Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Antikens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Rom
168
der samorganiserades de romerska kullarna till
en stad före slutet av 500-talet (traditionens
datum 21 april 753 är värdelöst). R. hade re-
dan omkr. 500 full delaktighet i etruskisk-grekisk
kultur, ehuru med bevarat språk och hävdad fri-
het. Kullarna voro trol. befästa var för sig.
Detta Fornrom drabbades av en förödande kata-
strof 387, då gallerna intogo och härjade det
(utom Capitolium med Jupitertemplet, som i sin
gamla form bevarades till 83 f. Kr.). Därefter
befästes staden fr. o. m. 378 med en stor ring-
mur (den s. k. S e r v i u s m u r e n), oriktigt av
den romerska traditionen uppkallad efter konung
Servius Tullius. Stora partier av denna mur fin-
nas kvar.
Inom denna mur återuppbyggdes R. utan ord-
nad stadsplan, med oformligt stora kvarter,
trånga och krokiga gator — förhållanden, som
blevo bestående ända till kejsartiden. Längs vä-
garna utanför portarna brändes (el. begrovos)
de döda och restes de förmögnares monument.
Det äldsta bevarade provet på en dylik stormans-
grav är Scipionernas grav (mellan Via
Appia och Via Latina). De stora vägarna från
R:s portar ordnades med stenläggning o. s. v.;
viktigast äro Via Appia (till Kampanien o. s. v.,
uppkallad efter Appius Claudius Caecus, censor
312; se bild 1—2 å pl.), från Porta Capena, Via
Flaminia (till Ariminum och Gallia cisalpina),
Via Tibzirtina (till Tivoli), den urgamla Via Sa-
laria åt n. ö., Via Praenestina (till Praeneste),
Via Latina o. s. v. Anläggningar av stora vatten-
ledningar från de omgivande bergens floder och
källor började under Appius Claudius’ censorat
312 med Aqua Appia (jfr bild 2). De äldsta led-
ningarna voro underjordiska, men på 140-talet
f. Kr. byggdes av censorn Q. Marcius Rex den
första stora ledning, vars vatten i en ränna på
arkader fördes fram till R:s murar.
Templen hade urspr. etruskisk form och ut-
smyckning. Under och efter 200-talet f. Kr. ut-
bildades en hellenistisk-romersk biandtyp, som bil-
dar utgångspunkten för kejsartidens tempel, med
italisk plan men med grekiska kolonner. De fles-
ta templen ombyggdes efter hand i denna stil.
Materialet var vulkanisk tuffsten, senare blan-
dad med travertin från Tivoli. Dessa tempel
fingo genom stucköverklädnad utseende av mar-
mortempel. Marmorn började användas under
1 :a årh. f. Kr. Kvarstående prov på senrepubli-
kanska tempel äro: Fortuna Virilis’ tempel vid
Tibern (se bild 1 å pl. vid Romersk konst),
de frilagda templen på Piazza Argentina och
templen vid Forum holitorium under kyrkan
San Nicola in Carcere. Uppförandet av fasta
teatrar ansågs före 1 :a årh. f. Kr. skadligt för
sederna, men cirkusar byggdes (Circus maximus,
Circus Flaminius). Man började smycka sina
atrier med hellenistisk lyx (delar av aristokrat-
gårdar från 1 :a årh. f. Kr. bevarade under Pa-
latinens kejsarpalats, och uppförde sina gårdar
(domus) med murverk, gjutet av natursten och
murbruk, som överkläddes med kvader- el. nubb-
sten el., efter Augustus’ tid, med tegel. Hyres-
kasernerna (insulae) i de stora kvarteren synas
ha varit bräckliga och planlösa korsvirkeskon-
struktioner. Med undantag av Tabularium från
Sullas tid och de ovannämnda templen finnes
emellertid i våra dagar ej mycket kvar av re-
publikens och Caesars Rom.
Kejsartiden krävde förstorade mått och rikligt
användande av marmor av olika slag. Det stora
genombrottet hänemot kejsartidens materiallyx
och större form faller under Augustus. I Rom
byggdes nu Marcellusteatern (se bild
2 å pl. vid Romersk konst), Mars Ultors
tempel samt Cas t o r s och P o 11 u x’
•tempel på Forum. Redan före Neros tid
hade den av de romerska lyrikerna och histo-
rikerna tadlade byggnadslyxen präglat Rom.
Vid denna tid (före Pompejis förstöring 79
e. Kr.) hade man även med utgångspunkt i
en utveckling, som kan följas tillbaka till sen-
republikansk tid, skapat en solid, standardiserad
typ för hyreskasernerna, som avlöser den från
Pompeji kända stadstypen: husen hade i botten-
våningarna rader av butiker med breda dörrar,
ovanför dem en smal balkong (på huvudgatorna
arkader framför butikerna) samt därovan två,
tre el. flera våningar, upplysta av fönster mot
gatorna el. mot inre gårdar. ”Den nya formen”
gynnades av Nero. Romarna trodde, att Nero
för att genomföra den anlagt den stora eldsvådan
64 e. Kr. I varje fall bildar denna eldsvåda
byggnadshistoriskt en epok i stadshistorien.
Ruiner av denna nya stadsarkitektur finnas på
flera ställen i R., blottade genom utgrävningarna
efter 1926, och i ett flertal kyrkor (Santi Giovan-
ni e Paolo, Sanf Anastasia, Santa Croce in Geru-
salemme). Denna nya arkitektur, vars tegelfärg
snart behärskade hela staden i bjärt kontrast
mot de monumentala platsernas marmorprakt och
parkerna kring badanläggningarna (termerna),
kan också utmärkt studeras i Ostia. En annan
skapelse av kejsartidens rationella stadsarkitek-
tur, som faller i ögonen vid varje besök i R.,
utgjorde kolumbarierna, elegant utstyrda
förvaringshus för askurnorna, vilka påträffas
överallt utanför stadsmuren och där ersatt äldre
tiders vanryktade begravningsplatser. Utom av
kolumbarier kantas de romerska vägarna av stor-
mansfamiljernas monumentala gravmonument.
Under xoo-talet e. Kr. får under inflytande av
ändrade uppfattningar (bl. a. kristendomen) se-
den att jorda liken övertag. Katakomber
(se bilder å pl. vid d.o.) blevo då den typiska
storstadsbegravningsplatsen. Nya vattenledningar
tillkommo under kejsartiden, främst kampagnans
stora prydnader Aqua Claudia, kejsar Claudius’
vattenledning, och Aqua Alexandrina. (från 226
e. Kr.). Den sammanlagda längden av alla vat-
tenledningarna (akvedukterna) i Roms omnejd
blev slutligen mer än 50 mil.
I det inre av R. behöllo storstadskvarteren i
huvudsak sin ovan beskrivna karaktär. I monu-
mentalbyggnaderna spåras efter hand en ny stil,
som förebådar bysantinsk tid och medeltid. Basi-
likan blir den förhärskande formen för samlings-
salen och präglar också saluhallar etc. Kupol-
byggnader bli vanliga, ehuru rundformen länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
