Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioluminiscens - Radiolänk - Radiomast - Radiometer - Radiomottagare - Radionatrium - Radionavigering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Radiolänk—Radionavigering
692
Radiometer.
lämpat för och y-strålning —
kaliumuranyl-sulfat. Flera av de nämnda substanserna
fortsätta att lysa, sedan bestrålningen upphört
(fos-forescens). — Även vid det mänskliga ögats
hornhinna, lins och glaskropp inträffar r., huvudsaki.
framkallad av /-strålning. — Den viktigaste
formen av r. är s c i n t i 11 a t i o n e n, som hör till
atomfysikens främsta experimentella hjälpmedel.
Radiolänk, en vanl. riktad radioförbindelse,
vilken ingår som led i en längre förbindelse för
telegrafi, telefoni, television o. s. v.
Radiomast, en vanl. stagad konstruktion,
företrädesvis av fackverkstyp, som uppbär
radioantenn el. fungerar som sådan. I sistn. fall ledes
antennströmmen genom utvändigt anordnade
kopparlinor, under det att masten hålles isolerad
från jord medelst en grov stödisolator.
Radiometer, fys., ett av den engelske
forskaren Sir William Crookes (1873) uppfunnet
instrument, som kan användas såväl till påvisande
som till mätning av infraröd strålning. R. utgöres
av en glasbehållare, innehållande starkt förtunnad
luft av ett tryck mellan 0,05 och 0,002 mm
kvicksilver. I det inre finnes
ett vågrätt, kring en
lodrät axel lätt rörligt kors
med 4 armar, vardera
bärande en lodrät vinge av
aluminium el. glimmer.
Vingarna äro på ena sidan
svärtade; från
vridnings-axeln sett äro de alla
svärtade på samma sida.
Faller en strålning på
vingarna, försättas dessa i
rotation på sådant sätt, att
det förefaller, som om de
svärtade ytorna därvid
utsattes för ett starkare
tryck. Förklaringen till r.
är följ. Den svärtade
ytan uppvärmes mera av
den påfallande
strålningen än den blanka.
Molekylerna av den i röret
kvarvarande gasresten,
vilka träffa den
svärtade ytan, återkastas därför
från denna med större
hastighet än de av den blanka ytan reflekterade
molekylerna. Genom rekylverkan sättes det
rörliga systemet i rörelse.
Radiomottagare, se Radioteknik.
Radionatrium, fys., radioaktiv isotop av
natrium. Praktisk användning inom medicinen har
isotopen 24Na fått. R. tillföres kroppen i form
av natriumklorid. Det har använts för inre
bestrålning av mage och tarmar. Vid injektion
direkt i blodet fördelar sig r. snabbt över hela
kroppen, varav man använt sig för att studera
cirkulationsnedsättningen t. ex. vid kärlsjukdomar
el. för bestämning av blodströmmen genom
hjärtat och andra organ.
Radionavigering, navigering av fartyg och
flygplan med radiotekniska hjälpmedel. — Fram
Fällbar pejlram för segel- och
motoryachter.
till mitten av 1930-talet begagnades endast två
system för r., näml, manuell rampejl och riktade
radiofyrar. Dessa system användas alltjämt i
stor utsträckning men ha genom de forcerade
ansträngningar, som framtvingades av bl. a. flyget
strax före och under 2:a världskriget, utökats
med en rad andra och mera automatiskt verkande
hjälpmedel. — Vid manuell pejling
användes en med
vridbar
ramantenn försedd
mottagare (DF,
direction
fin-der), varvid
operatören
uppsöker det
ramläge, vid vilket
1 j udminimum
erhålles från
en
rundstrålande sändare
(denna befinner sig
då i pej
Iramens axelriktning), så att en
bäring
erhålles till
sändaren. En
positionsbestämning
fordrar 2 och
helst 3
bäringar, varför ett
motsv. antal
ort-skilda * sändare
(radiofyrar) måste finnas för positionsbestämning.
På 1920-talet var det vanligt med landfasta
pejl-stationer, varvid dessa på radiotelegrafisk
anmodan pejlade in fartyget och sedan efter inbördes
kommunikation telegraferade tillbaka positionen.
Detta tidsödande system har numera för
sjöfartens del övergivits till förmån för den metod, vid
vilken fartyget självt utför pejlingen mot fasta
radiofyrar. Av sådana finnas f. n. ett 30-tal längs
de svenska kusterna, varvid 6 äro anordnade på
fyrskepp. De samarbeta i grupper om 3 på så
sätt, att gruppstationerna sända i omgångar på
samma våglängd. — För luftfartens behov
finnas i Europa sammanlagt c:a 300 rundstrålande
radiofyrar (radio beacons), som arbeta på
mellanfrekvens, och härav komma ett dussintal på
Sverige. Eftersom positionsbestämningen måste
kunna göras mycket snabbt, är det vanligt, att
flygplanen utrustas med radiokompass
(ADF, automatic direction finder), som
automatiskt utför pejlingen och med en minsta
noggrannhet av c:a 40 indikerar densamma. Systemet är
dessutom utbyggt med ett stort antal fasta
mark-pej Istationer, från vilka de olika flygplanens
sändare kunna inpejlas vid behov. Härvid övergår
man i allt större utsträckning till ultrakorta
vågor (VHF) och använder katoskop som indikator.
De för sjöfarten under 1920-talet utvecklade
riktade radiofyrarna (riktfyrar) kunna
användas även för inpejling, men deras väsentliga
uppgift är att möjliggöra bäringsbestämning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
