- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
281-282

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon - Platoniker - Platonisk, platonsk - Platonism - Plats - Platscheck - Platsväxel - Platta, platt - Plattensjön - Platte River, Nebraska River - Plattfiskar - Plattform - Plattfot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

Platoniker—Plattfot

282

anta en idé. P. hypostaserar dessa idéer till
en värld ovan sinnevärlden, som utgör det sant
verkliga. — Till idéläran leda utom dessa
onto-logiska även kunskapsteoretiska spekulationer. Det
egentliga vetandet kan ej slå över i sin motsats
och måste därför skiljas såväl från
varsebliv-ningen som från den ”riktiga meningen”, vilka
båda senare kunna vara såväl sanna som falska.
Sinnevärlden, såsom föränderlig, kan endast
fattas i varseblivningen eller den riktiga meningen;
den egentliga kunskapens objekt, givet i sakens
begrepp, måste vara något därifrån skilt och
oföränderligt. — Enl. P:s ursprungliga, senare
dock modifierade tanke måste det finnas idéer
för alla allmänna bestämningar; det finnes
sålunda en bordets, stolens, smutsens,
orättrådighetens, storhetens, litenhetens idé o. s. v. Idéerna
äro intet psykologiskt utan rent objektiva
väsenheter. De bilda ett enhetligt, skönt och harmoniskt
system, där de mer allmänna idéerna äro
överordnade de mer enskilda. Den högsta idén är det
godas idé; närmast under denna följa varats
och vetandets. Då den högsta idén bestämmer de
lägre, är P:s världsåskådning därmed teleologisk.
— På ålderdomen modifierade P. under
pytago-reiskt inflytande väsentligt sitt system.

Såsom innehållande förändring och rörelse är
sinnevärlden icke fullt verklig utan en blandning
av verklighet och overklighet. Dess verklighet
kommer från idéerna, dess overklighet från
materien. Om P. med materien menat det tomma
rummet eller en rumfyllande massa är omtvistat.
Dialogen ”Timaios” skildrar i mytologisk form,
hur världsdanaren, ”demiurgen”, format världen
av materien med idéerna som urbilder. — Själen
intar en mellanställning mellan idéerna och
sinnevärlden. Den består av tre delar, förnuftet,
modet och begäret. Förnuftet är den specifikt
mänskliga själsdelen. I ”Phaidon” anför P. flera
bevis för själens odödlighet. Ett är, att vetandet
endast är möjligt genom återerinring (anamnesis)
av idéerna, som vi då måste ha skådat före
födelsen. Detta bevisar själens preexistens, och P.
menar, att därur även följer dess postexistens.

I P:s etik kämpar en negativ, pessimistisk
tendens, vilken finner det för själen goda i ett
bort-döende från sinnevärlden och en flykt till
idévärlden, dess rätta hem, med en positiv tendens,
som ser den sedliga uppgiften i att förverkliga
idéen i sinnevärlden. Dygden är medlet för denna
uppgifts realiserande. Varje själsdel har sin
speciella dygd: förnuftet visheten, modet tapperheten
och begäret behärskningen. Den totala dygden är
rättskaffenheten. — I sin statslära parallelliserar
P. staten med den enskilde individen. Liksom
själen består av tre delar, består idealstaten av
tre stånd: i) de styrande, som böra vara
filosofer, 2) väktarna eller krigarståndet och 3)
det närande ståndet eller arbetarklassen.
Varje stånd bör ha sin motsvarande kardinaldygd,
och idealstaten som helhet skall förverkliga
rättskaffenhetens idé. — P. är på svenska övers,
av M. Dalsjö (7 bd, 1870—1906) och,
fullständigare, av Cl. Lindskog (6 bd, 1920—26; bd 6
innehåller en P.-monogr.) — Ur den väldiga P.-

litteraturen må här nämnas: W. Windelband, ”P.”
(1900, 7:e uppl. 1923); H. Larsson, ”P. och vår
tid” (1913, 3æ uppl. 1924); I. Heikel, ”P.”
(1919); A. Fouillée, ”La philosophie de P.” (4 bd,
4:e uppl. 1922); U. v. Wilamowitz-Moellendorff,
”P.” (3æ uppl. 1929; nytr. 1948); P.
Friedlän-der, ”P.” (2 bd, 1928—30); N. Almberg, ”P:s
världssjäl och Aristoteles’ gudsbegrepp” (1941),
”Till P:s differentiella psykologi” (1946).

Platoniker, anhängare av Platon.

Platonisk, p 1 a t ö n s k, som härrör från el.
överensstämmer med Platon. — Platonisk
kärlek, hos Platon sj älv en kärlek, riktad icke
på det individuella utan på idéerna, företrädesvis
skönhetens; vanl. och oegentligt en sval, osinnlig
kärlek.

Platoni’sm, Platons filosofi.

Plats, sportv. Deltagare i en tävlan, vilken
erhållit pris, säges ha erhållit en p. el. blivit
placerad. Ang. p. vid kapplöpningar se Totalisator.

Platscheck, check, utställd å den ort, där
tras-satbankens kontor är beläget.

Platsväxel, växel, betalbar på utställningsorten.

Platta, platt, byggn., ett enkelt rätlinigt led,
vanl. mellanled (i listverk o. dyl.); insättes ofta
för kontrastverkan vid rundade el. rikare
profilerade led, t. ex. abakus i den doriska stilen.

Plattensjön, ty. Plattensee, se Balatonsjön.

Platte River [plä’t ri’va], Nebraska
River, biflod fr. h. till Missouri i Nebraska, U.S.A.,
bildas av två källfloder, North P. och South P.
från Klippiga bergen, samt inmynnar nedanför
Omaha; 1,650 km lång, inkl. North Platte River.
Utnyttjas för konstbevattning (se
Kingsleydam-men).

Plattfiskar, Argyrope’leczis, släkte bland de
endast som djuphavsfiskar kända
stormunnarna, fam. Stomiatidae, bland benfiskarna. Den
några cm långa kroppen är hoptryckt från
sidorna, silverglänsande och försedd med rader av
lysorgan. ögonen äro uppåt riktade teleskopögon.

Plattform, jämn, upphöjd yta;
järnvägsperrong; av- och påstigningsplats på järnvägsvagnar;
talartribun; förhandlingsgrundval.

Plattfot, oriktigt namn på den felställning
(pes valgus) med ev. åtföljande deformitet av
fotskelettet, som småningom inträder, då foten
ej längre är bärkraftig nog för de krav, som
ställas på den. P. har ej sällan karaktären av
yrkesåkomma i vissa för de nedre extremiteterna
ansträngande yrken. Förr troddes denna
överbelastning eg. bero på ett sänkande eller
upphävande av den valvkonstruktion i fotskelettet, som
ger foten dess bärighet (därav namnet p.). Rätt
behandlad, kan p. botas; t. o. m. i svåra fall kan
insufficiensen hävas. Det är viktigt, att riktiga
åtgärder företagas i tid, annars inträda svåra
deformitetstillstånd, som kräva långvarig och
ingripande ortopedisk-kirurgisk specialbehandling.
Huvudhjälpmedlet är inläggning i fotbeklädnaden
(hålfotsinlägg) eller specialskodon. Individuellt
förfärdigade inlägg äro i de flesta fall
nödvändiga; i svåra fall fordras specialistbehandling av
annan art. — ”Plattfot” kan även bero på
olycksfall och sjukdomar eller vara medfödd
missbild

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free