Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poetik - Poetiska Eddan - Poetisk Kalender - Poggendorff, Johann Christian - Poggio Bracciolini, Gian Francesco (Poggius) - Pogrom - Pohjanlahti - Pohjanmaa - Pohjola - Pohl, Robert - Poi - Poikiloterma djur - Poilu - Poincaré, 1. Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Poetiska Eddan—Poincaré
314
och p. blev under dessa epoker tendentiös från att
ha varit refererande. Med Herde r gjorde sig
historiska och etnografiska synpunkter gällande.
1800-talets p. stod länge under de filosofiska och
estetiska systemens lydno; Schellings,
Hegels och V i s c h e r s åskådningar ha i detta
hänseende haft den största betydelsen. På senare
tider har den psykologiska forskningen
be-mäktigat sig ledningen av p. I st. f. att
undersöka verkens förhållande till de
definitioner av konsten och det sköna, som filosofiskt
bestämts, söker man nu främst fastställa de
psykologiska lagarna för det konstnärliga skapandet
och för verkningarna av olika litteraturalster. En
föregångare på detta område var Fechner. I
många fall är gränsen mellan litteraturhistoria
och p. omöjlig att draga. — Ett nyttigt engelskt
arbete, som visar teoriernas utveckling inom p.,
är R. Cowl, ”Theory of poetry in England”
(1914), helt och hållet bestående av citat. För
Sveriges vidkommande finnes en mindre ansats
till en liknande saml. i ”Poesien, uttalanden av
svenska förf.”, utg. av B. Liljekrantz (1919).
Bland modernare litt. i ämnet kunna f. ö.
nämnas: E. Elster, ”Prinzipien der
Literaturwissen-schaft” (2 bd, 1897—1910); G. Saintsbury, ”A
history of criticism” (3 bd, 1900—04); L A.
Richards, ”Principles of literary criticism” (1925),
”Practical criticism” (1930); H. Bremond,
”Priè-re et poésie” (1926); B. Croce, ”Estetiskt
brevia-rium” (sv. övers. 1930); ”Philosophie der
Litera-turwissenschaft”, utg. av E. Ermatinger (1930).
Svenska arbeten, som helt el. delvis falla inom
p:s gebit, äro bl. a.: A. Nilsson, ”Guyaus
estetik” (1909); E. Wrangel, ”Dikten och diktaren”
(1912); F. Böök, ”Svenska studier i
litteraturvetenskap” (1913); J. Landquist,
”Människokunskap” (1920); H. Larsson, ”Poesiens logik”
(4:e uppl. 1922); O. Holmberg, ”Inbillningens
värld” (3 bd, 1927—30).
Poetiska Eddan, se Edda.
Poetisk Kalender utgavs i Uppsala av P.
D. A. Atterbom 1811—21 med ett bd till varje
nyår, efter förebilden av de tyska
Musenalma-nachen, och innehöll dikter, noveller och smärre
dramatiska stycken. Av Atterboms bidrag märkas
”Blommorna” (i årg. för 1812) och ”Fågel Blå”
(1814). Palmblad införde bl. a. sina noveller;
f. ö. medverkade bl. a. L. Hammarsköld, Hedborn,
Ling, Gei jer och C. F. Dahlgren.
Poggendorff [på’gandårf], Johann
Christian, tysk fysiker (1796—1877). Han var först
farmaceut, blev 1834 e. o. prof, vid univ. i
Berlin, införde (1827) spegelavläsning vid
galvano-metrar o. dyl. mätinstrument och angav en
kom-pensationsmetod för mätning av elektromotoriska
krafter. P. utgav 160 bd av Annalen der Physik
und Chemie.
Poggio Bracciolini [påM^å bratfåli’ni],
Gian Francesco (lat. P o g g i u s), italiensk
humanist (1380—1459). Han var sekr. vid påvliga
kurian, sedermera republiken Florens’ kansler och
historiograf. P. upptäckte flera manuskript av
obeaktade antika författare. Själv skrev han på
latin bl. a. ”Facetiæ” (tr. 1470), en samling
slippriga småberättelser med skarp satir mot
munkar och präster, och ”Historia urbis
Floren-tiæ” (tr. 1476). — Litt.: Biogr. av E. Walser
(1914).
Pogrom [pagrå’m], ry., ödeläggelse;
benämning på pöbelexcesser, särskilt riktade mot judar.
Se vidare Antisemitism och Judar.
Pohjanlahti [på’h-], finska namnet på
Bottniska viken.
Pohjanmaa [på’hjanmä], finska namnet på
Österbotten (”Bottenlandet”, ”Nordlandet”).
Pohjola [på’hjåla] (av fi. pohja, botten), det
mörka landet i norr (se Kalevala, sp. 790).
Pohl [päl], Robert Wichard, tysk fysiker
(f. 1884), e. o. prof, vid univ. i Göttingen 1916,
ord. prof. 1920. P. har utfört värdefulla arbeten
framför allt rörande röntgenstrålar och
fotoelektricitet. En särskild ryktbarhet har P. vunnit
genom sina föreläsningar i experimentalfysik, för
vilka han utarbetat en originell
demonstrations-teknik. En del av sina föreläsningar har P.
publicerat i ”Einführung in die Physik” (3 bd, 1927
—40, flera senare uppl.). P. är sedan 1946 jämte
M. v. Laue utg. av Zeitschrift für Physik.
Poi [päi], it., mus., sedan, därefter.
P61kilote’rma djur, fysiol., se
Kroppstemperatur.
Poilu [pcoaly’], fr., eg. ”hårig”, orakad;
benämning på den franske soldaten, kom i bruk
under 1 :a världskriget.
Poincaré [pcoäkare’]- 1) Jules Henri P.,
fransk matematiker (1854—1912). Han var 1886
—96 prof, i matematisk fysik samt sedan i
matematisk astronomi vid
Sorbonne. P., som är
en av alla tiders
främsta matematiker,
har ingripit på och
befrämjat utvecklingen
av den rena och
till-lämpade matematikens
olika områden. Bland
hans insatser inom
matematiken må
nämnas studierna av de
automorfa
funktionerna och utvidgningen
av teorien för
bestämda integraler samt
studierna över det system av kurvor, som
definieras av en viss differentialekvation. Banbrytande
blev också P:s verksamhet inom den teoretiska
astronomien genom upptäckten och studiet av de
periodiska och asymptotiska lösningarna till
rörelseekvationerna och införandet av
integralinvarianterna. I sin framställning av
himmelsme-kaniken ägnade P. avsevärt utrymme åt de
arbeten, särskilt i fråga om n-kropparsproblemets
lösning, som utförts av svenskarna Hugo Gyldén,
K. P. T. Bohlin och A. Lindstedt, och förde
vidare undersökningen av de serieutvecklingar, som
de bägge sistnämnda hade uppställt och
diskuterat. Viktiga resultat nådde P. även i fråga
om roterande vätskemassors jämviktsfigurer. P.
har gjort många värdefulla insatser inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
