Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pythagoras - Pythagoréer - Pytheas - Pythia - Pythiska spelen el. delfiska spelen - Pytho - Python, pyton - Pytonormar - Pytt i panna - Pyttis - Pyuri - Pyöngyang - Påarp - Pådragsmotstånd - Påfågeln - Påfågelsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Pythagoras—Påfågelsläktet
608
Pytha’goras (grek. Pythago’ras), grekisk
filosof (omkr. 580—500 f. Kr.). Berättelserna om
P :s liv äro otillförlitliga. Han skall ha lämnat
sin fäderneö, Samos, och utvandrat till Kroton
i s. Italien, där han stiftade ett förbund av mer
etisk-religiös och politisk än vetenskaplig natur.
Pythagoreiska förbundet, en yttring av dåtidens
mysterieväsen, röjer inflytande från orfikerna,
var strängt organiserat och upprätthöll ett
asketiskt levnadssätt. Det väsentliga i dess läror torde
ha varit tanken om själens nedstigande i kroppen
genom ett syndafall och en därpå följande
själavandring, varunder själen renas genom en serie
återfödelser i djur- och människogestalter för att
slutligen befrias från kroppens bojor. —
Politiskt verkade förbundet i aristokratisk anda.
Grundtanken i pythagoréernas filosofi är, att
det sant varande är talen, vilka ej blott äro
urbilder utan rent av substanser, varav tingen bestå.
Därtill torde de förts genom matematiska,
astronomiska och fysikaliska studier, vilka t. ex. i
stjärnornas rörelser och tonernas harmoni visade
dem universum som talbestämt. Motsatsen mellan
udda och jämnt uppfattades så, att det udda
talet sätter en gräns för tudelningen, därigenom
blir begränsat och därmed enl. grekisk
uppfattning något högre, medan det jämna är det
obegränsade och lägre. Världen fattades som
klot-iormig och utgången från centralelden i dess
mitt; kring denna rörde sig planeternas sfärer,
jorden, solen, månen, fixstjärnehimlen och en
”motjord”. — Pythagoréernas astronomiska
förtjänster äro betydande; som de första lärde de
jordens och planeternas klotform. Viktiga äro
även deras upptäckter om lagarna för
harmoniska ackord. — Litt.: Th. Gomperz, ”Griechische
Denker”, 1 (4:6 uppl. 1922).
Pythagoréer, anhängare av Pythagoras och
hans filosofi.
Pytheas (grek. Pythe’as), grekisk geograf,
bördig från Massilia (omkr. 4:e årh. f. Kr),
företog vidsträckta resor mot n. och torde ha
nått Shetlands- och Orkneyöarna, möjl. Island,
samt gjorde iakttagelser över ebb och flod och
bestämde himmelspolens läge i förhållande till
stjärnorna. Resultatet publicerade han i sin skrift
”Peri Okeanu” (nu förlorad), ur vilken den
latinske förf. Avienus hämtat stoffet till sin
geografiska lärodikt ”Ora maritima”. P:s inflytande
på antik geografi var mycket stort (Hipparchos,
Eratosthenes), ehuru hans uppgifter starkt
betvivlades av t. ex. den konservative Strabon. —
Litt.: G. E. Broche, ”P. le Massaliote” (1936).
Pythia, Apollons prästinna i Delfi (se d. o.).
Pythiska spelen el. delfiska spelen, en
av de 4 stora allgrekiska tävlingsfesterna. P.
avhöllos till Apollons ära nära Delfi under ledning
av amfiktyonerna i aug. 3æ olympiadåret (fr. o. m.
586 f. Kr., förut blott vart 8:e år som
musikfester). Här förekommo i första hand tävlan i
skaldekonst och musik samt kappränning.
Idrotts-tävlingama voro visserligen desamma som i
Olympia men ansågos dock vara av mera
underordnad betydelse. Segertecknet utgjordes av en
lagerkrans.
En klipporm, Python sebae, efter att ha slukat en get.
Pytho, annat namn för Delfi (se d. o.).
Python, p y t o n, zool., se Pytonormar. — Se
även Apollon.
Pytonormar, Pythoninae, underfam. av
jätteormarna. Med undantag av en art finnas de
endast i Gamla världens varma delar. Från
boaor-marna skilja de sig bl. a. genom att
mellankäks-benen äro tandbärande. Äggen ruvas vanl. av
honan, som lägger sig i ringar över dem. Mest
bekanta äro arterna av släktet Python. Dessa ha
små, släta fjäll, små ögon och gripsvans. Hit
hör tigerormen, P. molurus, som når en
längd av 4 m och förekommer i Främre Indien.
På Java och i Bortre Indien ersättes den av den
ända till 10 m långa mörka pytonormen,
P. bivittatus. Samma längd når nät- el. ga
1-1 er ormen, P. reticulatus, från Bortre Indien
och Malajiska öarna. Den igenkännes på den ljusa
rut- el. sicksackformade teckningen på ryggen.
Dessa arter vistas helst i sumptrakter, där de
jaga däggdjur och fåglar. Människor anfallas
dock ej annat än möjl. till försvar. Afrikanska
arter äro klipp- el. h i e r o g I y f o r m e n, P.
sebae, som når en längd av högst 6 m samt den
endast 1 V4 m långa kungspyton, P. regius,
från Sudan. I Australien märkes rutormen,
P. spilotes, 2—3 m lång.
Pytt i panna, maträtt av finskuret ox- el.
kalvkött och potatis, som stekts tillsammans med
lök.
Py’ttis, kommun i Kymmene län, Finland, vid
Finska vikens kust v. om Kotka; 285 km2, 5,500
inv., övervägande finsktalande (1.293
svensktalande 1950).
Pyuri, med., var i urinen.
Pyöngyang, stad i Korea, se Heijo.
Påarp, stationssamhälle i Välluvs sn i Skåne.
Pådragsmotstånd, elektriskt motstånd, avsett
att inkopplas vid igångsättning av elektriska
motorer samt att under igångsättningen successivt
urkopplas.
Påfågeln, astron., se Pavo.
Påfågelsläktet, Pavo, tillhör underfam.
fasanfåglar bland de egentliga hönsen. Det omfattar
stora, rätt långhalsade fåglar med litet huvud,
korta ben och vingar samt lång stjärt.
Fjäderdräkten är rik, och det delvis nakna huvudet
pry-des av en fjädertofs. Hithörande former äro de
största och praktfullaste av alla hönsfåglar. De
äro hemmahörande i s. Asien. Vanliga påfå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
