Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radio - Radioaktinium - Radioaktiva grundämnen, radioelement - Naturligt radioaktiva grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Radioaktinium—Radioaktiva grundämnen
668
konferens i Atlantic City 1947 mellan medl. av
Internationella fjärrförbindelseunionen (ITU).
Av särskilt intresse för Sverige voro härvid de
bestämmelser, som stadfästes för ”Region 1”,
d. v. s. Europa-Nordafrika. Inom varje region
ha de enskilda länderna att överenskomma, hur
tillgängliga radiokanaler skola fördelas dem
emellan och vilka sändningseffekter, som skola
tilllåtas; en rundradiokonferens för sådant ändamål
anordnades 1948 i Köpenhamn och ledde till en
omfördelning av rundradiokanalerna; den nya
planen trädde i kraft 1950. Kontrollen över
frekvensanvändningen ombesörjes av
Internationella frekvensregistreringskommissionen (IFRB)
med säte i Genève.
Kännetecknande för utvecklingen under de c:a
50 år, som r. har existerat, är, att tekniken
successivt lagt beslag på allt kortare våglängder,
d. v. s. allt högre frekvenser. (En kort
minnesregel för omvandling mellan frekvens och
våglängd är, att 300 megaperioder per sek., 300
MHz, motsvara 1 m våglängd; 30 MHz
motsvara sålunda 10 m o. s. v.). Härtill kommer ett
Tab. 1. Frekvensområdets utveckling 1900—50.
År övre
frekvens-gräns Beteckningar Nytillkommet
frekvensomfång
1900—20 3 MHz VLF, LF, MF c:a 3 MHz
1920—30 30 ,, HF 27 ,,
1930—40 300 ,, VHF 270 ,,
1940—50 3000 ,, UHF 2,700 ,,
S :a 3,000 MHz
ännu högre område, SHF, omfattande intervallet
3,000—30,000 MHz (motsv. våglängderna 10—1
cm), som i någon mån tagits i anspråk för
kort-distans-radar. I tab. 2 meddelas ett utdrag,
avseende rundradiokanalerna, varvid endast sådana
band, vilka ej delas med annan trafik, upptagits.
Tab. 2.
Band Frekvens (kHz) Våglängd (m) Antal
kanaler å 9,000 Hz
160— 255 1880—1055 10
525— 1,605 570—187 121
5,950— 6,200 50,5—49,4 278
7,150— 7,300 42,1—41,1 278
9,500— 9,775 31,6—30,8 305
11,700—11,975 25,6—25,1 305
15,100—15,450 19,6—19,4 390
17,700—17,900 16,9—16,8 222
21,450—21,750 14.0—13,8 333
Härtill komma ytterligare 5 lägre band, ned till
3,13 m våglängd, bl. a. för FM och television.
Svensk radiotrafik med utlandet
omfattar både telegrafi och telefoni. För
telegrafi direkt med U.S.A. finnes en radiolänk
Grimeton—Riverhead (Long Island) i ena
trafikriktningen och Rocky Point—Enköping i den
andra. Stationen i Grimeton är utrustad med två
Alexanderson-aggregat om vardera 200 kW och
sänder med en frekvens av 17,2 kHz (17,400
m våglängd). Denna sändare tjänar numera
huvudsakligen reservändamål och användes
företrädesvis, då kortvågskonditionerna äro dåliga. För
telegramtrafik med Europa finnas två sändare i
Karlsborg (10 kW och 50 kHz, resp. 30 kW
och 87,2 kHz). Ett flertal kortvågssändare för
telegrafi och med en räckvidd, som bl. a.
inkluderar Sydamerika, ha installerats bl. a. i
Karlsborg och Grimeton (från 0,5 till 40 kW),
varvid mottagning sker i Enköping. För
nedbringande av fading-störningar kunna två frekvenser
användas parallellt, varvid mottagaren (av
”duo-diversity”-typ) automatiskt utväljer den
dominerande signalen. — Dessutom finnas
kortvågslän-kar för telefoni, spec. för kommunikation med
U.S.A. Sändning sker från Hörby och
mottagning i Enköping. — Litt.: ”Elektroteknisk
handbok”, 5 (1951).
Radioaktinium, RdAc, radioaktivt grundämne,
hörande till aktiniumserien.
Radioaktiva grundämnen, fys., r a d i o e 1
e-m e n t, beteckning för grundämnen, som kunna
undergå radioaktiv omvandling, d. v. s. i vilka
atomkärnorna spontant och oberoende av varje
yttre åtgörande kunna sönderfalla under emission
av strålning av korpuskulär natur el. av
vågnatur el. i vilka atomkärnorna kunna omvandlas
därigenom, att de infånga en elektron ur det
innersta elektronskalet, K-skalet (A-infångning).
Radioaktivitet är en egenskap, som kan
karakterisera antingen alla isotoper av ett grundämne
el. också endast vissa av dem. En del av de i
naturen förekommande grundämnena, särsk. de
tyngsta, ha i naturligt tillstånd radioaktiva
egenskaper, andra kunna på konstgjord väg göras
radioaktiva.
Naturligt radioaktiva grundämnen. Kännedomen
om dessa går tillbaka till H. Becquerels upptäckt
1896 av radioaktiviteten hos uran och den
intensiva utforskningen av fenomenet kring
sekelskiftet, framför allt av P. och Marie Curie, E.
Rutherford, F. Soddy och en rad andra forskare.
På grundval av de resultat, som förelågo 1903,
uppställde Rutherford och Soddy en d e s i n t
e-grations- el. sönderfallsteori, enl.
vilken grundämnenas atomer vid det radioaktiva
sönderfallet transformeras från ett kemiskt
atomslag till ett annat, varvid vid varje enstaka
process en a-partikel el. en /i-partikel emitteras. Då
a-partikeln, som vi nu veta, utgöres av en
he-liumatomkärna med en massa av 4
atomviktsenheter och en positiv laddning av 2
elementar-laddningar, uppkommer vid a-sönderfallet en
kärna med 4 atomviktsenheter lägre masstal och
2 enheter lägre kärnladdning. Då en ^-partikel,
som utgöres av en negativt laddad elektron,
utsändes från en kärna, äger ingen förändring av
masstalet rum, men kärnladdningen växer med 1
enhet. Dessa förändringar kunna uttryckas av
den s. k. radioaktiva
förskjutnings-satsen (K. Fajans och F. Soddy): genom ett
a-sönderfall minskas den sönderfallande atomens
kärnladdning och därmed dess ordningstal med
2 enheter, och en isotop av ett element bildas,
Långvåg
Mellanvåg
Kortvåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
