Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästkrage (blomma) - Prästlöfte - Prästlön - Prästmöte (diecesansynod, stiftssynod) - Prästost - Prästtionde - Prästval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Prästlöfte—Prästval
546
Prästkrage (t. v.) och gullkrage.
blommor och
växer i s.
Sverige, samt b e
r-t r a m, Chr.
parthenium, en
gammal
prydnadsväxt med
parflikiga blad,
små blomkorgar
och korta
kantblommor.
Prästlöfte,
högtidlig
försäkran, som
avlägges av den,
som skall
inträda i
prästämbetet (ordinan-dus). Detta
löf
te var i 1686 års kyrkolag en vidlyftig
ämbets-ed, som utbyttes mot ett löfte 1893. Löftesfrågan
fick efter 1903 års kyrkomöte följ,
formulering: ”Viljen I efter bästa förstånd och
samvete rent och klart förkunna Guds ord så som
det är oss givet i den heliga skrift och så som
vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna?”.
Prästlön. Prästerskapets inkomster ha av ålder
utgjorts av tiondeavgifter jämte avkastning av
boställen och kronotiondeanslag samt åtskilliga
e. o. avgifter, bland vilka märkas dels de s. k.
tillagorna, jura stolae, ss. avgifter vid lysning,
vigsel, barndop och kyrktagning m. fl.
förrättningar, dels frivilliga gåvor, offer. Flerstädes
ingingos mellan församling och prästerskap
frivilliga ackord el. föreningar, s. k. löne- el. p
a-storaliekonventioner. Enl. en k. f. av
1862 blevo dessa obligatoriska i alla
församlingar och fastställdes av konungen för 50 år.
Detta system bibehöll naturapersedlarna som
värdemätare och den mycket stora olikhet mellan
de prästerliga inkomsterna, som berodde på
församlingarnas växlande storlek och tillgångar.
Vissa hemman och tillgångar kunde dock i
utjäm-ningssyfte överföras från det ena pastoratet till
det andra el. läggas till den 1868 inrättade
Prästerskapets löneregleringsfond. En
del av skogsavkastningen från prästgårdarna
inflöt till Ecklesiastika boställens skogsfond. över
prästgården förfogade kyrkoherden, men
byggnadsskyldighet ålåg (utom i Skåne) till större
delen församlingen. För komministrarna gällde
särskilda regler
En radikal omgestaltning såväl av p.-väsendet
som prästgårdarnas förvaltning genomfördes
genom 1910 års lag om reglering av prästerskapets
avlöning och ecklesiastik boställsordning av s. å.
En helt ny löneberäkning infördes i syfte att
tillförsäkra alla präster ”anständig bärgning”.
Genom p.-regl. 29/s 1951 inordnades prästerskapet i
det statliga löne- och pensionssystemet. Kyrko-,
stifts- och kontraktsadjunkter ha placerats i
lönegrad Ce 24, komminister i Ca 25—28,
kyrkoherde i Ca 27, 29, 31 el. 33, domprost i Ca 37.
Biskoparna äro placerade i Co 18, ärkebiskopen i
Co 20. E. o. präst börjar som aspirant i Cf 18
NF XVII — 18
(1 V2 år) och uppflyttas därefter som
pastorsadjunkt i Ce 20, 22 (2 år i vardera) och 24. För
tjänstebostad betalas hyra med fastställda belopp.
P.-medlens förvaltning omgestaltades 1910 1
centraliserande riktning, varigenom principen, att
varje pastorat skulle avlöna sin egen präst, i
stor utsträckning frångicks. Tionden avlöstes
gradvis och indrogs till statsverket, som i stället
betalade ett årligt belopp till den nyinrättade
Kyrkofonden, i vilken de förut existerande
centrala fonderna ingingo. Inom församlingarna
upptogs en församlingsavgift intill 60 öre per
skattekrona, det överskjutande erlades av
Kyrkofonden. Prästgården som bostad skildes från
p.-jorden, som utarrenderades genom länsstyrelsen
och användes som en särskild lönetillgång. 1932
tillkom en ny ecklesiastik boställsordning,
varjämte betydelsefulla ändringar skedde i lagen om
reglering av prästerskapets avlöning.
Boställsför-valtningen decentraliserades och anförtroddes åt
pastoraten under kontroll av boställs- och
stifts-nämnder. Samtidigt gjordes boställenas
avkastning o. a. liknande inkomster till första tillgång
vid p:s finansiering, och maximum för
uttaxeringen, som därefter togs i anspråk, sattes till
20 öre. Kyrkofonden tillsköt vad som behövdes
därutöver och betalade dessutom dyrtidstillägg
m. m. Enl. 1951 års lagstiftning bestridas
löneutgifterna för församlingspräster (till dem
räknas även vikarier) av resp, pastorat, för övriga
präster av Kyrkofonden. Pastorat skall för
avlöning av präster och kyrkomusiker först ta i
anspråk egna hithörande tillgångar och därefter
utdebiterade medel med högst 20 öre per
skattekrona; eventuellt överskjutande belopp bestrides
av Kyrkofonden. — Möjlighet till
ålderspensionering av präster bereddes först 1910 genom
anslag ur Kyrkofonden. Numera gälla
tjänste-pensionsregl. och familj epensionsregl. för präster
av 2% 1951. Skyldighet att avgå föreligger vid
67 års ålder.
Prästmöte (diecesänsynod, s t i f t s s
y-n o d), sammanträde av präster från samma stift
efter biskopens kallelse. Dylika synoder torde ha
funnits från slutet av andra årh. el. tidigare.
Efter hand organiserades de, och 1215 påbjöd
Lateranmötet alla biskopar att en gång om året
hålla stiftssynoder. Även i Sverige funnos under
medeltiden sådana. 1571 års kyrkoordning talar
om att ”prästamöte” skall hållas en tid om året.
Man upptog förhör med de yngre prästerna,
diskuterade prästmötesavhandlingen, behandlade
sådana frågor som undervisningen, kyrkans
författning och kult, själavård, kyrkotukt, beslöt om
särskilda stadgar för stiftet (stiftskonstitutioner)
m. m. Kyrkolagen 1686 bekräftade i stort sett
gängse praxis beträffande p. Numera hålles p.
vart sjätte år; förhöret med prästerna har
bortfallit.
Prästost, se Ost, sp. 638.
Prästtionde, den prästerna tidigare förbehållna
delen av tionden, utgående dels av jordbruket
(sädestionde), dels av boskapsskötsel (kvicktionde,
smörtionde), dels av fiske (fisktionde).
Prästval är den akt, varigenom en församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
