- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
225-226

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipa americana, pipagrodan, surinampaddan - Piparsläktet - Pipe - Pipe-line - Piper (botanik) - Piper, ätter - Piper, 1. Carl - Piper, 2. Fredrik Magnus - Piper, 3. Sophie, f. von Fersen - Piperaceae, pepparfamiljen - Piperazin, hexahydropyrazin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225

Piparsläktet—Piperazin

226

störst, kan bli 20 cm lång. De befruktade äggen
läggas till ett antal av från 40 till över 100 på
honans rygg och omgivas vart och ett av en
hudficka, liknande en cell i en bikaka. Där
genomgå de hela sin utveckling.

Piparsläktet, Chara’drius, tillhör fam.
brockfåglar av fågelordn. Charadriiformes. Hithörande
former utmärkas av kort, vid basen mjuk, mot
spetsen något förtjockad näbb, täml. långa tarser
samt spetsiga vingar. I Sverige finnas den bl. a.
under namnen brockfågel och lerbena kända
Ij ungpiparen samt kustpiparen.

Pipe [päip], eng. vinmått, se Pipa 6).

Pipe-line [pai’p-lain] (eng., rör-linje,
rörledning), röranläggning för transport av råpetroleum
el. destillationsprodukter härav (olj e 1 e d n i n g,
o 1 j e 1 i n j e) el. (natur-)gas (gas ledning,
g a s 1 i n j e) över långa distanser. — Se bild 3
å pl. vid Persien.

Pi’per, bot., se Peppar och Pepparsläktet.

Piper, ätter, härstammande från en i Lübeck
född handlande Bernt P. (d. 1635) i Viborg,
Finland. Av dennes båda söner blev den äldre,
Henrik P. (d. 1673), överborgmästare i Nyenskans,
stamfar för en 1678 adlad, 1824 utslocknad
ättegren, bland vars medl. märkes karolinen
Gustaf Abraham P. (1692—1761), landshövding
i Österbotten 1746, generalmajors titel 1753, förf,
till en intressant dagbok från krigs- och
fångenskapsåren (utg. av K. G. Westman, 1902); till en
adopterad gren hörde nedannämnde P. 2). Bernt
P:s yngre son, kamreraren i Krigskollegium Carl
P. (1620—50), var far till P. 1), adlad 1679,
friherre och greve 1698. Dennes son, greve Carl
Fredrik P. (1700—70), president i
Kammarkollegium 1747—56, Olof v. Dalins vän och
gynnare, ägare till Ängsö (Västmanland) och
Krage-holm (Skåne), var en av det äldre mösspartiets
mest ansedda medl. men av tillbakadragen
läggning; tre gånger undanbad han sig
riksrådsför-slag. En av hans söner var g. m. P. 3).

1) Carl P., greve, statsman (1647—1716).
Efter studier i Uppsala ingick han i Kansliet.
Karl XI :s förtroende vann P. genom sällspord
duglighet och grundliga insikter i rikets inre
styrelse. 1689 blev P. sekr. av staten (statssekr.)
och kansliråd. Genom sitt gifte 1690 med
Christina Törnflycht vann han stor förmögenhet. P.
blev också snart Karl XII:s högstbetrodde man.
1697 inkallades han i rådet under titeln statsråd;
då han fortfor att vara statssekr. och
föredragande för inrikes ärenden, blev han en förste
minister efter modern uppfattning. Han följde
fr. o. m. 1700 konungen i fält som chef för
fältkansliet. 1700—09 gingo alla styrelseärenden, som
skulle föredragas hos konungen, genom P., och
såsom Karls främste rådgivare fick han sköta
de flesta underhandlingar med såväl de polska
magnaterna som främmande sändebud. Han
synes i allt väsentligt ha lett konungens inre
åtgärder. Med hänsyn till yttre politik och
krigföring torde hans inflytande varit vida mera
begränsat. Han åtföljde konungen på tåget mot
Ryssland och blev vid Poltava fången. Under
fångenskapen vistades P. vanl. i Moskva. Där
NF XVII — 8

utvecklade han jämte Rhenschiöld livlig
verksamhet för att sammanhålla och i mån av tillgångar
understödja de fångna svenskarna. Hans
framgångsrika arbete härmed och gensträvighet att
befordra tsarens avsikter på enstaka högre ryska
dignitärers utväxling mot svenska fångar ådrogo
honom allt allvarligare
trakasserier. I dec.
1714 fördes han till
Petersburg och
inspärrades slutligen i
Schlüsselburg
(Nöte-borg), där han avled.
Hans lik hemfördes
1718 till Sverige och
nedsattes 1719 i Ängsö
kyrka i Västmanland.
— P. blev en av
Sveriges största jord-

drottar. Under hans
långa frånvaro och
fångenskap sköttes

och förkovrades hans förmögenhet av hans maka.
— Litt.: P:s dagbok 1709—14 m. m. ha utgivits
av E. Carlson och P. Sörensson i Hist. Handl.,
21: 1, 1906, 1911.

2) Fredrik Magnus P., arkitekt (1746—
1824). Utbildad under Adelcrantz, blev P.
konduktör 1772, hovintendent 1780, chef för
undervisningen i byggnadskonst 1799. Vid 1770-talets
slut gjorde P. studieresor i Italien, Tyskland,
Frankrike och England, varvid han utbildade sig
i den då moderna nyantika konsten. P., som i
Sverige införde den engelska trädgårdsstilen,
an-lade bl. a. parkerna vid Haga och Forsmark och
var även verksam vid Drottningholm.

3) Eva So p h i e P., f. von F e r s e n,
grevinna (1757—1816), dotter till Axel v. Fersen
d. ä., en av det gustavianska hovets skönheter,
blev 1777 g. m. kammarherren greve Adolf
Ludvig Piper (1750—95). 1786 blev hon
hovmästar-inna hos hertiginnan Charlotta och förblev livet
ut dennas förtrogna vän. När Axel v. Fersen
d. y. slagit sig till ro i Sverige, övertog hon 1801
skötseln av dennes hus och drabbades liksom han
1810 av de ogrundade misstankarna om att ha
genom gift bragt kronprins Karl August om
livet. Medan brodern mördades, lyckades hon fly
och fann en fristad på Vaxholms fästning. Hon
bebodde sedan godset Lövstad.

, Piperäceae, pepparfamilj en, lågt
stående familj bland dikotyledonerna. Dess arter
utmärkas genom i ax el. kolv sittande, nakna
blommor och enrummigt fruktämne. Frukten är ett
bär. De största släktena är Piper och Peperomia.
Det senare omfattar omkr. 400 mest i tropiska
Amerika hemmahörande arter, epifytiska el. på
klippor växande, fleråriga örter med köttiga blad.
För de vackra bladens skull odlas några arter
i växthus.

Piperazin, HN\cH2 CH2/NH’ hexa"
h y dr op y r az in, färglösa kristaller, som lätt
lösa sig i vatten till en ammoniakluktande vätska.
P. användes som vulkaniseringsaccelerator i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free