Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petrini, 3. Sven - Pétrissage - Petri stol - Petrogenes - Petrograd - Petrografi, petrologi el. bergartslära - Petroleum - Bildningssätt och förekomst - Utvinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Pétrissage—Petroleum
154
skogsuppskattning med skogsindelning vid
Skogs-högsk.; generalsekr. för internationella
skogsve-tenskapliga unionen sedan 1929. Som
skogsforskare har P. i huvudsak ägnat sig åt frågor
rörande skogsmatematik, skogsuppskattning och
skogsekonomi. Bland större arbeten må nämnas
”Skogsuppskattning och skogsekonomi” (1937),
”Skogsbruket” (1940), ”Skogsekonomiens
grunder” (1946) och ”Skogsuppskattning och
skogsindelning” (1948).
Pétrissage [-ä% sv. utt. -ä’/], se Massage.
Petri stol, påvestolen, emedan aposteln Petrus
antas ha varit Roms förste biskop.
Petrogenes [-jenè’s], se Petrografi.
Petrograd [ry. utt. pjitragra’t], stad, se
Leningrad.
Petrografi, petrologi el. bergart
s-1 ä r a, vetenskapen om bergarterna. Den
omfattar dels p. i inskränkt bemärkelse, näml,
bergarternas systematik och beskrivning, deras
uppträdande och utbredning, dels petrogenes,
som behandlar spörsmålen om bergarternas
(särskilt eruptivbergarternas) bildning. Se vidare
Geologi.
Petroleum (av grek. pe’tra, klippa, och lat.
o’leum, olja), bergolja el. nafta, en i vissa
slags jordlager förekommande oljig vätska, till
95—99 % bestående av olika kolväten. Den är
icke blandbar med vatten, till konsistensen mer el.
mindre tjockflytande, till färgen varierande
mellan halmgul, grönskimrande, rödbrun och svart;
lättare p. är ljusare, tyngre p. mörkare till färgen.
Spec. v. varierar mellan 0,75 och o,as men är i
genomsnitt o,sö—o,87. Kokp. av p:s olika
fraktioner ligger mellan 300 och 4000.
Förbrännings-värmet är c:a 10,500 kcal mot c:a 8,400 för
stenkol. — P. består av 83—87% kol, n—15%
väte, 0—2 °/o syre, o—2 °/o kväve, 0—5 °/o svavel
samt innehåller spår av vissa metaller, bl. a.
nickel och vanadin. Syret härleder sig från bl. a.
fett- och naftensyror, kvävet från pyridiner och
ammoniumföreningar, svavlet från svavelväte och
merkaptaner. Svavlet är icke önskvärt och
nödvändiggör komplicerade raffineringsprocesser. —
För kommersiellt bruk indelas p. på basis av
den totala proportionen mellan ingående kol och
väte i: 1) paraffinbasoljor, relativt lätta
och med varierande svavelhalt (t. ex. i
Pennsylvania, Peru, Irak, Sumatra), 2) n a f t e n- el.
asfaltbasoljor, tyngre och ofta med hög
svavel- och asfalthalt (Mexico, Venezuela,
Rumänien, Ryssland, Kuwait, Indonesien), samt 3)
blandbasolj or, med karakteristika ur båda
grupperna (U.S.A:s centrala delar, Mexico,
Rumänien, Persien, Saud-Arabien, Indonesien).
Generellt kan sägas, att halten av paraffiner tilltar
med åldern på den geologiska formation, där p.
påträffas.
Bildningssätt och förekomst. P. antages ha
bildats genom omvandling utan lufttillträde av
organiska ämnen i sedimentära lager av sand och
lera m. m., ofta med en mäktighet av
tusentals meter, i de grundare (100—1,000 m djupa)
delarna av de förhistoriska haven.
Ursprungs-ämnena synas till största delen ha bestått av
kvarlevorna av encelliga alger, kiselalger etc., i
någon mån av foraminiferer m. m. —
Omvandlingsprocessen anses numera ha påbörjats under
bottenslammets successiva komprimering genom
inverkan av anaeroba bakterier och delvis i
syntes med naturgas. Den har sedan fullbordats
under den mycket långsamt fortgående tryck- och
temp.-ökningen, under katalytisk inverkan av i
sedimenten förekommande metaller, ss. nickel och
vanadin, möjl. även genom radioaktiv påverkan.
Vissa former av p. ha laboratoriemässigt kunnat
framställas ur bottenslam under höga tryck och
temp. — P. har påträffats i berglager från alla
geologiska perioder fr. o. m. kambrosilur t. o. m.
kvartär, främst dock från undersilur-, karbon-,
krit- och tertiärtiden. Den äldsta råoljan torde
sålunda ha bildats för c:a 450, den yngsta för
c:a 10 mill. år sedan. — P. finnes som regel
icke kvar i de lager, där det bildats (med
undantag för vissa oljeskiffrar), utan har under trycket
av ovanförliggande sediment och genom inverkan
av senare inträffade förändringar i jordskorpan
jämte naturgasen gradvis pressats ur det
finkorniga modersedimentet och trängt in i angränsande
porösare lager av sand- och kalksten,
undanskjutande det tyngre saltvattnet. Om hinder icke
förelegat för den fortgående rörelsen och om det
hydrostatiska trycket varit tillräckligt, ha gas
och p. småningom sipprat upp till markytan, t. ex.
som heliga eldar vid Baku och i Irak, som
asfaltsjöar på Trinidad, som oljesand vid Athabaska
River. Om de porösa skiktens täcklager av för
gas och p. ogenomträngliga bergarter
deformerats, vanl. genom veckning el. förkastningar, har
rörelsen hejdats och en reservoar bildats. De
för uppkomsten av en oljereservoar gynnsamma
deformationerna äro: 1) antiklinaler el.
sadelveck, 2) förkastningar, där berglagren genom mer
el. mindre vertikal sprickbildning förskjutits mot
varandra, så att oljeförande bergarter kommit mot
ogenomträngliga lager, och 3) stratigrafiska
fickor, där den oljeförande bergarten kilformigt
pressats in mellan ogenomträngliga lager (se bild
1 å pl.). P. påträffas dessutom ofta utmed
sidorna av saltdomer. I en oljereservoar bildar
p. endast rent undantagsvis en underjordisk sjö
utan fyller i stället porerna i den oljeförande
bergarten. — Man anser, att mer än en
tredjedel av jordens landyta innehåller sedimentära
och potentiellt oljeförande lager. De mest
betydande oljeregionerna äro: 1) områdena
kring Mexikanska bukten och Karibiska sjön,
2) områdena kring Persiska viken samt
Kaspiska och Svarta havet, 3) Indonesien och
Nya Guinea och 4) områdena kring det arktiska
havet, där olja påträffats i Alaska, n. Canada
och Sibirien (bild 2). Av dessa kan endast det
första området anses tillnärmelsevis
genomforskat.
Utvinning. Ehuru de geofysiska
undersökningsmetoderna för olj eletning numera i hög
grad förbättrats, kan man ännu icke med
utnyttjande enbart av dessa påvisa förekomsten av olja
i ett potentiellt oljeförande område. Denna kan
konstateras endast genom borrning. Olj eletningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
