Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pestalozzi, Heinrich - Pester Lloyd - Pestilens - Pestrot - Pestszenterzsébet (Pesterzsébet) - Pétain, Philippe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Pester Lloyd—Pétain
128
Kindermord” (1783) och ”Meine Nachforschungen
über den Gang der Natur in der Entwicklung
des Menschengeschlechts” (1797). Med 1798
inträdde en vändning i P:s förhållanden. Han blev
då skolmästare i en fattigskola i Stans, fick
sedan anställning vid en småbarnsskola i
Burg-dorf, i kantonen Bern,
och införlivade 1800
med denna skola en
annan. Det nya
institutet skulle på en
gång vara
uppfostringsanstalt, lärarse-minarium och
barnhus, men den första
uppgiften blev
förhärskande. P. kunde
snart i skriften ”Wie
Gertrud ihre Kinder
lehrt” (1801; sv. övers.
1896) meddela sin då
stadgade metod. Efter
åtskilliga vedermödor lyckades P. 1805
konsolidera sin uppfostringsverksamhet i Yverdon, i
Pays de Vaud vid Neuchätelsjöns s. ända. Från
de avlägsnaste delar av Europa sändes unga
män att inhämta hans metod. P:s oförmåga att
förvalta institutet blev emellertid snart uppenbar.
1825 måste P. draga sig tillbaka från sin kära
anstalt. P. tillbragte sina återstående dagar på
Neuhof samt gav där återblickar på sitt liv och
sina strävanden i skriften ”Schwanengesang”
(1826).
P:s pedagogiska grundtankar gingo i huvudsak
ut på att genom en ny folkuppfostran få till
stånd en allmän människobildning, som
vore ägnad att motverka den genom den
begynnande industrialismen och de gamla hemmens
stigande upplösning fortgående depraver ingen.
Här ställer han hoppet till undervisningsteknikens
förbättrande och förenklande. Liksom före
honom Comenius förde P. fram kravet på
åskådning. Men åskådning är ej blott en passiv
förmedlare av människans förbindelse med den
omgivande världen; den är även en förmåga att
reda upp och syntetiskt sammanfatta
verklighets-intrycken. Denna förmåga har skolan att
utveckla; skolan skall vara en ”hjälp till självhjälp”.
Men man måste förfara metodiskt. Det gäller
att psykologiskt klarlägga, vad barnet på skilda
åldersstadier kan tillägna sig, att gå från det
enkla, elementära till det alltmer sammansatta.
Vid utformandet av sin metod vill P. framför
allt utveckla barnets förmåga att mäta, räkna och
benämna; därav den s. k. pestalozziska
trilogien: form, tal, språk. P :s ryktbara
”metod” utgör ett första försök till en
experimentellt och systematiskt utformad plan för den
grundläggande barnundervisningen. — P:s
samlade skrifter utgåvos av L. W. Seyffarth (12
bd, 1899—1902, ny uppl. under utgivning av A.
Buchenau m. fl., 1927 ff.). — En minnesuppl.
av P. Baumgartner (8 bd, 1944—49),
jubileums-uppl. av E. Bosshart m. fl. (10 bd, 1944—47).
En uppl. av P :s samtliga brev utgives 1946 ff.
av Pestalozzianum o. a. — Litt.: P. Natorp,
”P.” (5:e uppl. 1927); E. Spränger, ”P:s
Denk-formen” (1947); W. Bachmann och E. Dejung,
”J. H. P.” (1948); G. Renggli-Geiger, ”Die
Be-richt P:s an die Eltern seiner Zöglinge 1808—
25” (1950). Av arbeten på sv. må nämnas:
Hans Larsson, ”Rousseau och P.” (2:a uppl.
1920); A. Lilius, ”P.” (1929); J. Reinhart, ”H.
P.” (romantiserad biogr.; sv. övers. 1951).
Pester Lloyd [pä’.ftar låi’t], tyskspråkig
liberal tidning i Budapest, uppsatt 1854, upphörde
med 2:a världskriget.
Pestile’ns, pest, farsot.
Pestrot, bot., se Petasites.
Pestszenterzsébet [pä’Jtsäntär?ébät], förr
Pesterzsébet, s. ö. förstad till Budapest,
vid den ö. Donau-armen, 7 km från centrum;
76,894 inv. (1941). Textil-, metall- och
tjär-pappsindustri.
Pétain [peta’], Henri Philippe Omer,
fransk militär och politiker (1856—1951),
officer vid inf. 1878, brigadgeneral 1914,
divisionsgeneral 1915 och
marskalk av Frankrike
1918. Vid i:a
världskrigets utbrott 1914
var P. brigadchef och
blev i sept. s. å. chef
för en inf .-division, i
okt. chef för 33:0
armékåren, som han
ledde i Lorettoslaget
maj—juni 1915, och
i juni sistn. år chef
för 2:a armén i
Champagne. I febr.
1916 blev P. chef
för Verduns
försvars
område och i maj s. å. chef för Mellersta
armégruppen (på fronten Reims—Verdun). Han
ledde försvaret av Verdun med stor ihärdighet och
skicklighet gentemot de starka tyska anfallen.
P. efterträdde 28/4 1917 Nivelle som chef för de
franska styrkorna på västfronten, vilken
befattning han hade till krigets slut. Han hade
härunder att bekämpa de omfattande myterierna
under sommaren 1917 samt blev vid den tyska
våroffensiven underställd marskalk Foch som
allierad överbefälhavare. I nov. 1918 blev P.
medl. av Högsta krigsrådet, 1919 dess v.
president och var 1919—31 generalinspektör för armén
och dess högste befälhavare vid ev. krig.
Härunder var han 1925 överbefälhavare i fälttåget
mot Marocko. 1931 blev P. generalinspektör för
luftförsvaret, 1934 krigsminister i Doumergues
regering och efter Francos seger i inbördeskriget
ambassadör i Madrid 1939. Han invaldes 1929
efter Foch i Franska akad. och utgav s. å. ”La
bataille de Verdun”. — Vid krigsutbrottet 1939
avböjde P. ett erbjudande att inträda i
regeringen, men på uppmaning av konseljpresident
P. Reynaud blev han i maj v. konseljpresident.
Då Reynaud icke kunde vinna majoritet för
tanken att fortsätta striden från Nordafrika och
därför avgick, bildade P. 16/e s. å. regering med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
