Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter I, den store (kejsare av Ryssland) - Peter II (kejsare av Ryssland) - Peter III (kejsare av Ryssland) - Peter I (konung av Serbien) - Peter av Amiens el. Peter Eremiten - Peter av Chelčic - Peterborough
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Peter av Amiens—Peterborough
132
inställt krig med turkarna, erövrade 1696 Azov
och blev efter Ivans död 1696 ensam
härskare. 1697 deltog han under genomskinligt
inkognito i en beskickning till v. Europa och
studerade där bl. a. skeppsbyggeri i Holland och
England. Sedan Gordon kuvat ett uppror bland
streltserna, skyndade P. 1698 hem, lät avrätta
en mängd streltser och upplöste återstoden av
kåren.
P:s egen regering var nästan ständigt
upptagen av krig mot Sverige och Turkiet, dessutom
av framstötar mot Centralasien och Persien.
Krigen krävde en våldsam anspänning av P:s och
landets alla krafter och möjliggjordes av
reformer på olika områden, vilka — delvis förberedda
under föregående härskare — plötsligt syntes
förvandla Ryssland från en halvasiatisk
barbarstat till en europeisk stormakt. P. utfärdade
ideliga ukaser om nyordningar, men många av
reformerna, föga genomtänkta el. illa
genomförda, strandade på svårigheterna under
krigstillståndet el. på folkets motstånd, vilket P. sökte
undanröja genom hårda straff. Armén
reorganiserades efter västeuropeiskt mönster (dess kärna
var P:s i Preobrazj enskoje uppsatta
”leksaks-regemente”), och en flotta nyskapades. Krigen
krävde mycket pengar; de anskaffades genom
tryckande skatter, nya skatteobj ekt, bl. a. skatt
på helskägg, badstugor och likkistor av ek, samt
en mängd monopol. P:s handelspolitik gick i
merkantilsystemets anda; han sökte genom
handelskompanier m. m. främja utrikeshandeln och
sjöfarten och anlade vid Finska viken landets
nya huvudstad, S:t Petersburg. Bergsbruk och
boskapsskötsel uppmuntrades, medan jordbruket
fick stå tillbaka och livegenskapen skärptes.
Förvaltningen reformerades, och allmän tjänsteplikt
för adeln infördes. 1708 uppdelades landet i
gu-vernement, men sedan centraliserades
förvaltningen med en senat (1711) i spetsen, och efter
svenskt mönster inrättades rikskollegier.
Patriarkatet avskaffades, och kyrkan underställdes
staten genom att dess ledning anförtroddes åt en
1721 instiftad synod, vars led. tillattes av tsaren.
För att höja folkbildningen inrättade P. skolor
— de flesta stannade dock på papperet —, sände
ryssar till utlandet och inkallade utländska lärde,
konstnärer och hantverkare; han gjorde sig
förtjänt om Sibiriens geografiska utforskning.
Kyrkslaviskan ersattes i profant tryck av mera
inhemskt språk och nya skrifttyper. Ofta
gnisslade det i statsmaskineriet, och trots P:s
oavlåtliga, hänsynslösa kamp florerade bestickning och
röveri. De reaktionära elementen fingo en
anhängare i P:s egen son Aleksej, som 1718
dömdes till döden för högförräderi och ihjälpinades
i fängelset.
P. var en blandning av gott och ont, rå,
fallen för dryckenskap och andra utsvävningar, snar
till vrede och grymhet men otroligt arbetsam.
Efter freden i Nystad antog han titeln
impera-tor, kejsare. Han hade 1689 förmälts med
Eu-doxia Lopuchina, som snart försköts och 1698
inspärrades i kloster. Med sin senare gemål,
efter-träderskan Katarina I, hade han före och under
äktenskapet flera barn, av vilka två döttrar
överlevde honom, Anna, g. m. Karl Fredrik av
Holstein-Gottorp, och Elisabet, senare kejsarinna.
— P:s brev, skrifter och papper äro utg.
t. o. m. 1709. — Litt.: Biogr. av bl. a. K.
Waliszewski (1897; sv. övers. 1898) och S.
Bonnesen (1925).
2) Peter II (ry. Petr Aleksejevitj), den
föreg:s sonson, kejsare (1715—30). Han var
son till Peter I:s son Aleksej och utropades
efter Katarina I:s död maj 1727 till kejsare. Till
en början behärskades P. av Mensjikov, som
störtades 1727, sedan av familjen Dolgorukij,
särskilt Ivan Dolgorukij.
3) Peter III (ry. Petr Fedorovitj), kejsare
(1728—62). Han var son till Peter I:s dotter
Anna Petrovna, g. m. hertig Karl Fredrik av
Holstein-Gottorp, och hette eg. Karl Peter
Ulrik. Han valdes okt. 1742 till svensk
tronföljare men utsågs nov. s. å. av sin moster
kejsarinnan Elisabet till rysk tronföljare, övergick
till ortodoxa läran och förmäldes 1745 med
Katarina av Anhalt-Zerbst. P. hade 1739 blivit
hertig av Holstein-Gottorp och intresserade sig
mera för detta land än för Ryssland. Han var
inskränkt och omogen, fallen för dryckenskap,
road av soldatdrill och en stor beundrare av
Fredrik II. Sedan han jan. 1762 uppstigit på
tronen, skyndade han att sluta fred och förbund
med Preussen, visade mildhet mot dem, som
förföljts av föregångarna, avskaffade hemliga
kansliet och adelns tjänsteplikt samt indrog
klosteregendomarna. Genom sitt förakt för allt ryskt
fick han talrika fiender; då han hotade att
upplösa de mäktiga gardena, störtades han i juli
1762 med dessas hjälp av sin gemål och
mördades 17 juli (n. st.) av Aleksej Orlov m. fl.
Efteråt utgåvo sig flera personer för P., bl. a.
Pugatjev. — Litt.: R. N. Bain, ”Peter III,
Em-peror of Russia” (1902).
Serbien. Peter I (serb. Petar), konung av
Serbien (1844—1921). Han var son till furst
Alexander Karageorgevitj och vistades efter
faderns avsättning i Österrike och Genève. P.
deltog 1870 på franska sidan i fransk-tyska kriget
och 1876 under antaget namn som frivillig i
bosniska resningen. 1883 gifte han sig med Zorka
av Montenegro. Efter mordet på Alexander
Ob-renovitj 1903 valdes P. till Serbiens konung. Han
blev landets förste konstitutionelle konung. På
grund av sjuklighet måste han juni 1914
överlämna styrelsen till sin yngre son Alexander.
P. blev 1918 Jugoslaviens förste konung men
utövade själv aldrig regeringen.
Peter av Amiens [amja’] el. Peter
Eremiten, fransk korstågspredikant (död omkr.
1115). P. var enl. legenden den egentlige
upphovsmannen till det första korståget; senare
forskningar ha visat, att han endast varit en
bland många av tidens korstågspredikanter.
Peter av Chelcic [^ä’lt/its], se Chelcicky.
Peterborough [pi’tabra], huvudstad i
förvaltningsområdet Soke of Peterborough i
Northamp-tonshire i England vid River Nene 60 km ö. om
Leicester; c:a 50,000 inv. Katedralen (1117—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
