Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykiatriska sjukhuset i Stockholm - Psykisk - Psykiska sjukdomar - Psykisk forskning - Psykoanalys - Psykofysik - Psykogen - Psykograf - Psykografi - Psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555 Psykisk—Psykologi ’556
i psykiatri. När psykiatriska kliniken vid
Karolinska sjukhuset öppnades 1941, omvandlades P.
till sekundärsjukhus. 312 vårdplatser.
Psykisk, själslig. Motsats: fysisk.
Psykiska sjukdomar, se Sinnessjukdomar.
Psykisk forskning, se Parapsykologi.
Psykoanalys, urspr. en av wienläkaren S.
Freud kring sekelskiftet beskriven metod för
behandling av själsliga sjukdomstillstånd, vilken
sedermera utbyggts till en omfattande psykologisk
lärobyggnad. — Freuds psykoanalytiska lära
tillmäter omedvetna psykiska skeenden en betydande
roll inom det normala själslivet och en avgörande
betydelse för uppkomsten av neurotiska
sjukdomstillstånd. I det för individen tillgängliga
medvetandet liksom i förmedvetandet, vilket senare
område för den psykiska verksamheten kan
penetreras genom inträngande själviakttagelse,
försiggå endast en ringa del av de psykiska skeendena.
De övriga äro förlagda till det omedvetna och
förhindras av överjaget att nå medvetandet,
överjaget, som har liknats vid ett samvete, följer
de konventionella lagarna i individens miljö och
förhindrar, att individen gör sig skyldig till
handlingar, som strida mot dessa. Starkt olustbetonade
psykiska innehåll (minnen, farhågor, drifter), s. k.
k o m p 1 e x, huvudsaki. av sexuell art och ofta
hänförande sig till sexuella upplevelser i
barnaåren, trängas enl. p. tillbaka till det omedvetna
(bortträngning), varifrån de på gr. av sin
inneboende affektladdning påverka det medvetna
själslivet och där stiga till ytan i den vanställda
formen av allehanda felhandlingar (felsägningar,
felskrivningar, gåtfull glömska av ord och fakta)
hos den friske, av neurotiska själsliga och
kroppsliga symtom hos den själsligt sjuke och av
dröminnehåll hos den sovande. Drömanalysen,
vid vilken ur den manifesta drömbildens
symbolspråk det latenta (verkliga) dröminnehållet med
tillhjälp bl. a. av associationsförsök och
kännedomen om de s. k. fixa symbolerna spåras upp,
är ett av p:s viktigaste hjälpmedel. Begreppet
sexualitet (1 i b i d o) har inom p. småningom fått
en mycket diffus och vidsträckt betydelse, hos
Jung ända därhän, att han identifierar libido med
livsenergi. P. har av Freud och hans talrika
lärjungar undan för undan utvecklats och i vissa
avseenden modifierats; vid sidan av den ortodoxa
freudianismen ges det numera också en rad andra
riktningar inom p. Viktigast äro C. G. Jungs
analytiska psykologi, A. Adlers
individualpsykolo-gi, W. Stekels praktiskt-kliniskt inriktade, mindre
spekulativa p. samt P. Bjerres lära om
psyko-syntesen, själslivets inneboende läkningstendenser.
P:s inflytande på samtida litteratur, konst,
pedagogik, religionshistoria och kulturhistoria, på den
moderna människans åskådningssätt över huvud,
är betydande. P. har emellertid också mött starkt
motstånd, både bland psykologer och psykiater,
och kritiken har med särskild skärpa riktats mot
vissa delar av densamma, ss. läran om den
generella betydelsen av infantila sexualtraumer
(oidi-puskomplexen), läran om de fixa
drömsymbolerna, underskattandet av anlagets och lesionernas
betydelse. På senare tid har p. vunnit betydande
framgång i Amerika, där den i stor utsträckning
präglar psykisk forskning och sjukvård.
Representanter för nutida amerikansk p. äro bl. a. F.
Alexander och Karen Horney. — Litt.: S. Freud,
”Vardagslivets psykopatologi” (1924),
”Drömtydning” (2 bd, 1927); ”P., dess uppkomst,
omvandlingar och tillämpning”, red. av P. Bjerre (2 bd,
1924); J. Jastrow, ”Huset som Freud byggde”
(1934); P. H. Törngren, ”Striden om Freud”
(1936); A Adler, ”Individualpsykologien” (3:e
uppl. 1939); Karen Horney, ”New ways in
psychoanaiysis” (1939; sv. övers. 1949);
”Psycho-analysis today” utg. av S. Lorand (1948; sv.
övers. ”Nutida p.” 1949).
Psykofysik, den av Fechner grundade
experimentella undersökningen av förhållandet
mellan sinnesförnimmelsens styrka och den fysiska
retningen. Om den s. k. Weberska, numera vanl.
Weber-Fechnerska lagen se Fechner, G. Th.
Denna lag (om sinnesretningens styrka växer i
geometrisk serie, ökas förnimmelsens styrka i
aritmetisk serie) och dithörande problem ha givit
upphov till en mängd psykofysiska
undersökningsmetoder.
Psykogen [-jè’n] kallas en psykopatologisk
företeelse, som är betingad av psykiska orsaker.
Psykogräf, apparat, som av spiritister
användes för överbringande av ”budskap” från
andevärlden. P. består ofta av en skiva, på vilken
bokstäverna, siffrorna och vissa vanliga ord
skrivits. På denna anbringas ett lätt föremål, försett
med en visare, vilket mediet under trance sätter
i rörelse med handen. Ur visarens rörelser
utläses ”budskapets” innehåll. Mediets rörelser
torde psykologiskt kunna förklaras som uttryck för
undermedvetna tendenser men i många fall som
bedrägeri.
Psykografi, den gren av den differentiella
psykologien, som söker beskriva enskilda
individualiteter med hänsyn till deras psykiska
beskaffenhet. Till ledningen för den psykografiska
beskrivningen tjänar i allm. ett omfattande
frågeschema. På detta sätt vunnen karakteristik av
en person kallas psykogram.
Psykologi, eg. läran om själen, den vetenskap,
som undersöker handlingar och upplevelser samt
de orsaksförhållanden, som bestämma dem. P.
innesluter icke endast människans utan även
djurens beteende. Den intresserar sig icke endast
för organismens helhetsfunktioner, p:s egentliga
område, utan även för mera detaljerade
organis-miska förhållanden, varigenom övergången till
fysiologien blir obestämd. Den studerar icke
endast den enskilda organismen utan även individers
beteende i grupper och övergår därför i form
av social-p. i sociologien. P. utgår från individen
men kan anlägga olika aspekter på studiet av
denna. Härigenom har p. uppdelats i ett flertal
specialdiscipliner.
Den moderna p. kan sägas ha framvuxit
ur tre rötter: 1) den nya filosofi, som
grundlädes av Descartes och Leibniz och som i
empi-risk-psykologiserande anda fortsattes av de
engelska filosoferna J. Locke, G. Berkeley och D.
Hume, 2) fysiologien, som gjorde stora framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
