Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pufendorf, 2. Samuel von - Puff - Puffadder - Puffert - Pufform - Pugatjov, Emeljan Ivanovitj - Pugerup - Puget, Pierre - Puget Sound - Pugilism - Pugin, Augustus - Puglia - Puka - Pukavik - Puke (ande) - Puke, släkt - Puke, Erik Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Puff—Puke
570
riker och rättsfilosof (1632—94). Efter studier
vid tyska univ. blev P. informator hos hovrådet
P. J. Coyet, medan denne var svensk
underhandlare i Köpenhamn 1658. Han följde denne till
Holland 1659, där han utgav ”Elementorum
jurisprudentiæ universalis libri duo” (1660), som
inleder ett nytt skede i den rättsfilosofiska
forskningen. P. kallades 1661 till professuren i
natur-och folkrätt vid univ.
i Heidelberg. Här
utgav P. den berömda
politiska skriften ”De
statu imperii
germa-nici”, under pseud. S
e-v e r i n u s de M o
n-z am b ano (1667).
Den väckte oerhört
uppseende genom den
klarhet, bitande skärpa
och hänsynslösa kritik,
varmed P. blottade
den tyska
riksför-fattningens många
brister. 1668 kallades
P. till prof, vid det unga univ. i Lund.
Här skrev han sitt rättsvetenskapliga
huvudarbete ”De jure naturæ et gentium libri octo”
(1672). Genom denna skrift och den vetenskapliga
strid den framkallade har P. frigjort
rättsvetenskapen från teologiens och skolastikens
förmyn-derskap. I Lund gjorde ett par professorer ett
skarpt angrepp mot hans ”irrläror”, men Karl
XI :s förmyndarregering beskyddade honom. 1677
kallades P. av Karl XI till rikshistoriograf och
adlades 1684 (frih. 1694) men tog aldrig
introduktion på svenska riddarhuset. Han påbörjade
nu sitt stora arbete om det 30-åriga krigets
historia, ”De rebus suecicis” (1686), som följdes av
en monografi över Karl X Gustav, ”De rebus
a Carolo Gustavo gestis” (tr. 1696; sv. övers.
1913—15). Från Stockholm kallades P. 1688 till
Berlin, där han skrev den store kurfursten
Fredrik Vilhelms historia (tr. 1695). Som historiker
strävade P. att giva opartiska och väl
dokumenterade framställningar av de politiska
händelseförloppen. — Litt.: G. Aspelin, ”S. P., ett
300-årsminne” (i Scandia, 1932).
Puff. 1) Låg, stoppad, helt överklädd stol. —
2) Uppblåst, rund form på del av en
klänningsärm. — 3) Reklamnotis.
Pu’ffadder, zool., se Huggormar.
Puffert, äldre namn för liten pistol.
Pufform, zool., se Huggormar.
Pugatjov [pogatjå’f], Emeljan
Ivano-vitj, rysk kosack och upprorsledare (omkr. 1744
-—75). Han deltog i sjuåriga kriget och i kriget
mot Turkiet men flydde senare ur militärtjänsten
till Uralkosackerna. 1773 började P. utge sig för
den mördade Peter III. Han tågade mot
Oren-burg och vann raskt anhängare bland kosacker,
förtryckta livegna och främmande folk. Han
härjade Orenburg och intog Kazan. I aug. 1774 blev
han dock besegrad och i jan. 1775 avrättad i
Moskva.
Pugerup, gods i Gudmuntorps socken, Mal-
Pierre Puget: Milo sönderslites
av lejonet, 1672—82. Louvren,
Paris.
möhus län, 10 km ö. om Eslöv; 400 har, därav
340 har åker. Kallades 1582 Boalän, övergick
genom byte från släkten Ulfeld till Mette
Rosen-krantz och har sedan tillhört ätterna
Gyllen-stierna och Brahe, Karl XIV Johan, därefter
till 1918 ätten Reventlow.
Puget [py^ä’], Pierre, fransk skulptör
(1622—94). P. var i sin lidelsefulla och ofta
svulstiga konst påverkad framför allt av Bernini.
Bland hans stora
och våldsamt
patetiska bildverk
märkas ”Milo
sönder-slites av lejonet”,
den vilande
”Her-kules” och den
väldiga marmorreliefen ”Alexander
besöker Diogenes” (i
Louvren). Andra
verk i Genua (”Den
helige Sebastian”
m. fl.).
Puget Sound
[pjö’d$it sau’nd],
en på öar och
förgreningar rik
havsvik i Washington,
U.S.A., mellan
Cascade Mountains och
Coast Range.
Förkastningar och
is-erosion ha satt sin
prägel på
botten-och kustkonfigurationen. P., som
genom Juan de Fuca
Strait står i
för
bindelse med Stilla havet, har betydande trafik till
och från hamnarna Seattle och Tacoma. Flottbas.
Pugili’sm (lat. pugilätio), boxning, se d. o.
— P u g i 1 i’s t, boxare.
Pugin [pjö’d?in], Augustus Welby
North-more, engelsk arkitekt (1812—52). Han var en
outtröttligt verksam odlare av nygotiken. Han
byggde i England ett 60-tal kyrkor i gotisk stil
samt medverkade vid uppförandet och
inredningen av parlamentshuset i London.
Puglia [po’lja], it. namnet på Apulien.
Puka, mus., ett slaginstrument, bestående av
en skåltrumma med ett skinn, en kittelformig
kropp av koppar (el. mässing). Den stämmes
med skruvar (den moderna maskinpukan
kan stämmas utan skruvar, genom kringvridning).
Pukor brukas mest parvis i intervallstämning
(även flera) i orkester. — Bild se nästa sida.
Pukavik, fiskeläge i Blekinge, 7 km s. v. om
Mörrum. God badstrand; varv.
Puke, folkl., ond ande, smådjävul. Som
trollkvinnornas tjänsteandar visade sig pukorna som
grå ullgarnsnystan och drogo mjölk från
grannarnas kor.
Puke, medeltida frälsesläkt.
Erik Nilsson P., riksråd, folkledare (d.
1437). P. anslöt sig sommaren 1434 till den av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
