Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peel, Sir Robert - Peeliter - Peene - Peenemünde - Peer - Peerage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Peeliter—Peerage
16
kämpade P. ihärdigt den 1831 av Lord Greys
liberala ministär föreslagna stora
representationsförändringen. När emellertid reformen 1832
genomförts, tog P. konsekvenserna därav, uttalade
sig för en moderat reformpolitik på de nya
parlamentariska grundvalarna och vann snart
genom sin personliga auktoritet stort inflytande i
underhuset. Då Vilhelm IV i nov. 1834
avskedade whigministären Melbourne, ställdes P. som
förste skattkammarlord och finansminister
(skatt-kammarkansler) i spetsen för det nya kabinettet.
Det manifest, som han
vid
parlamentsupplös-ningen ställde till sina
valmän i Tamworth,
angav riktlinjerna för
det moderata
”konservativa” parti, som
under hans ledning
framvuxit ur det
ålder-domssvaga högaristokratiska torypartiet. P.
lyckades ej erhålla
majoritet i underhuset
och avgick därför
redan i april 1835. En
ministerkris inträdde
1839, men den unga drottning Viktorias
motstånd mot P:s krav på att några hovdamer,
tillhörande whigpartiet, skulle vid
ministärskiftet ersättas med konservativa sådana (the
bedchamber question) föranledde P. att uppge
försöket att bilda ministär. Vid whigministärens
slutliga fall (aug. 1841) bildade P. emellertid ett
starkt kabinett, som vid de nya valen till
underhuset erhöll betydande majoritet. Han motsatte
sig 1843 kraftigt O’Connells krav på upphävande
(repeaP) av unionen mellan Irland och
Storbritannien men utverkade 1845 bl. a. ett väsentligen ökat
anslag åt det katolska prästseminariet i Maynooth.
Fullföljande Huskissons moderata
frihandelspolitik från 1820-talet, genomdrev P. 1842—46 dels
en nedsättning, dels ett fullständigt upphävande
av en mängd tullar. T. o. m. spannmålstullarna
vågade han angripa. Den förfärliga missväxt,
som 1845 hemsökte Irland och delar av
Storbritannien, övertygade honom om att
genomgripande tullnedsättningar voro av nöden. Med stöd
av de radikala, whigs och ett antal moderata
konservativa genomdrev han 1846, att den 1842
sänkta glidande tullskalan skulle betydligt
nedsättas och i febr. 1849 alldeles upphöra. De
hänsynslösa angrepp, som han för sitt avfall
från jordbruksintresset fick utstå från ultratories
ledde till sprängning av det mäktiga parti, vars
ledare han så länge varit. Hans motståndare
inom detta gjorde för att hämnas gemensam sak
med underhusets liberaler i en irländsk fråga
och bragte därigenom ministären i minoritet (25
juni). P. avgick 29 juni och understödde
därefter de till makten återkomna liberala i deras
reformsträvanden. Han avled till följd av ett
olycksfall vid en ridtur. —■ Varm
fosterlandskärlek, kraftig vilja och stor uthållighet, när
han omsider träffat sitt val, utomordentlig
ad
ministrativ skicklighet och överlägsen
debattörs-förmåga kännetecknade P. som statsman. — Litt.:
P:s ”Speeches” (4 bd, 1853), ”Memoirs” (2 bd,
1856—57); biogr. av C. S. Parker (3 bd, 1891
—99), F. P. G. Guizot (1856), J. R. Thursfield
(1891), J. McCarthy (s. å.) och Lord Rosebery
(i9oo)._
Peeliter [pil-], anhängare till Robert Peel
(se d. o.), en politisk partigrupp i England. Då
Peels frihandelspolitik 1846 framkallade en
splittring inom det konservativa partiet, blevo omkr.
120 underhusmedlemmar partichefen trogna;
gruppen sammansmälte vid 1847 års
parlamentsval till omkr. hälften och upphörde 1859 att
existera.
Peene [pé’na], 1) V. utloppet för Stettiner
Haff.
2) Flod i n. Tyskland, upprinner n. v. om
Neustrelitz och mynnar i P.i); längd no km,
till största del segelbar. 1720—1814 utgjorde P.
sydgräns för svenska Pommern.
Peenemü’nde [pèna-], ort i Mecklenburg, vid
Peene på n. v. kusten av ön Usedom; c:a 1,500
inv. (1939). Sedan 1935 finns här en stor,
underjordisk rustningsfabrik för i första hand
raketvapen. Verksamheten, som allvarligt stördes
genom stora brittiska flyganfall i aug. 1943 och
på hösten 1944, avstannade vid nazistväldets fall
1945 men kom åter i gång i rysk regi våren
1949. — Vid Gustav II Adolfs ingripande i
30-åriga kriget 1630 utskeppades den svenska
hären i P. Här fanns då en äldre skans, som
jämte det byn omslutande lägret blev härens
första stödjepunkt på tysk mark. Genom freden
1720 kom P., som i westfaliska freden kvarstod
i svensk besittning, att ligga på preussiskt
territorium.
Peer [pi’a], eng., pär, lord; led. av engelska
överhuset; medlem av högadeln i England,
Skottland el. på Irland. Se vidare Peerage.
Peerage [piGrid^], eng., pärsvärdighet; de
världsliga medlemmarna av eng. överhuset
(lorderna) ; medlemmar av Englands, Skottlands och
Irlands högadel (nobility). P. omfattar de fem
ranggraderna duke (hertig), marquess (markis),
earl (greve), viscount (vikomt) och baron (en
baron tituleras endast ”lord”). Under hela
1200-talet brukades ordet pares (peers) endast i
betydelsen ”jämlikar” (en stormans liksom en
ofrälses), men före 1300-talets mitt hade ordet peers
inskränkts till att beteckna de (världsliga el.
andliga) stormän, som enl. hävd emottogo
regelbunden personlig kallelse till parlamentet.
Titlarna earl och baron gjordes på 1300-talet
uttryckligen till adliga värdigheter (earl 1328,
baron 1387), varjämte tre nya, höga ranggrader
tillkommo: duke (1337), marquess (1385),
viscount (1440). Alla, utom hertigarna, titulerades
redan under medeltiden i dagligt tal ”lord”. —
Såväl Skottland som Irland ägde, innan de
förenades med England, sin adel med samma fem
ranggrader. De förenade rikenas p. har därför
kommit att innefatta följ, grupper: peers of
England och peers of Scotland (från tiden före
unions-akten 1707), peers of Great Britain (från tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
