. till döden, emedan han
icke hörsammat påbudet. P. drog sig nu undan
till sina gods i Brandenburg, där han började
ägna sig åt naturvetenskapliga experiment och
alkemistisk mystik. 1705 gick han ånyo i fält,
beordades att jämte Wiesnowiecki söka
över-•NF XVII — 1

rumpla Warszawa men led nederlag och blev
tillfångatagen av svenskarna. Ehuru P. redan
var in contumaciam dömd till döden, upptogs
en rättegång ang. honom vid Svea hovrätt, där
P. hävdade, att han icke vore svensk undersåte
och därför icke haft skyldighet hörsamma det
nämnda påbudet. Hovrätten hänsköt frågan till
kungen, som befallde hovrätten att döma honom
att mista liv, ära och gods, och 1707 halshöggs P.

2) Gustaf von P., f rih., vitter författare,
zoolog (1757—1826). Han blev 1783
protokolls-sekr. och 1796 kansliråd. 1818 upphöjdes han
till frih. P. är mest känd som dramatiker. Hans
tragedi ”Domald” (1783) behandlar ett
fornnordiskt motiv med starkt upplysningsvänlig syftning.
”Virginia” (1788) upptar det klassiska
Virginia-temat. Uppseende väckte komedien
”Ordensvur-men” (1785), vilken satiriserar ordenssvärmeriet
och därmed sammanhängande vidskepelse. Flera
högtstående ordensbröder utverkade förbud mot
dess uppförande. Av P:s ”Samlade svenska
skrifter” utkom 1 :a delen 1814. — P. hade tidigt
intresserat sig för zoologien och ägnade sig
senare helt däråt. På sitt gods Vallox-Säby anlade
han en zoologisk samling, som han förökade under
in- och utländska resor och slutligen skänkte till
sv. Vet.-akad. Av P:s för sin tid förtjänstfulla,
i Linnéansk anda skrivna verk märkes ”Fauna
suecica insecta” (1798—1800).

Paymaster-General [pel’mästa-d^e’narol],
eng., en medlem av brittiska ministären med
uppgift att övervaka utbetalningen av de
penninganslag, som parlamentet beviljat.

Paysage [peizä^], fr., landskapsmålning. —
Paysagiste [peiza^i’st], landskapsmålare.

Paysandü [påisando’], huvudstad i dep.
Pay-sandü i v. Uruguay, vid Rio Uruguay; 50,000 inv.
Staden, som är landets näst största, grundades
1782 och har stora slakterier och köttfryserier.
Livligt trafikerad hamn.

Pays-Bas, L e s P., [le pei-ba’], fr., franskt
namn på Nederländerna.

Pb, kem. tecken för en atom bly.

P. b., förk. för På befallning.

P. B. 1) Förk. för Par Bricole. — 2)
Pseudonym för W. Peterson-Berger i Dagens Nyheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free