Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polska språket - Polska tronföljdskriget - Polsk konst - Polsk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska tronföljdskriget—Polsk musik
373
torisk); S. Szober, ”Gramatyka jqzyka
polskie-go” (3:e uppb, 2 bd, 1931); A. Brückner,
”Geschichte der älteren polnischen Schriftsprache”
(1922) och ”Dzieje jqzyka polskiego” (3:e uppl.
1925). Bland svenska arbeten märkas: G.
Gun-narsson och J. Trypucko, ”Polsk grammatik”
(1946), ”Polska för nybörjare” (1947); G.
Jacobsson och J. Trypucko, ”Svenskt-polskt och
polskt-svenskt parlör-lexikon” (1946).
Polska tronföljdskriget, det europeiska krig,
som fördes 1733—35 närmast om successionen
i Polen efter August II. Som polsk tronkandidat
föreslog Frankrike exkonung Stanislaw
Leszczyri-ski. Han valdes med entusiasm av ”patrioterna”
men fördrevs inom kort av ryska och sachsiska
trupper, varefter riksdagen nödgades hylla
August II :s son August III. I det därpå
utbrytande kriget förblevo de med Österrike
förbundna ryssarna herrar i Polen. De viktigaste
krigsskådeplatserna blevo Nord- och Syditalien,
där österrikarna förlorade nästan alla sina
besittningar, samt Rhenländerna, där fransmännen,
som besatt Lothringen, med framgång motstodo
en brokigt sammansatt här under Eugen av
Sa-vojen. En preliminär fred slöts i Wien 1735
och bekräftades i huvudsak i det slutliga s. k.
tredje fördraget i Wien 1738. August III fick
behålla Polen, och Stanislaus hugnades med
Lothringen, som efter hans död skulle tillfalla
Frankrike. Lothringens hertig fick arvsrätt till
Tosca-na, Filip HI:s av Spanien son Karl avträdde till
kejsaren de ny förvärvade Parma och Piacenza
mot att få Neapel-Sicilien, Sardinien fick delar
av Lombardiet, och Frankrike erkände
pragmatiska sanktionen.
Polsk konst. De äldsta bevarade
arkitektur-och skulpturverken äro från tidig romansk tid,
1000-talet. Den gotiska perioden har efterlämnat
betydligt fler konstminnen än den romanska,
förutom arkitektur och skulptur även måleri,
bl. a. votivtavlor och minnestavlor över döda, de
äldsta från 1300-talet. Till renässanstidevarvets
inbrott påverkades p. starkt av tysk och
tjeckisk, delvis även av nederländsk konst. Den
gotiska kyrkbyggnadskonsten t. ex. var beroende
av den nordtyska tegelarkitekturen med undantag
för s. Polen, där en egenartad kyrkstil uppväxte,
bl. a. i Kraköw. Fr. o. m. 1400-talets slut till
omkr. 1600 blevo inflytelserna från romansk,
särskilt klassisk italiensk konst av största
betydelse. Under 1500-talet uppfördes ett flertal
märkliga byggnader, kyrkor, slott, borgar,
rådhus, tyghallarna i Kraköw m. m. samt bekostades
dyrbara bildverk i skulptur och målning. Den
början till ett mera nationellt konstskapande, som
Veit Stoss (po. W i t S t w o s z) inledde
under 1400-talets förra hälft, förkvävdes så gott
som alldeles av den inträngande italienska konsten.
Under 1600-talet blomstrade religiöst
figur-och profant porträttmåleri, och fr. o. m. Johan
Sobieskis tid förekom även historiemåleri.
Impulser kommo delvis från flamländsk och
holländsk konst, men på 1700-talet knötos
förbindelser med fransk konst, särskilt starka under
Stanislaus Augusts regering (1764—94), en
vik
374
tig period i polsk konsthistoria. Från slutet av
1700-talet till vår tid är det huvudsaki. två
riktningar, som göra sig gällande i p., en sydlig,
klassisk strömning med utpräglat romansk
karaktär och en nordisk, romantisk, som f. ö. bättre
ger uttryck åt den polska folkkaraktärens
särdrag. Vid mitten av 1800-talet stegras intresset
för det nationella, men man målar nationella
motiv på ett främmande stilspråk.
Porträttmålaren Henryk Rodakowski (1823—94)
och genre- och djurmålaren Juljusz Kossak
(1824—99) voro båda uppfostrade i Paris. Jan
Mat ej ko (1838—93), historiemålare i Wiens
och Münchens stil, skildrade Polens förtryck
under främmande herrar och dess storhet i gamla
tider. Bröderna Maksymiljan G i e r y
m-ski (1846—74) och Aleksander
Gierym-ski (1849—1901) målade genre och natur efter
mönster av samtida fransk realism. Mera
betydande var Jözef Cheimohski (1850—1914),
skaparen av det polska stämningslandskapet och
den främste föregångaren till impressionismen i
Polen. Denna konstriktning vann fotfäste särskilt
i konstakad. i Kraköw. Till de främsta
symbolis-terna hör Jacek Malczewski (1854—1929).
Den yngre konstnärsgenerationen företräder
modernare riktningar och ägnar sig mera åt plastiska
och konstruktiva problem. Bland expressionisterna
kunna nämnas Eugenj usz Zak (1884—1926),
vars verk visa hög konstnärlig kultur, och L
u-domir Slendzihski (f. 1889), ledare för
en konstskola i Wilno. Tymon N i e s i o 1 o
w-ski (f. 1882) tillhör den "formistiska” skolan,
för vilken den fasta formen med klara konturer
är huvudsaken, medan Tadeusz P r u s z k o
w-ski (f. 1888) visar dragning åt romantiken. —
Till de främsta grafiska konstnärerna räknas
Wiadysiaw Skoczylas (1883—1934).
Den polska skulpturen i början på 1900-talet
har delvis utvecklats under påverkan av fransk
bildhuggarkonst (Rodin, Maillol); det visar även
arbeten av så personliga konstnärer som W. S z
y-manowski (1859—1930), X. Dunikowski
(f. 1876), H. Kun a (f. 1885) och August
Zamoyski (f. 1893). Jan
Szczepkow-ski (f. 1878) anknyter till polsk bondeskulptur.
— Litt.: G. Lefol, ”L’architecture polonaise”
(1916); M. Treter, ”La peinture polonaise
con-temporaine” (1930; sv. övers. ”Samtida konst i
P.”, s. å.); A. Kuhn, ”Die polnische Kunst von
1800 bis zur Gegenwart” (2:a uppl. 1937); I.
Piotrowska, ”The art of Poland” (1947).
Polsk musik. Europas intresse för den polska
musiken begränsade sig intill 1700-talets slut till
den polska dansen (masurka, polonäs, krakowiak
o. s. v.), vars rytm och melodi särskilt
uppmärksammades. J. Elsner (1769—1854) och K.
K u r p i h s k i (1785—1857) blevo de första mera
allmänt kända nationella tonsättarna. Efter dem
följde F. Chopin (1810—49), vilken gav den
polska musiken internationell klang. S. M
o-niuszko (1819—72) skrev operor och
solosånger i romantisk anda. Hans närmaste
efterföljare blev W. Zelehski (1837—1921), som
mera odlade symfoni och kammarmusik. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
