Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelopidas - Peloponnesiska kriget - Peloponnesos - Pelops - Peloria - Pelorus - Pelota, pelotaspel - Pelotas - Pelott - Pelow, Edvin - Peltaster - Peltier, Jean Charles Athanase - Pelton-hjul - Peltura - Pelusker - Pelvis - Pelvouxgruppen - Pemar - Pemba - Pemberton, Sir Max - Pembroke - Pembrokeshire - Pemmikan - Pemphigus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Pelopidas—Pemphigus
34
Pelo’pidas (grek. Pelopödas), forngrekisk
krigare och statsman från Tebe i Beotien. Då
Tebe råkat i beroende av Sparta, flydde P.
jämte andra demokrater till Aten men återvände
379 f. Kr., överrumplade och dödade oligarkerna
och tvang den spartanska besättningen på Tebes
borg Kadmeia till kapitulation. P. intog
därefter en ledande ställning. I förening med sin
vän Epaminondas strävade han framgångsrikt
att höja och utsträcka Tebes makt. Han deltog
i slaget vid Leuktra 371 och fälttåget på
Pelopon-nesos 370—369. Han stupade 364 f. Kr. vid
Kynoskefalai i Tessalien. Levnadsbeskrivning av
Plutarchos.
Peloponnesiska kriget, se Grekland, sp. 270.
Peloponnèsos (grek. Pelopo’nnesos, ”Pelops’
ö”), sedan medeltiden även M o r e a, den halvö,
som utgör s. delen av Greklands (se d. o.)
fastland.
Pe’lops, grek, myt., son till konung Tantalos
i Lydien. För att pröva gudarnas allvetenhet
styckade Tantalos sin son och anrättade en
måltid åt gudarna. Endast Demeter lät narra sig
att förtära den ena skuldran, vilken, då gudarna
återgåvo P. gestalt och liv, ersattes med en
elfen-bensskuldra. Ännu mera berömd är sagan om
hans kappkörning med konung Oinomaos i Pisa,
genom vilken han vann dennes dotter
Hippoda-meia till gemål. P. är stamfar för P e 1 o p
i-derna, sönerna Atreus och Thyestes och deras
söner Agamemnon och Aigisthos. Ätten är bekant
för den förbannelse, som vilade över dess öden.
Pelöria, undantagsvis uppträdande strålformigt
byggd blomma hos växter, som normalt ha
ensymmetriska blommor. Vanl. är det
toppblomman i en klase, som blir p e 1 o r i s k.
Pelörus, instrument, medelst vilket ett fartygs
kompass kan kontrolleras genom pejling av en
himlakropp.
Pelota [-lå’] (sp., eg. boll), pelotaspel,
baskiskt nationalbollspel, som trol. har sitt
ursprung i det medeltida italienska palla al muro.
P. spred sig på 1800-talet först till övriga delar
av Frankrike och Spanien, senare till det spansk-
Pelota.
NF XVII — 2
talande Sydamerika och till U.S.A. (under namn
av jai-alai). P. kan vara singel- el. lagspel.
Pelotas [-å’taj], hamnstad i staten Rio Grande
do Sul i sydligaste Brasilien, vid järnväg till
Rio Grande, c:a 80,000 inv. P. ligger i ett rikt
jordbruksdistrikt och har stora slakterier och
köttkonservfabriker.
Pelott [-å’t] (fr. pelote), bråckbandsdyna, se
Bråck.
Pelow, Magnus Edvin, ämbetsman (f. 1893
7/io), examinerad från Tekniska högsk. 1917,
assistent i Yrkesinspektionen 1929, yrkesinspektör
1937, byrådir. i Riksförsäkringsanstalten 1938,
generaldir. i Arbetarskyddsstyrelsen sedan 1948.
P. har medverkat i red. av ”Svetsteknisk
handbok” (2 bd, 1947—48) och ”Yrkesinspektionen
1890—1940” (1940).
Pelta’ster (grek, peltastai, av pe’lte, en liten
rund sköld), det lätt rustade, rörliga infanteriet
i det gamla Grekland.
Peltier [pältje’], Jean Charles
Athana-s e, fransk fysiker (1785—1845). Han var
urmakare i Paris till 1815 och levde därefter som
privatman. P. undersökte den atmosfäriska
elektriciteten och fann 1834 den efter honom benämnda
termoelektriska effekten
(Peltiereffek-t e n), som visar sig däri, att ett lödställe
mellan två olika metaller antingen uppvärmes el.
avkyles, när en elektrisk ström ledes därigenom,
beroende på strömriktningen.
Pelton-hjul, se Vattenturbin.
Peltüra, paleont., se Olenidae.
Pelu’sker (ty. peluschken), namn på
foderväxten gråärt (Pisum arvense).
Pe’lvis, lat., anat., bäcken.
Pelvouxgruppen, fr., Massif du Pelvoux
[ma-si’f dy pälvo’], högsta delen av Dauphinéalperna,
inom de franska dep. Isère och Hautes-Alpes. P.
tillhör Alpernas vildaste och storslagnaste
partier; av topparna är Les Écrins 4,103 m, La
Meije 3,987 och Mount Pelvoux 3,954 m hög.
Pemar, fi. Paimio, kommun i Åbo och
Björneborgs län, Finland, vid kusten ö. om Åbo; 240
km2; 6,700 inv., finsktalande.
Pe’mba, ö utanför Afrikas östkust, tillh.
sul-tanatet Zanzibar och skild från fastlandet av
den 50—60 km breda och c:a 800 m djupa
Pem-bakanalen; 984 km2, 115,000 inv. Huvudort
är Chake Chake.
Pe’mberton [-batan], Sir Max, engelsk
författare (1863—1950), skrev äventyrs- och
detektivromaner, av vilka många översatts till svenska.
Pehnbroke [-brok], stad i Pembrokeshire i
Wales, vid fjorden Milford Haven; c:a 15,000
inv. I n. v. ligger Pembroke Dock, 1814
—1926 med örlogsvarv, nu marinflygbas.
Pe’mbrokeshire [-brok/ia], grevskap i s. v.
Wales; 1,590 km2, 90,000 inv. Huvudstad är
Haverfordwest (6,500 inv.).
Pe’mmikan (indianskt ord), kött av bisonoxe
el. älg, skuret i skivor och soltorkat; numera även
namn på konserv av torkat oxkött och talg.
Pemphigus [-f-] (av grek. pe’mfix, blåsa),
hudsjukdom, som utmärkes av blåsor på en i
övrigt till synes oskadad hud. Blåsorna brista och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
