Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richert, 5. Gösta - Richet, Charles - Richmond (Surrey) - Richmond (Yorkshire) - Richmond (Virginia) - Richmond (New York) - Richmond (hertigtitel) - Richter, släkt - Richter, Carl - Richter, Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Richet—Richter
16
5) Josef Gustaf (Gösta) R., den föreg:s bror,
ingenjör (f. 1888 22/is), examinerad 1913 från
Tekniska högsk. och arbetade härefter under någ-
ra år som ingenjör vid ab. Vattenbyggnadsbyrån
under faderns ledning. R. var 1919—21 arbets-
chef vid flodreglerings- och hamnarbeten i Shang-
hai och kom efter omfattande studieresor åter
till ab. Vattenbyggnadsbyrån, nu för att hand-
lägga utredningsärenden rörande bl. a. vatten-
kraft och vattenrätt. Han blev 1934 led. av fö-
retagets styrelse och 1940 dess verkst. dir. Bland
R:s skrifter märkas ”Vattenkraftutbyggnaderna
i Sverige” (för åren 1922—25, tr. 1923—26)
och ”Några allmänna synpunkter på kraftför-
sörjningen” (1927).
Richet [ri/ä’], Charles Robert, fransk fy-
siolog (1850—1935), prof, i fysiologi vid med.
fakulteten i Paris 1887. R. gjorde betydelsefulla
undersökningar om magsaftens avsöndring och
kroppens värmeregulation. Han är den förste, som
gjort försök över se-
rumterapi, i det att
han 1888 ådagalade,
att om blod från ett
djur, som smittats med
en viss bakterie, in-
sprutas på ett friskt
djur, detta senare där-
igenom göres oemot-
tagligt för sjukdomen.
Mest bekant är R. ge-
nom sin upptäckt av
anafylaxien (se d. 0.)
och erhöll för den-
na 1913 nobelpriset
i fysiologi och me-
dicin. — R. framträdde även som skönlitterär
förf, och gjorde sig känd för sina parapsykolo-
giska studier.
Richmond [rftjmand], stad i Surrey i Eng-
land, på Thames’ h. sida 15 km v. om Londons
city; c:a 50,000 inv. R. är en förnäm bostadsort
och har uppstått kring ett nu försvunnet kungl.
slott.
Richmond [ri’t/mand], stad i Yorkshire
(North Riding) i England, vid River Swale;
c:a 10,000 inv. R. är en av Nordenglands mest
romantiska städer; av borgen från 1071 finnas
delar kvar.
Richmond [ri’t/mand], huvudstad och största
stad i staten Virginia, U.S.A., på n. sidan av
James River; 230,000 inv., c:a Vs negrer. R. är
sedan 1779 statens huvudstad. Det var sydstater-
nas huvudstad under inbördeskriget. R. prydes
av talrika konstverk, främst Washington-monu-
mentet utanför Capitolium (byggt 1785—92), en
kopia av Maison carrée i Nimes. James River är
segelbar för medelstora fartyg upp till R., som
är statens främsta handels- och industricentrum.
Här finnas stora järnverk, tobaks-, pappers-,
trä- och kvarnindustrier samt en av U.S.A:s
största tobaksmarknader. Univ. of Richmond, gr.
1832, Virginia Union Univ. för negrer, gr.
1865, m. fl.
Richmond [ri’tjmand], stadsdel i New York.
Richmond [ri’t/mand], engelsk hertigtitel,
som funnits sedan 1100-talet, tilldelad yngre och
oäkta ättlingar av det engelska kungahuset. 1675
gavs titeln hertig av R. åt Charles Lennox (1672
—1723), oäkta son till Karl II och hertiginnan
av Portsmouth, och har därefter burits av hans
ättlingar.
Richter [ty. utt. ri’k-], från Tyskland härstam-
mande guldsmeds- och konstnärssläkt, verksam i
Stockholm under 1600—1700-talen. — David R.
d. ä., målare (1662—1735), elev av Ehrenstrahl,
reste 1697 till Tyskland; verksam i Dresden för
kurfurst Johan Georg IV :s räkning, vars porträtt
han 1692 utförde i helfigur; fr. o. m. 1700-talets
första år bosatt i Wien, där han blev kejserlig
hovmålare och fick stort anseende som porträttör.
I hans produktion märkas porträtt av Clemens
August av Bayern, prins Eugen av Savojen och
furst Frans II Råkoczi. I Nationalmuseum fin-
nes ett självporträtt av R. — David R. d. y.,
miniatyrmålare (1664—1741), den föreg:s kusin,
elev av Meytens d. ä., for utomlands 1697 och
studerade flera år i Italien; utförde 1702 i Rom
en bild av O. W. Königsmarck. Efter hemkomsten
till Sverige omkr. 1703 blev han hovminiatyrmå-
lare 1719. — Bengt R., den föreg:s bror, me-
daljgravör (1670—1737). Han utbildade sig i Pa-
ris och London. I Sverige utförde han medaljen
över Karl XII:s seger vid Düna (1701); erhöll
statsanslag och reste utomlands för nya studier;
kom till Wien, där han stannade till sin död.
Medaljer från denna tid äro de över Fredrik I
av Preussen, Passarowitzfreden m. fl.
Richter [ri’k-], Carl August Constantin, ope-
rasångare, baryton (1885—1940). R. debuterade
1911 på Stockholmsoperan som Amonasro i
”Aida” och var sedan anställd där 1915—39;
gästspelade dessutom i Hamburg (1917) och Ber-
lin (1926). R. vann tack vare sin vackra, väl-
skolade stämma, sin djupa musikalitet och sitt in-
telligenta och förnäma spel allmän uppskattning.
Richter [ri’V-], Eugen, tysk politiker (1838
—1906). Han var först ämbetsman, sedan publi-
cist, invaldes 1867 i nordtyska riksdagen, 1869 i
preussiska deputeradekammaren samt 1871 i tyska
riksdagen och gjorde sig snart ett namn genom
sina retoriska parlamentsdueller med Bismarck.
Han anslöt sig till Fortschrittspartei, där han vann
en inflytelserik ställning. När detta 1884 ombilda-
des till tyskfrisinnade partiet, blev R. dettas
egentlige ledare och utövade med den av honom
1885 gr. Freisinnige Zeitung som språkrör under
några år en godtycklig partipolitisk diktatur, som
dock småningom framkallade stark opposition och
genom hans omedgörlighet i försvarsreformfrågan
ledde till en sprängning av partiet. Han trädde nu
i spetsen för den ena av de båda nya grupperna,
frisinnade folkpartiet, där han drev sin liberala
individualism i så doktrinärt ofruktbar riktning,
att en stark opposition även här började växa upp
mot honom. R. bekämpade den socialdemokra-
tiska åskådningen bl. a. i sina mycket spridda
agitationsskrifter ”Die Irrlehren der Sozialdemo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
