Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petroleum - Raffinering - Transport, lagring och distribution - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Petroleum
158
stålcylinder, invändigt genom hela sin höjd
försedd med en serie horisontella bottnar. På dessa
bubbla ångorna genom destillat, som pumpas in
på kolonnens topp och rinner nedåt från botten
till botten genom överfallsrör. Kolvätena
separeras härvid efter sina kpt och tagas ut
i fraktioner från olika punkter på
kolonnen. Fraktionerna och deras kpt äro: i)
raffinaderigaser, intill 400, 2) r å b e n s i n,
40—2050, 3) råfotogen, 205—260°, 4)
brännoljedestillat, 260—315°, 5)
smörj-o 1 j e d e s t i 11 a t, 315—3700, och 6) d e s t i
1-la t i on sr e s t er, över 3700. Genom
destilla-tion av en huvudfraktion, ofta under tryck el.
vakuum, kan denna i sin tur delas upp i
ytterligare destillat med snävare kondensationsgränser.
Proportionen mellan huvudfraktionerna
bestämmes av råoljans typ. Ur vissa råoljor
ut-vinnes mycket bensin, andra äro mer lämpade för
framställning av smörjoljor el. asfalt. Den
bensin, som utvinnes genom enbart destillation
(siffran varierar för olika råoljor men är
genomsnittligt 25 %), motsvarar dock varken
kvantitativt el. kvalitativt dagens fordringar. Medelst
olika kemiska processer har
bensinutvinningen höjts till 45%, varjämte helt nya
produkter kunnat erhållas ur råolja. Den nya
tekniken har möjliggjort bl. a. den högoktaniga
flygbensinen, som nästan enbart är en blandning av
syntetiska kolväten. De viktigaste kemiska
processerna äro: 1) krackning, den
grundläggande processen, varvid tyngre kolvätemolekyler
sönderdelas i lättare sådana, 2) p oly m e r ise r ing,
det motsatta förfarandet, varvid
kolvätemolekyler under värme och genom katalys
sammanfogas i större sådana. 3) a 1 k y 1 e r i n g, genom
vilken kolväteradikaler införas och kolväten med
grenade kolkedjor uppstå, 4) i s o m e r i s
e-r i n g, varvid molekylernas inre uppbyggnad
förändras, och 5) hydrering, varvid väte
under hög temp. genom katalys tillföres omättade
kolväten. En färdig produkt har i regel
undergått en el. flera av dessa processer; hur dessa
kombineras, varierar för de olika produkterna.
Alltefter råoljans typ kan man genom
kemiska el. mekaniska processer avlägsna
icke önskvärda beståndsdelar, förbättra den
färdiga produktens egenskaper el. förbättra dess
lukt el. utseende. Den moderna
oljeraffinering-en har under och efter 2:a världskriget gjort
betydande landvinningar och i växande grad
förändrats till en rent kemisk industri. Genom ett
intensivt forskningsarbete på den syntetiska
kemins område har råoljan numera blivit
utgångspunkten för massfabrikation av ett ständigt
ökande antal råvaror för andra industrier.
Delvis träda de i stället för ur t. ex. stenkolstjära
framställda produkter, delvis äro de helt nya.
Bland de förra märkas råvaror för bl. a.
farma-ceutiska preparat, sprängämnen och färger. Bland
de nyskapade produkterna märkas råvaror för
syntetiskt gummi och ett stort antal plaster,
ogräs- och svampbekämpningsmedel m. m. Redan
färdiga metoder att framställa glycerin ur
raffinaderigaser kunna leda till utvinning ur
rå
olja av stärkelse, socker o. a. hittills endast ur
animaliska och vegetabiliska ämnen framställda
produkter.
Transport, lagring och distribution. I regel
användas flera olika transportmedel för
leveranserna från oljebrunnen till den slutlige
förbrukaren. Sjötransporter av råolja till raffinaderiet
utföras med tankfartyg, landtransporter i
huvudsak med rörledningar jpipe-lines’), vilket är det
utan jämförelse billigaste landtransportsättet.
Transporterna från raffinaderiet via lager och
depåer till förbrukaren utföras, förutom med
tankfartyg av olika typer, med j
ärnvägstankvag-nar och tankbilar. I fråga om tankfartygen
märkes en fortgående tendens mot allt större och
snabbare enheter (44,000 ton dw., 17 knop, 1951).
Järnvägstankvagnar utföras för en rymd av
20,000—50,000 1; för trögflytande varor
(eldningsoljor, asfalt) förses de med isolerings- och
uppvärmningsanordningar. Speciella typer
användas för transport av flytande gas. Tankbilarnas
rymd begränsas av tillåtna hjul tryck m. m.; i
Sverige går gränsen (1951) vid 17,000 1.
Råoljan och det stora flertalet p.-produkter
lagras i heltäckta cylindriska, vertikala
stålcisterner (bild 14). Storleken varierar, bl. a.
beroende på varuslag, från 100 upp till 30,000 m3
el. mer. Cisterner för trögflytande varor
förses med uppvärmningsanordningar (ångslingor).
Komprimerade gaser lagras i sfäriska cisterner
för tryck upp till 14 atö (bild 15).
Historik. P. i form av till markytan
uppsipp-rande asfalt el. tunn olja och i form av
naturgas är känd sedan äldsta tider och har spelat
en stor roll i religion, krigföring och vardagsliv.
Arkeologiska fynd visa, att asfalt redan 4,000
år f. Kr. av sumererna användes som
byggnadsmaterial och ornament samt för tätning av
lerkärl och båtar. Talrika ex. finnas på hur p.
användes och t. o. m. raffinerades i Burma, Kina
och Japan långt före Kr. f. I Nya världen
utnyttjades naturgas av inkafolket och aztekerna
för uppvärmning och belysning; Nordamerikas
indianer använde p. bl. a. som läkemedel för
in-och utvärtes bruk. — I nyare tid var det först
i Europa, som man mera systematiskt använde
sig av p. för att därur framställa en bättre
lys-olja än de då använda vegetabiliska oljorna.
Raffinering omnämnes så tidigt som 1735, och
redan vid 1800-talets början ägde en systematisk
utvinning rum, bl. a. i Polen, Rumänien och Baku.
P.-industrien i egentlig mening började i U.S.A.,
då en affärsman George H. Bissel gav ”överste”
Edwin L. Drake i uppdrag att borra efter olja
vid Titusville, Pennsylvania, där sådan sipprat
upp till markytan. 27/s 1859 påträffade Drake olja
på 22,8 m djup, och brunnen gav under en tid
4,000 1 per dag. Drake fick snabbt efterföljare,
och två år senare producerades råolja i sådan
mängd, att priset föll från 18 S till 10 cents
per fat. Vid otaliga små anläggningar
destillerades lysfotogen och några enklare smörjmedel
ur råoljan, medan den samtidigt erhållna
bensinen fick rinna bort, enär man icke hade någon
användning för den. Fotogen i träfat började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
