- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
485-486

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Priestley, John - Priestley, Joseph - Priffe - Prillan - Prim - Prim, Juan, de Reus, de los Castillejos - Prima - Primadonna - Primage - Primarie - Primas el. Primae sedis episcopus - Primates, herredjur - Primaticcio, Francesco - Prima vista - Prima volta - Primer - Primfaktorer - Primitiv - Primitivism - Primklocka - Primo - Primo (handel) - Primo amoroso - Primo de Rivera, Miguel, de Estella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

485

Priestley—Primo de Rivera

486

”överraskade av natten”, 1931; ”The good
com-panions, 1929; sv. övers., ”De goda kamraterna”,
2 bd, 1930; ”Angel pavement”, 1930; sv. övers.,
”Ängelgränd 8”, 1931, m. fl.) i Dickens’ stil,
vilka blivit mycket populära. En stort upplagd
samtidsskildring är ”Festival at Farbridge”
(1951). Bland hans skådespel, med vilka han
haft stor framgång, märkes särsk. ”1 have been
here before” (1937).

Priestley [pri’stli], Joseph, engelsk teolog
och kemist (1733—1804). Han verkade som
präst, bl. a. i Birmingham. Ytterst radikal i
religion och politik, blev P. av pöbeln där
hotad till livet och måste fly till London. Förföljd
även där, flyttade han till Amerika. Vid sidan
om ett vidlyftigt teologiskt och filosofiskt
skriftställen ägnade han sig åt kemin. Samtidigt med
Scheele framställde han syre genom upphettning
av kvicksilveroxid; han fann, att denna gas
alstras även av levande växter och att den
underhåller livet hos djur, som hållas i en
avspärrad luftmassa, vilken eljest förskämmes av den
kolsyra, som djuren utandas. P. upptäckte
ammoniak och kväveoxidul.

Priffe, spel, se Preferens.

Prillan, se Preliminärexamen.

Prim (av lat. primus, först). 1) (Mus.)
Ut-gångstonen i en skala el. ett ackord; såsom
intervall antingen ren p. (enklang), t. ex c—c,
el. överstigande p., t. ex. c—ciss. Se
Intervall. — 2) Se Fäktkonst, sp. 376.

Pri’m, Juan, greve de R e u s, markis d e
los Castillejos, spansk general (1814—70).
Lian deltog i karlistkrigen, kastade sig därefter
in i politiken och var flera ggr i landsflykt.
1843 besegrade P. Espartero. Han förde bl. a.
befälet över den spanska expeditionen till Mexico
1861. På 1860-talet gjorde han flera försök att
störta kungahuset, måste gå i landsflykt men
återkom sept. 1868 och lyckades i samverkan med
general Serrano och amiral Topete störta
Isabella. P. blev nu krigsminister och juni 1869
konseljpresident, genomdrev nov. 1870 Amadeus’
val till konung men mördades dec. s. å.

Prima, lat., den första (klassen i en skola,
sidan av ett tryckark); förstklassig.

Primadonna [-då’na], it., förnämsta
skådespelerskan (sångerskan) vid en teater (opera); diva.

Primage [pr^mid?], eng., procentuellt
frakttillägg, som beräknas av linjerederier,
tillhörande en s. k. fraktkonferens.

Primärie (lat. primärius, först i ordningen)
spelar det ledande instrumentet, i allm. första
violinen, i kammarmusikverk.

Primas, lat. (plur. primätes), förnäm, en av
de främste, el. Pr i m a e sedis episcopus
kallas den till rangen främste bland en
kyrko-provins’ biskopar. Inom engelska episkopalkyrkan
intar ärkebiskopen av Canterbury främsta
rummet och är hela Englands p. (primate of all
England). Efter den svenska kyrkoprovinsens
upprättande 1164 behöll Lunds ärkebiskop
primatet över denna; hela medeltiden igenom
strävade ärkebiskopsstolen i Uppsala att lösgöra sig

från det lundensiska primatet, som från
1300-talet blev föga mer än titeln. — Primat, en
primas’ värdighet; överhöghet.

Primätes, herredjur, av Linné uppställd
däggdj ursordning, omfattande människan och
aporna. P. utmärkas av fullständig
tanduppsättning med mejselformade framtänder, spetsiga
hörntänder och trubbknöliga kindtänder,
gripex-tremiteter, ögonhålor, avgränsade från
tinningarna, och ett par bröstvårtor. P. räknas som de
högst stående däggdjuren. Jfr Människan, sp.
527. ...

Primaticcio [-ti’tjå], Francesco, italiensk
konstnär (1504—70), grundare av den s. k.
Fon-tainebleauskolan. Han kallades 1532 av Frans
I till Frankrike för att tills, m. Rosso leda det
konstnärliga smyckandet av slottet Fontainebleau,
vilket han fr. o. m. 1541 ensam skötte. Hans
mest berömda arbete är dekoreringen av Henrik
II :s galleri. P. var verksam som arkitekt bl. a.
vid komponerandet av huset Valois’ gravkor vid
S:t-Denis; som skulptör utövade han inflytande
på Pilons konst. 1559 blev han överintendent
för de kungl. byggnaderna. P. var en
mång-frestare och konstnärligt sett en föregångare till
manierismen.

Pri’ma vi’sta, se A prima vista.

Pri’ma volta [vå’l-] (Ima; l.), it., mus., första
gången (står vid repristecken; skall sedan
överhoppas).

Primer [prai’ma] (eng.), en för initiering av
sprängladdningen (t. ex. i en spränggranat)
avsedd mindre sprängladdning av relativt lätt
initierat ämne (t. ex. pressad trotyl). P. initieras
i sin tur av en sprängkapsel el. sprängpatron.

Primfaktorer, mat., de heltalsfaktorer, vilka
äro primtal (se d. o.). Varje tal kan blott
delas på ett sätt i p. Som ex. på ett tals
uppdelning i p. må nämnas:

75,600 =1.2.2.2.2.3.3.3.5.5.7,
som således kan skrivas = 1.24.3®. 52.7.

Primitiv [el. pri’m-], ursprunglig; i sin
början; enkel; outvecklad. — Subst.: Primi t i
vite t.

Primitivi’sm inom konstnärlig alstring är en
strävan att rädda konsten undan överkultur och
död rutin genom närmande till primitiva
uttryckssätt, t. ex. hos naturfolken. Inom
litteraturen innebär p., som särsk. vunnit terräng efter
1 :a världskriget ett antiintellektualistiskt
ställningstagande, som utdömer den mekaniska
kulturen och sätter livsdyrkan i högsätet.

Primklocka (av lat. prima höra, dagens första
tidegärd), liten medeltida klocka, under kat.
mässan ringd särskilt vid Sanctus. ”Sanctusklocka”
är därför egentligare än p.

Primo, lat., för det första.

Pri’mo [-må], it., först. (Hand.) I början av
månaden; dess tio första dagar; vid köp av
värdepapper el. i fråga om växels förfallotid
månadens första helgfria dag.

Pri’mo amoroso [-må amårå’så], it., förste
älskaren vid en teater.

Pri’mo de Rivera [-må 3ä riæä’ra], M i g u e 1,
markis de E s t e 11 a, spansk diktator (187c—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free