Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religionssociologi - Religionsstatistik - Religioso - Religiös - Reliker - Relikgömma - Relikskrin - Relikter - Reliktsjö - Relikvarium, relikskrin, helgedomakar - Reling - Relingsmanning - Reluktans - Relä - Reläskydd - Relästation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Religionsstatistik—Relästation
862
formerna för de religiösa samfundsbildningarna.
Den moderna r. är framför allt ett verk av
Max Weber men med betydelsefulla insatser även
av Ernst Troeltsch, Werner Sombart och Max
Scheler. — Litt.: Å. V. Ström, ”Religion och
gemenskap” (1946).
Religionsstatistik. Exakta uppgifter om de
olika religionernas bekännare kunna icke vinnas.
Enl. ”Whitakers almanack” (1950) fördelar sig
jordens befolkning i religiöst avseende på följ,
sätt:
Kristendom ................................ 692,400,000
Judendom ................................... 15,980,000
Islam ..................................... 209,020,000
Hinduismen ................................ 230,150,000
Buddismen ................................. 150,180,000
Konfucianismen och taoismen .... 350,600,000
Shintoismen .................................. 25,000,000
Animismen ................................. 135,650,000
Övriga ....................................... 50,870,000
1,859,850,000
Religioso [-d^å’så], it., mus., andaktsfullt.
Religiös [-Jö’s], from, gudfruktig; andligt
sinnad; religions-, tros-. — Subst.:
Religiositet.
Reliker (lat. reli’quiae, eg. rester), kvarlevor
efter martyrers el. andra som heliga ansedda
personers kroppar, även föremål, som tillhört
sådana personer el. varit i beröring med dem.
Relikdyrkan, som utanför kristendomen
förekommer bl. a. i buddismen och hellenismen, börjar
inom kristendomen i senare hälften av 200- och
början av 300-talet. Helgonens högtidliga
överflyttning (”translation”) till kyrkor kom i
östern i bruk på 300-talet men i Västern först
efter Gregorius den stores tid. I det medeltida
fromhetslivet spelade r. ofantlig roll. De
funnos i varje altare, de voro medelpunkter för
vallfärder, underverk, avlatsprivilegier etc. Den
stora efterfrågan kunde ge upphov till
förfalskningar och stölder. Till Sveriges berömdaste r.
hörde S:t Eriks ben i Uppsala, Birgittas och
Katarinas i Vadstena. Tridentinska mötet
påbjöd relikdyrkan, som ännu pågår i katolska
länder. Protestantismen har från början avvisat den.
Relikgömma, se Relikvarium.
Relikskrin, se Relikvarium.
Reli’kter (av lat. reli’ctum, kvarlämnat),
kvarlevor; lämningar från äldre tider; djur el. växter,
som anträffas i en omgivning, där de enl. våra
dagars livsvillkor icke kunna anses höra hemma,
och som därför anses ha kvarblivit sedan en tid,
då andra förhållanden rådde. Ex. på r. äro
ishavsrelikterna, vilka först uppmärksammades av
Sven Loven, samt vidare nordiska djur- och
även växtarter, som sedan istiden kvarleva i
Alperna.
Reli’ktsjö, se Sjö.
Relikvarium (lat. reliquiärium),
relikskrin, helgedomakar, ask, skrin el.
annat kärl till förvaring av reliker (se d. o.), vanl.
av ädel metall el. av trä, klätt med graverade,
emalj erade etc. plåtar. Under medeltiden
anordnades i kyrkornas altaren i övre sidan el. i
framsidan förvaringsrum (täckt av korsmärkt
plat
Armrelikvarier för armben av den
helige Eskil (t. v.) och den heliga
Birgitta. Början av 1400-talet.
Statens hist. mus. Se även bild vid
Eriks skrin.
ta) för
reliker, vanl.
benflisor, inrullade
i pergament el.
tyg och inlagda
i en trä- el.
metallask; ett
dylikt förvaringsrum kallas r
e-1 i k g ö m m a,
en benämning,
som ny tt j as även
på fristående r.
av annan
uppbyggnad än den
för
relikskrin vanliga,
i form av skrin
med lock el.
kyrka.
Reling, övre
delen av ett
fartygs el. en båts
sida.
[-Relingsman-ning,-]
{+Relingsman-
ning,+} se Manna
reling, Manna
rå.
Relukta’ns, magnetiskt motstånd.
Relä (fr. relai, hästombyte, skjutshåll), tekn.,
eg. en apparat, som har till ändamål att förstärka
el. förnya en svag kraft genom att bringa en
annan starkare kraftkälla till utlösning. — Ett
elektriskt r. utgöres i regel av en
elektro-magnet, som vid vissa bestämda förändringar av
magnetens strömkrets, olika för olika slag av
r., åstadkommer brytning el. slutning av en
annan strömkrets och därigenom åvägabringar
önskad funktion av till denna strömkrets anslutna
apparater el. andra anordningar. Elektriska r. ha
fått stor användning inom såväl svagströms- som
starkströmstekniken, inom det sistn. området
särsk. som skydd vid sådana förändringar i
elektriska anläggningar, som kunna medföra skador
el. olägenheter av ett el. annat slag. — Vid ett
pneumatiskt r. får en luftström med svagt
tryck öppna ventiler för påsläppning av luft med
högre tryck.
Reläskydd, elektrotekn., anordning för
automatisk urkoppling av elektriska anläggningsdelar i
samband med driftstörning (kortslutning,
jordslutning el. överbelastning). Det kännande
organet utgöres härvid av ett relä, som vanl.
elektriskt påverkar en strömbrytare. Reläerna kunna
vara antingen av vanlig elektromagnetisk och
därför snabbverkande typ, induktionsreläer
(liknande elektriska växelströmsmätare),
elektrodyna-miska (liknande en wattmeter) el. termiska (med
bimetall).
Relästation, elektrisk anläggning, till vilken
elektriska impulser och signaler per tråd el.
radio överföras från en annan station och från
vilken dessa med hjälp av reläer
vidarebefordras. Inom rundradion avser man med r. en
mindre sändarstation, från vilken egna program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
