Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Preussen
478
till 1945 Tyska rikets största delstat; 294,159
km2, d. v. s. 62,5% av rikets hela areal, med
41,762,040 inv. (1939). P. omfattade prov.
Ost-preussen, Pommern, Brandenburg,
Niederschle-sien, Oberschlesien, Sachsen, Schleswig-Holstein,
Hannover, Westfalen, Hessen-Nassau,
Rhenpro-vinsen och Hohenzollern. Huvudstad var
Berlin. Den del av P., som ligger inom
Västtyskland, ingår nu i länderna Schleswig-Holstein,
Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Hessen,
Rheinland-Pfalz och Württemberg-Hohenzollern.
Den preussiska staten har två rötter,
markgrevskapet Brandenburg, vilket 1415 förlänades
till huset Hohenzollern, och den tyska
ordensstaten i landet kring och ö. om Weichsel, det
gamla P., så kallat efter sina ursprungliga inv.
preussarna, vilka, tillhörande de baltiska
folkstammarna, kristnades av polacker och tyska
ordensriddare i förening samt med tiden
poloni-serades och germaniserades. 1466 måste Tyska
orden till Polen avträda sina längst åt v.
belägna områden och erkänna den polske konungen
som suverän över sitt återstående territorium,
Ostpreussen. Detta omdanades 1525 till ett
alltjämt under polsk överhöghet stående hertigdöme
P., som blev ärftligt i den siste härmästarens,
Albrekts av Hohenzollern, familj. Sedan dennes
siste manlige ättling avlidit, övergick hertigdömet
P. 1618 till den b randenburgska grenen av huset
Hohenzollern. Därmed uppstod den
brandenburg-preussiska statsbildningen. Westpreussen tillhörde
alltjämt Polen, men viktiga delar därav voro
1629—35 i svenskarnas besittning. I samband
med Karl X Gustavs polska krig lyckades ”den
store kurfursten” Fredrik Vilhelm (1640—88)
att av den polska kronan 1660 vinna
erkännan
de som suverän hertig över P., sedan han först
för en tid erkänt Karl Gustav som P:s
överherre. Såväl i P. som i sina tyska länder
inskränkte han ständernas makt samt lyckades i
flera avseenden unifiera sitt av olika
beståndsdelar sammansatta rike. Hans son Fredrik III
lät 1701 kröna sig till konung av P. och
benämndes som konung Fredrik I (1701—
13). Därmed hade konungariket P. kommit till.
Fredrik Vilhelm I (1713—40) grundade
dess maktställning. Hans yttre politik
förskaffade honom av Sverige den betydelsefullaste
delen av Pommern, Stettin och landet kring Oders
mynning, men hans huvudsakliga insats faller
på den inre politikens fält. Han fullföljde ”den
store kurfurstens” centraliserande politik, gjorde
byråkratien till kungamaktens lydiga redskap och
skapade en här, som var en av Europas främsta,
både kvantitativt och kvalitativt. Fredrik II
(1740—86) lyckades också i spetsen för denna
att i österrikiska tronföljdskriget av huset
Habs-burg vinna det betydelsefulla Schlesien samt att
under sjuårskriget behålla nyförvärvet och utan
territoriell förlust hävda P:s stormaktsställning
gentemot en oerhörd övermakt. Under Fredriks,
regering utvidgades P. ytterligare, 1744 med
Ost-friesland, 1772 genom Polens i:a delning bl. a.
med Westpreussen. Nya erövringar i ö.
tillkom-mo under Fredrik Vilhelm II (1786—97),
då P. deltog i Polens 2:a och 3:e delningar.
De-strider, som utkämpades med revolutionens
Frankrike, voro däremot mindre lyckliga, och det
storartade reformarbete på den andliga och
materiella odlingens fält, som igångsatts av Fredrik II
och gjort honom till en av den upplysta
despotismens främsta representanter, avbröts. Under
[-BRANDENBURG-PREUSSENS-]
{+BRANDENBURG-
PREUSSENS+}
UTVECKLING
1618 - 1806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
