Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhondda, Margaret - Rhône - Rhôneglaciären - Rhôneviner - Rhudin, Fridolf - Rhus - Rhynchocephalia - Rhynchospora - Rhyzelius, Andreas Olavi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Rhöne—Rhyzelius
958
av Englands mest inflytelserika kvinnor, ledare
av flera stora industriföretag, grundare av och
red. för den radikala veckotidskr. Time and Tide.
Hon har utg. bl. a. ”This was my world” (1933)
och ”Notes on the way” (1937).
Rhöne [rån]. 1) Departement i s. ö.
Frankrike, närmast v. om Saöne-Rhöne; 2,859 km2,
919,000 inv. R. omfattar det gamla landskapet
Lyonnais och ö. delen av Beaujolais. En stor del
av befolkningen lever av industri, särsk.
sidenfabrikation, vars centrum är huvudstaden Lyon.
2) R., antikens Rho’danus, Frankrikes
vattenrikaste och näst längsta flod; längd 810 km,
flodområde 98,000 km2, varav 520 km. resp. 90,000
km2 tillhöra Frankrike. R. upprinner vid randen
av Rhöneglaciären i Schweiz, mellan passen
Fur-ka och Grimsel i kantonen Valais’ nordostligaste
del. R. bildar vid inträdet i Genèvesjön (372 m
ö. h.) ett litet delta. Vid utloppet ur sjön
passerar R. staden Genève och genombryter sedan
Ju-rabergens s. utlöpare i passet Port du Rhöne.
Vid Lyon upptar R. från h. sin största biflod,
Saöne, vars vattenmängd vid sammanflödet är
större än huvudflodens. Nedanför Lyon upptar
R. från v. Isère, Dröme och Durance, från h.
Ardèche och Gard. Vid Avignon rinner R. ut
på den av flodsediment bildade slätten, och vid
Arles börjar deltat. Detta tillväxer ganska
hastigt och uppvisar nu blott två flodarmar, Grand
R., som flyter mot s. ö., och P e t i t R. mot s. v.
De omsluta Camargue. Emedan floden hämtar
sitt vatten från så olika klimatområden, saknas
egentligt lågvatten. Däremot inträffa ofta
våldsamma högvatten. R. är segelbar mellan
Mar-tigny och Genèvesjön samt blir ånyo segelbar 160
km ovanför Lyon. R. har dock aldrig kunnat
utnyttjas som trafikled i den utsträckning, som
motsvarar dess storlek och vattenmängd, vilket
beror dels på den stora fallhöjden, dels på de
svåra strömsättningarna och slutl. på de talrika
rörliga sandbankar, som uppträda flerstädes i
flodloppet. R:s betydelse som vattenväg har dock
avsevärt ökats genom tillkomsten av den stora
Marseille—Rhöne-kanalen, varigenom flodtrafiken
erhållit en trygg väg till havet. En omfattande
plan avser reglering av R. med hänsyn till
navigation, konstbevattning och energiutvinning.
Génissiat är det första av det 20-tal elkraftverk,
som byggts i R.
Rhöneglaciären [rå’n-], glaciär i Bernalperna
i Schweiz, inom Dammagruppen, omgiven av
topparna Dammastock (3,633 m ö. h.), Weiss Nollen
(3,433 m) m. fl. R. har en areal av c:a 20 km2,
och dess 5 km långa glaciärtunga slutar på 1,830
m höjd med en tvär bräcka, som sedan 1856 varit
stadd i nästan oavbrutet tillbakaryckande. Vid
dennas fot upprinner Rhöne som en strid
gla-ciärälv.
Rhöneviner [rå’n-], röda och vita franska
viner, odlade längs floden Rhöne. De likna i sina
högre kvaliteter Bourgognevinerna. Berömt är
särskilt Ermitagevinet.
Rhudin, F r i d o 1 f, revy- och
filmskådespelare (1895—1935). R. filmdebuterade 1923 i
”När-kingarna” och medverkade även i bl. a. ”Spök-
baronen”. R.
uppmärksammades alltmer tack
vare sin originella
humor och sin drastiska
replikkonst.
Ljudfilmen tog hans säregna
begåvning i anspråk,
och han medverkade i
åtskilliga
militärfarser, ss. ”Konstgjorda
Svensson” och
”Kronans kavaljerer”, samt
i en del folklustspel, ss.
”Hemliga Svensson”
och ”Simon i Backa-
bo”. R:s folkliga humor och hans säkra grepp om
publiken gjorde honom till en populär revyartist
med monologer som specialitet. R. skrev tills, m.
Hennig Ohlson folklustspelet ”Sympatiska Simon”
(J93O), som han spelade över 500 ggr.
Rhus, artrikt släkte av fam. Anacardiaceae.
Omfattar buskar el. små träd med parbladiga el.
trefingrade, sällan enkla blad, små blommor i
vippa och små stenfrukter. De äro rika på
garvämnen och mjölksaft och ha därför betydelse som
gagnväxter. Kvistar, blad och bark av den i
Medelhavsländerna växande R. coriaria utgöra s
u-mak, som nyttjas för garvning av finare
lädersorter, t. ex. saffian. Flera nordamerikanska
arter lämna amerikansk surna k. De stora
galläpplena hos den östasiatiska R. semialata
användas bl. a. till framställning av bläck. I
mjölksaften av flera östasiatiska arter, t. ex. R.
verni-cifera, lackträdet, finnes ett enzym, 1
ak-k a s, som kommer saften att snabbt hårdna, när
den utsättes för luft, och bilda ett fast och
motståndskraftigt lack, som av japanerna och
kineserna nyttjas till lackarbeten. Svart fernissa
erhåller man även från nordamerikanska arter, t. ex.
R. vernix. Frukterna av R. vernicifera m. fl. äro
rika på fett, som genom pressning utvinnes i form
av ett ljusgult, vaxliknande ämne (japanvax,
fett-vax), vilket begagnas till ljusberedning och som
ersättning för bivax. — Flera Rhus-arter äro
synnerligen giftiga, särskilt R. toxicodendron (i
Nordamerika), giftek, vars saft åstadkommer
svårartad hudinflammation.
Besläktat med R. är släktet Cotinus. Den i
Medelhavsländerna växande C. coggygria (R.
cotinus), perukträdet, har gul ved, ”gult
fi-setträ”, ett viktigt färgämne, mest använt till
färgning av läder.
Rhynchocepha’lia [-k-f-], zool., se Hatteria.
Rhyncho’spora [-k-], artrikt, företrädesvis
tropiskt halvgrässläkte med blommorna i regel
tvåkönade och axfjällen i spiral, de nedersta
längst. På myrmarker i Sverige växa två arter,
R. alba, v i t a g, täml. allmän, och R. fusca,
b r u n a g, ganska sällsynt.
Rhyzelius, Andreas Olavi, biskop,
historisk forskare (1677—1761). Han blev 1711 teol.
prof, i Åbo men tillträdde ej sin tjänst för
krigets skull. Efter att ha tjänstgjort som Karl
XH:s hov- och drabantpredikant blev R. 1720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
