Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Protes(-er) - Protest - Protestanter - Protestantism - Proteus - Protogyni - Protokoll - Protokollssekreterare - Proton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Protest—Proton
528
den naturliga tanden, vid andra åter på en
platta, som mer el. mindre sträcker sig över
käk- och gompartierna. Det förra sättet
förekommer vid stifttändér, kronor och fastsittande
broproteser, det senare åter vid de s. k.
plåtproteserna el. vid de avtagbara broarna. Som
material för plåten tages ofta kautschuk i
anspråk, men därjämte förekomma metaller,
merendels guld el. stål. Vare sig man använder den
ena el. andra protestypen, gäller som allmän
regel, att p. skola konstrueras med hänsyn till de
anatomiska förhållandena inom munnen och med
tanke på de patologiska företeelser, som till
äventyrs finnas el. kunna tänkas bli en följd av de
mekaniskt terapeutiska operationerna. Vidare må
hänsyn tagas till de mekaniska förutsättningar
det enskilda fallet erbjuder samt de estetiska
krav, som kunna uppställas.
3) Konstögon, s. k. emaljögon,
tillverkades intill mitten av 1700-talet av emalj erad
metall, senare av porslin och glas, numera av
glas, bäst kryolitglas och plast. Några veckor
efter ögats borttagande kan ett konstöga inläggas
i ögonhålan. Varje el. minst vartannat år måste
ett nytt anskaffas, emedan konstögats yta
småningom förstöres. Numera användas nästan
uteslutande s. k. reformögon, som sakna
kanter och helt fylla ut ögonhålan.
Prote’st (av lat. protestäri, offentligen
vittna, betyga), bestridande, gensaga. — Verb-.
Protestera.
1) (Jur.) En persons förklaring, att annans
åtgärd el. förhållande är obehörigt.
Beteckningen nyttjas eg. endast när förklaringen sker med
myndighets medverkan. I visst fall är p.
villkor för bevarande av ett rättsanspråk, så t. ex.
växelprotest. P. genom notarius publicus
nyttjas stundom särskilt i handels- och sjörättsliga
förhållanden utan att vara obligatorisk.
2) Sportv., skriftligt överklagande av ett
domslut i en tävling, ävensom av en anmäld
idrottsmans m. fl. rätt till deltagande i el. oriktiga
förfarande under en tävling. Vid kappseglingar
skall den, som önskar protestera, hissa s. k.
protestflagg (röd) omedelbart efter den
timade protestanledningen. Mot domslutet vid
tävling i fäktning, fotboll m. fl. kan p. ej resas,
försåvitt icke presidenten (domaren) bevisligen
brutit mot regler och bestämmelser.
Protesta’nter kallades (först av motståndarna)
de ständer, som vid riksdagen i Speyer 1529
inlade protest mot den katolska majoritetens beslut
att hejda reformationen; p. blev sedan
benämning för protestantismens anhängare över huvud.
Protestanti’sm, den kristendomsform, som
utmärker de från romersk-katolska kyrkan avskilda
västerländska kyrkosamfunden. Till p. hänföras
icke blott de ur reformationen framgångna
luterska och kalvinska kyrkorna utan även de från
medeltiden fortlevande, mot Rom oppositionella
samfunden samt de talrika frikyrkor och
sekter, som senare uppstått på protestantisk grund.
Den anglikanska kyrkan omfattar grupper med
klart protestantisk åskådning men intager i vissa
avseenden en mellan katolicism och p.
förmed
lande ställning. Då p. principiellt avvisar varje
på utvärtes sätt tvingande auktoritet, är det
naturligt, att inom p:s ram en mängd sinsemellan
olikartade typer av trosbekännelse, kyrkoordning,
teologi och fromhetsliv kunnat uppstå.
Kyrko-historiskt betydelsefull är brytningen mellan den
av ortodoxien behärskade
gammalprotestantismen och den med pietism och
upplysning begynnande nyprotestantismen från
omkr. 1700. Gemensam för hela den
protestantiska delen av kristenheten är i främsta rummet
motsättningen mot romersk-katolska kyrkans
hierarkiska ordning, samvetstvång,
traditionsbundenhet och sakramentsmagi. Bredvid detta negativa
torde hos alla protestantiska riktningar finnas
en gemensam religiös livsinställning, mer el.
mindre klart uppfattad och uttryckt, vilken ytterst
kan föras tillbaka till Luthers genom Bibeln
förmedlade upplevelse av Guds nåd, som i
Kristus möter syndaren med förlåtelse och
omskapande kraft. Också synes numera jämte den
splittring, som alltid utgjort p:s svaghet, en
tendens till samling göra sig gällande inom
densamma, dels gruppvis på grundval av
gemensam bekännelse (se t. ex. Lutherska
världsförbundet), dels syftande till kristenhetens enhet (se
Kyrkliga enhetssträvanden). En p:s
försvarsorganisation mot Rom har skapats i Internationella
förbundet till protestantismens väl och värn. —
Litt.: ”Der Protestantismus der Gegenwart”, utg.
av G. Schenkel (1926); A. Nygren,
”Urkristendom och reformation” (1932).
Prötéüs (lat.; grek. Proteu’s), grek, myt., en
med profetisk förmåga begåvad havsgudomlighet
på ön Faros utanför Nilens mynning. P.
meddelade icke frivilligt sin vishet, utan Menelaos, som
blivit vinddriven till Egypten, överlistade honom,
fasthöll honom, trots att han antog skiftande
skepnader, och tvang honom att sia. — P r
o-t e u s a r t a d, se Proteisk.
Protogyni, bot., se Pollination.
Protokoll [-å’l] (grek. proto’kollon, av prötos,
den förste, och ko’lla, lim, eg. det som är limmat
främst, avseende första bladet i en papyrusrulle),
uppteckning av vad som förekommit till
behandling och beslutats vid ett sammanträde av
offentlig myndighet, domstol, förening etc. Enl.
vedertagen ordning brukar vid senare tillfälle
företagas s. k. protokolljustering av det
upprättade p., vilket innebär, att detta granskas
och, med el. utan ändring, godkännes såsom
giltigt för framtida konstaterande av det
upptecknade.
Protokollssekreterare, tjänsteman vid svenska
och danska högsta domstolarnas
kansliexpeditioner med uppgift att handha dessas göromål, bl. a.
föra protokoll. P. äro i Sverige kända sedan
1600-talet; f. n. är antalet 4, därav en 1 :e p.
Proton [-å’n], väteatomkärna, en av
materiens elementarpartiklar. En p. erhålles genom
jonisation av en väteatom, d. v. s. genom att den
kring kärnan kretsande elektronen avlägsnas. P.
är bärare av en positiv enhetsladdning, d. v. s.
av en lika stor laddning som elektronen men av
motsatt tecken. P :s massa, som utgör i,66i • 10—24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
