Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polymeri - Polymerisation - Polymorfi - Polymarfism - Polynesien - Polynesiska språk - Polyneurit - Polynom - Polyper - Polyploidi - Polypmaneter - Polypodiaceae - Polypterus, fengäddor - Polyrytmik - Polysackarider - Polstichum - Polysyllogism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381 Polymerisation—Polysyllogism 382
P., tidigare även kallat homomeri,
förekomsten av sådana arvsanlag, som äro likverkande
(polymera), d. v. s. påverka en och samma
yttre egenskap.
Polymerisation, den kemiska process, då
flera molekyler av samma slag sammansluta sig till
en större molekyl.
Polymorfi, det förhållandet, att ett och samma
ämne uppträder i olika former, t. ex.
kristalliserat kalciumkarbonat. Det förekommer näml, i
två former (dimorfi), dels i hexagonala kristaller
(kalkspat), dels i rombiska (aragonit). — Adj.-.
Pol y mor f [-å’rf].
Polymorfi’sm, zool., förekomsten inom en och
samma djurart av flera till byggnad och
funktion olikartade former. Väl utbildad p.
förekommer hos koloni- el. samhällsbildande arter, ss.
hydroider och termiter.
Polynesien, ”de många öarna”, ö. delen av
Oceanien.
Polynesiska språk, se Malaj o-polynesiska
språkstammen.
Polynéürit, med., se Neurit.
Polynom [-ä’m], algebraiskt uttryck, bestående
av en summa av termer, t. ex.: a + b — c —
d + e, varvid alltså summationen icke utesluter,
att flera av termerna äga negativt tecken. I
motsats mot p. består ett m o n o m av en enda
term.
Polyper, i) (Zool.) Fastsittande, med av
tentakler omgivna munöppningar försedda individer
hos nässeldjuren (se d. o.). — 2) (Med.)
Gruppnamn för sådana svulstliknande
vävnadsnybild-ningar, som medelst en bredare el. smalare
stjälk-artad bildning hänga vid den slemhinna, från
vilken de utgå. Ofta äro de av inflammatoriskt
ursprung. Se även Näsa, sp. 324.
Polyploidi (av grek. polyploVs, mångfaldig),
ärftl., förekomst av multipla kromosomtal. Särsk.
hos de högre växterna förekommer det ofta, att
arterna inom ett släkte ha olika kromosomtal,
som representera olika led i en multipel serie,
d. v. s. kromosomtalen äro alla delbara med ett
och samma s. k. g r u n d t a 1. Hos vetesläktet,
Triticum, är grundtalet 7. De ”diploida”
vete-artema T. monococcum och T. aegilopoides ha
2 • 7 = 14 kromosomer i de vegetativa cellerna
och 7 kromosomer i könscellerna, de ”tetraploida”
vetearterna, t. ex. T. turgidum och T. dicoccum,
ha 4 • 7 = 28 kromosomer i de vegetativa cellerna
och 14 kromosomer i könscellerna, de
”hexaploi-da” vetearterna, t. ex. T. vulgäre och T. spelta,
slutl. ha 6 • 7 = 42 kromosomer i de vegetativa
cellerna och 21 kromosomer i könscellerna.
Genom korsning mellan diploida och tetraploida
arter kan man få fram ”triploida” bastarder med
3 • 7 = 21 kromosomer, genom korsning mellan
tetraploida och hexaploida arter ”pentaploida”
bastarder med 5 • 7 = 35 kromosomer. Om
grundtalet betecknas med x, variera alltså
kromosom-talen hos Triticum från 2x till 6x. Grundtalen
äro olika hos olika släkten och ligga vanl. mellan
5 och 12. Man har beräknat, att c:a hälften av
de högre växtarterna äro polyploida, däribland
inånga viktiga kulturväxter (vanligt vete, havre,
potatis, tobak, sockerrörssorterna 0. s. v.).
Hos djuren är däremot p. mycket sällsynt. P.
omfattar två olika kategorier, auto- och
allopo-lyploidi. Hos autopolyploider äro de olika
kromosomsatserna sinsemellan lika, hos a 11 o
polyp 1 o i d e r däremot olika och vanl.
härstammande från olika ursprungsarter. I naturen
förekomma alla övergångar mellan typisk auto-p. och
utpräglad allo-p. Ett gott ex. på auto-p. äro de
autotriploida jätteasparna med 3 • 19 = 57
kromosomer i st. f. det normala talet 38 (2 • 19).
För jätteaspen och andra polyploider (särsk.
auto-p.) karakteristiskt är en ökad cellstorlek och
en därmed sammanhängande ökning av de
vegetativa dimensionerna. Denna ”jätteväxt” försöker
man utnyttja i växtförädlingssyfte. Av särskild
betydelse för den experimentella
kromosomtals-fördubblingen har varit upptäckten av colchicinets
inverkan på celldelningsmekanismen. Med hjälp
av colchicin kan man numera framkalla p. hos
nästan vilken högre växt som helst.
Polypmaneter, zool., den könliga, fritt
kring-simmande generationen hos de till nässeldjuren
hörande Hydrozoa.
Polypodiäceae, ormbunksfamilj, tillhörande de
s. k. leptosporangiata ormbunkarna, omfattande
bortemot 3,000 arter i tempererade och tropiska
länder. De ha alltid sina sporangier på bladens
undersida. I Sverige finnes omkr. ett dussintal
släkten, bland vilka släktet Dryopteris är
artri-kast med 9 arter, av vilka Dryopteris Filix mas,
träjon, är liksom följ, art allmän i hela
Sverige ända upp till skogsgränsen. Polypodium
vulgäre, stensötan har övervintrande gröna blad.
Rotstocken av den kosmopolitiska örnbräken,
Eupteris aquilina, även kallad Pteris aquilina,
nyttjas i vissa länder som föda.
Poly’pterus, fengäddor, zool., fisksläkte,
tillhörande ordn. ganoider. Inom den moderna
systematiken bildar det en egen ordn.,
Polypte-rini, tills, m. det afrikanska släktet Calamoichtys.
De fåtaliga till P. hörande arterna äro
långsträckta, snabba rovfiskar. Kroppen är klädd med
rombiska plåtar, stjärtfenan symmetrisk, och
längs ryggen sitter en rad småfenor. Gälarna
täckas av ett lock, men spruthål finnes.
Simblå-san, som mynnar på svalgets undersida, tjänstgör
även som andningsorgan. Alla leva i det tropiska
Afrikas floder. Bäst känd är den meterlånga
P. bichir, b i k i r el. b i c h i r, n i 1 g ä d d a n el.
nilfengäddan, som är ovan grön, under
smutsigt vit, från övre Nilen.
Polyrytmik, mus., blandning av flera olika
rytmer i liktidigt förda stämmor.
Polysackarider, se Kolhydrat.
Poly’stichum [-k-], bot., taggbräken,
ormbunkssläkte, vars arter utmärkas genom sina
taggtandade, fjälliga blad. P. Lonchitis växer i
Sveriges fjälltrakter.
Polysyllogi’sm, log., den sammansatta
slutledningen, som utgör en förening av flera enkla
slutledningar, vilka förhålla sig till varandra som
grund och följd, i det att slutsatsen i den ena är
grund i den andra, varigenom p. alltså till slut
resulterar i en enda slutsats. Den förra
slutled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
