Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pleskau - Plethon, Georgios Gemisthos - Plethron - Pleura - Pleurit - Pleuston - Pleve (von Plehwe), Vjatjeslav Konstantinovitj - Pleven (Plevna) - Pleven, René - Plevenplanen - Plevna - Plexiglas - Plexus - Pleyel, Ignaz - Plezzo - Pli - Plievier (Plivier), Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Pleskau—Plievier
288
Ple’skåu, tyskt namn på Pskov.
Ple’thon, Georgios G e m i s t h o s, italiensk
renässansfilosof (1389—1464), en av de mest
betydande förnyarna av studiet av Platons filosofi.
Ple’thron, forngrekiskt mått. 1) Längdmått =
100 fot, 29,6 m; 6 p. = 1 stadion. — 2) Ytmått
av 876 m2.
Pléura (grek, pléurä, kroppssida), se
Lungsäck.
Pléhrit, lungsäcksinflammation, se
Lungsjukdomar. — Adj.: Pleuritisk.
Pleuston [-éu’-] (av grek, pléein, simma),
biol., gemensam benämning på växter och djur,
bundna till vattnets ytskikt.
Ple’ve (vonPlehwe),
VjatjeslavKon-stantinovitj, rysk statsman (1846—1904).
Han blev 1881 chef för hemliga polisen, 1884
inrikesministerns adjoint och utnämndes 1899 till
ministerstatssekr. för Finland. På denna post
verkade P. under Bobrikovregimen med stor och
hänsynslös energi för Finlands förryskning. 1902
blev han inrikesminister och därmed en av
Rysslands mäktigaste män. Han var en ivrig förkämpe
för enväldet och statsenheten, sökte kuva alla
frihetsrörelser, inskränkte den spirande
kommunala självstyrelsen och förvisade flitigt
misshagliga personer. För att leda uppmärksamheten från
det inre missnöjet såg han gärna judepogromer
och arbetade ivrigt för kriget mot Japan 1904.
Han mördades 28 juli s. å. av en bomb, kastad av
en socialrevolutionär student.
Pleven (Plevna), huvudstad i distr. Pleven
i n. Bulgarien, nära Donaus biflod Vit; c:a
40,000 inv. Vid P. utkämpades under
rysk-tur-kiska kriget 1877—78 tre slag. Det 1 :a slaget ägde
rum 19/t—20/7 1877, då en mindre rysk styrka
under general Schilder-Schuldner anföll det av
Osman Pascha försvarade P. men blev
tillbaka-kastad. — Det 2:a slaget ägde rum 30/7, då ryske
generalen Krüdener med 32,000 man sökte
betvinga Osmans ung. jämnstarka krafter, men
även nu utan framgång. — Till det 3:e anfallet
samlade ryssarna omkr. 100,000 man och 440
pjäser samt gingo efter 3 dagars art.-förberedelse
n/s till stormning. Osman försvarade sig i starka
jordverk, förenade genom löpgravar, och lyckades
med en styrka, som blott uppgick till något mer
än Vs av fiendens, kasta denne tillbaka. Turkarna
voro emellertid för ensidigt bundna vid
defensiven för att i längden kunna behålla segern.
Ryssarna kunde sålunda efter slaget inleda och
fullborda en inneslutning, varigenom P:s
försvarare uthungrades och måste giva sig 10/i2.
Pleve’n, René Jean, fransk industriman och
politiker (f. 1901), jur. dr, 1931—39 chef för
franska industriföretag i Storbritannien. Efter
Frankrikes kapitulation 1940 anslöt sig P. till
general de Gaulle i London. Han organiserade
motståndet i franska kolonier, återkallades 1941
till London som fransk kommissarie för
utrikes-ärenden och blev 1943 kommissarie för
kolonierna i Franska befrielseutskottet. I sept. 1944
blev han kolonialminister i de Gaulles
provisoriska regering, var nov. 1944—jan. 1946
finansminister, 1949—50 försvarsminister, juli 1950
—febr. 1951
konseljpresident och blev i
mars s. å. v.
konseljpresident under H.
Queuille. P. var aug.
1951—jan. 1952 åter
konseljpresident. P.
är ledare för
Demokratiska och
socialistiska motståndsunio-nen (UDSR) och
ordf, i den
oavhängiga vänsterns
parlamentsgrupp. Jfr
Ple-venplanen.
Pleve’nplanen, en plan för upprättande av en
övernationell europeisk armé till Västeuropas
försvar och med deltagande även av tyska
trupper, framlagd i okt. 1950 av Frankrikes dåv.
konseljpresident, R. Pleven, med godkännande av
franska nationalförsamlingen. Se vidare
Europa-armén.
Plevna, stad i Bulgarien, se Pleven.
Plexiglas, se Konstmassor, sp. 628.
Ple’xus, sammanflätning av nervrötter,
tillhörande olika segment. I vidsträcktare bemärkelse
användes benämningen p. för varje
sammanflät-ning av nervelement, t. ex. bukhålans s. k. s
o-1 a r-p., s o 1 f 1 ä t a, plexus solaris, belägen
framför aorta vid öppningen i mellangärdet och från
vilken utgå talrika flätbildande grenar.
Pleyel [plåi’al; fr. utt. pläjä’l], Ignaz
Joseph, österrikisk tonsättare (1757—1831), elev
av Haydn. Han blev högt skattad som
symfonikompositör, gav 1792 ff. flera symfonier i
London och bosatte sig 1795 i Paris, där han
grundade en pianofabrik samt den berömda
konsertsalen Salle Pleyel.
Plezzo [plä’tså], sloven. Bovek, ty. Flitsch,
ort i n. v. Slovenien, Jugoslavien. P. ingick under
i:a världskriget i Isonzofronten.
Pli, hållning; korrekt uppträdande.
Plievier [pli’vie] (Pli vi er), T h e o d o r,
tysk författare (f. 1892). P. fick tidigt
börja förtjäna sitt uppehälle och förde en
vagabonderande tillvaro, tj änstgj orde under 1 :a
världskriget i tyska marinen, deltog i matrosupploppet
i Wilhelmshafen 1918, verkade sedan i Berlin
som tidningsman, talare och översättare,
marxistisk i sin politiska åskådning. P. slog igenom som
skönlitterär förf, med sin debutbok, romanen
”Des Kaisers Kulis” (1929; sv. övers. 1930), en
starkt personligt färgad skildring av förhållanden
bland det tyska sjöfolket under 1 :a världskriget.
1934 begav sig P. till Prag och därifrån över
Paris och Sverige till Ryssland, där han
publicerade ”Im Wald von Compiègne” (1939), ”Das
Tor der Welt” (1940) och ”Der Igel” (1942).
P. återvände efter 2:a världskrigets slut 1945
till Tyskland, där han från Öst-Berlin utgav
reportageromanen ”Stalingrad” (1945; sv. övers.
1949), en intensiv skildring av det tyska
nederlaget vid Stalingrad. P. överflyttade 1947 till
Västtyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
