Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhen - Rhenförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Rhenförbundet
944
Parti av Rhen vid Assmannshausen. I förgrunden
borgen Rheinstein. Se även bilder vid Bingen, Duisburg,
Düsseldorf, Koblenz m. fl.
mot n. Neder Rijn sänder mot n. till IJsselmeer
en mindre arm, IJssel, och delar sig vid Wijk
i två grenar, en sydlig, Lek, som ovan
Rotterdam förenar sig med Noord till Ni eu we Maas,
och en nordlig, Kromme Rijn. Denna
utsänder vid Utrecht Vecht till IJsselmeer och
blir sedan ett nästan stagnerat vattendrag, O u d e
Rijn, på romarnas tid en vattenrik flod men
nu avstängd från förbindelse med R. genom en
tvärdamm. Under sitt nedre lopp upptar R. från
höger Wupper, Ruhr och Lippe, från vänster
Erft.
Vattenföringen är ända till Mosels inflöde av
alpin typ med högvatten i juni. Därefter bli de
under det mell. loppet alltmer tilltagande
vinterhögvattnen årets största. De årliga variationerna
i nedre loppet äro täml. små, till stort gagn för
sjöfarten. Vattenmängden beräknas vid deltats
början till närmare 2,500 m3 per sek. och vid
våldsamma högvatten till 9,000—10,000 m3 per sek.
R. är segelbar från Basel till mynningen för
mindre båtar, men den egentliga ändpunkten för
den större flodfarten med fartyg upp till 1,600
ton är Strassburg—Kehl. Till Köln kunna
4,000-tonnare gå. R. är i merkantilt hänseende Europas
viktigaste flod; den flyter genom tättbefolkade
länder till jordens mest trafikerade hav, har
segelbara bifloder, och dess vattensystem
kompletteras av ett vidsträckt nät av kanaler. Bland dessa
märkas Ludwigskanalen mellan R. och Donau,
R.—Rhönekanalen, R.—Marnekanalen,
R.—Her-nekanalen, Dortmund—Emskanalen,
Ems—We-serkanalen, Mittellandkanalen m. fl. Till
godsvolymen är Tysklands största R.-hamn Duisburg;
därpå följa Mannheim-Ludwigshafen, Köln,
Mainz, Karlsruhe, Düsseldorf och Kehl. Största
hamn på franska sidan är Strasbourg, i Schweiz
Basel och i mynningsområdet Rotterdam.
Amsterdam har genom tillkomsten 1952 av den 72 km
långa kanalen Utrecht—Tiel via Merwedekanalen
erhållit en viktig direktförbindelse med Waal.
I politiskt hänseende har R. alltid spelat en
stor roll. Den var länge ett bålverk mellan
germanerna och romarna, och ståtliga romerska
forn-lämningar finnas vid R., särskilt omkring Trier.
Från 870 räknades R. i omkr. 800 år som en tysk
flod. I Frankrike ville man däremot gärna
uppliva R:s karaktär av naturlig gräns för det gamla
Gallien. Vid Rijswijksfreden 1697 erkändes R.
som gräns mellan Tyskland och Frankrike från
Basel till trakten av Germersheim, och genom
freden i Lunéville (1801) avträddes till
Frankrike hela vänstra Rhenstranden från Basel till
Emmerich. Wienkongressen (1814—15) återgav
åt Tyskland nedre Rhendalen, och genom Elsass’
och Lothringens förening med Tyskland 1871 blev
R. ännu en gång ”Tysklands flod, icke Tysklands
gräns”. 1 :a världskriget gjorde gränsfrågan
ånyo aktuell, och den blev vid fredskongressen i
Paris 1919 föremål för livliga förhandlingar.
Clemenceau förfäktade, att vänstra Rhenstranden
även n. om Elsass-Lothringen — vars återgång
till Frankrike ansågs självklar — skulle
undandragas tysk suveränitet och Rhenlinjen ställas
under interallierad ockupation. Efter en het kamp
lyckades Clemenceau rädda ockupationsförslaget,
om också i modifierad form. På högra
Rhenstranden förbjödos befästningar inom en 50 km
bred neutral zon. — Trafiken på R. ställdes 1868
genom Mannheimkonventionen under kontroll av
centralkommissionen för flodfarten på R., som
genom Versaillesfreden 1919 fick sitt säte flyttat
från Mannheim till Strasbourg. Kommissionens
verksamhet upphörde under 2:a världskriget men
återupptogs i Strasbourg 1945, varvid Tyskland
t. v. icke tilläts att deltaga. Kontrollen av R.
omhändertogs därefter under några år främst av
de allierade ockupationsmyndigheterna i Tyskland.
Särskilda skeppsfartsdomstolar i Duisburg, S:t
Goar, Mainz, Ludwigshafen och Mannheim samt
överdomstolar i Köln, Koblenz och Stuttgart
åter-upptogo verksamheten 1946—47.
Litt.: ”Der Rhein. Sein Lebensraum, sein
Schicksal” (3 bd, 1928—31; utg. av K. Haushofer).
Rhenförbundet (ty. Rheinbund, fr.
Confé-dération du Rhin), ett förbund, som 12 juli 1806
avslöts i Paris under kejsar Napoleons auspicier
mellan 16 tyska ständer, däribland Bayern,
Würt-temberg, Baden, Hessen-Darmstadt och Nassau.
De förklarade sig lösta från varje förbindelse
med det gamla Tyska riket, och Napoleon
förklarade sig ej vidare erkänna någon tysk kejsare
el. något tyskt rike. Medlemmarna skulle vara
suveräna och deras gemensamma angelägenheter
avgöras av en förbundsförsamling i Frankfurt
a. M. under presidium av K. von Dalberg som
furst-primas. Den omedelbara följden blev, att
kejsar Frans 6 aug. s. å. nedlade sin krona och
att ”Heliga romerska riket av tyska nationen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
