Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk konst - Måleriet - Mosaiken - Skulptur - Romersk konung - Romersk kål - Romersk litteratur - Romersk mytologi - Romersk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Romersk konung—Romersk rätt
204
Kejsar Augustus som överste-
präst. Se även pl. vid
Augustus.
östern ersattes den av en blomsterstil, som fick
vidsträckt utbredning under i :a och 2:a årh.
e. Kr. Jämte och i förening med måleriet bruka-
des mycket stuckreliefer för utsmyckning av väg-
gar och tak.
Mosaiken blev den konstart, som kyrkan adop-
terade för att pryda väggar och valv i kyrkor
o. a. byggnader. Den överensstämde med tidens
smak för det praktfulla och stela. De bästa
mosaikerna härstamma alla från den kristna ti-
den och finnas i Rom och i Ravenna (se pl. vid
d. o., bild vid Alexanderslaget och färgpl. vid
Mosaik), där de även tillhöra östgoternas och
bysantinernas tid.
Skulptur. Den romerska skulpturens beroende
av den grekiska är uppenbart. Dock ha romarna
visat en stark egenart på två områden, den histo-
riska reliefens och porträttkonstens. Med kejsar
Augustus’ mångsidiga verksamhet för Roms för-
sköning fick bildkonsten ett uppsving. Den fasta
punkten för denna tids konst är fredens altare
(Ara pacis), invigt 9 f. Kr. Processionen av
kejsarhusets medl. och senatorer är värdig och
förnäm, den mytologiska symboliken framträdan-
de, det dekorativa rankverket graciöst och utsökt
fint (se bild 8 å pl. vid Dräkt). Samma drag
återkomma i övriga verk från denna tid, altaren
o. s. v., liksom i
ciselörkonsten; åt-
skilliga utomor-
dentligt vackra sil-
verkärl äro beva-
rade (se bild 3 å
pl. vid Guldsmeds-
konst). De bekan-
ta statyerna av kej-
sar Augustus, t. ex.
den i imperatorns
dräkt från Prima
Porta och den, som
framställer honom
som överstepräst
(se vidstående
bild), äro något
idealiserade.
Från den när-
mast följ, tiden är
föga bevarat. Un-
der den flaviska
dynastien inträdde
r. i en synnerligen
intressant period.
De dekorativa ele-
menten, girlander
o. s. v., bli rikare
och kraftigare, me-
ra naturalistiska
med stark skugg-
verkan. Reliefen
erövrar den tredje
dimensionen i relie-
ferna i Titus’ tri-
umfbåge (bild 5).
Exempel på histo-
risk skulptur äro
Romerskt äkta par. Gravporträtt från förra hälften av
i:a årh. e. Kr. Vatikanen, Rom.
vissa reliefer på Konstantins triumfbåge (se bild
9 å pl. vid Dräkt), som härstammar från Traja-
nus’ och Marcus Aurelius’ tid, samt vidare fram-
ställningen av Trajanus’ krig med dacerna på hans
kolonn i Rom, vilken efterbildats i framställningen
av Marcus Aurelius’ krig med germanerna på den-
nes kolonn. Under Hadrianus (reg. 117—
138) inträdde en klassicistisk, t. o. m. arkaise-
rande reaktion. Det kan icke nekas, att en ned-
gång följer. I sin strävan efter kraftig verkan
grep man till grova medel. Porträttskulpturen,
som lämnat en rad utmärkta alster redan förut,
nådde en höjdpunkt i första hälften av 200-talet
genom förenkling av uttrycksmedlen och fram-
hävande av det själsliga.
Mitten av 200-talet med dess ständiga oro och
härjningar utgör inom konsten liksom på andra
områden den verkliga vändpunkten. När ro åter
inträder och medger utrymme för konsten, är
denna en annan även till sin anda; märkbar är
en stark orientalisk påverkan. Sålunda sker över-
gången till den bysantinska konsten.
Litt.: H. Koch, ”Römische Kunst” (1925);
W. J. Anderson och R. P. Spiers, ”The architec-
ture of Greece and Rome” (2:a uppl. 1927); L.
Curtius, ”Die Wandmalerei Pompejis” (1929);
V. Poulsen, ”Romersk kunst” (1948); O. Vess-
berg, ”Romersk porträttkonst” (1950).
Romersk konung, titel i Tysk-romerska riket
på den under en kejsares livstid utsedde efter-
följaren. Titeln är känd sedan omkr. 1400.
Romersk kål, bot., se Beta.
Romersk litteratur, se Latinska litteraturen.
Romersk mytologi, se Mytologi, sp. 482.
Romersk rätt (lat. iüs romänum), beteckning-
en på det rättssystem, som utvecklades i det gamla
Romerska riket, där det nådde sin höjdpunkt un-
der de tre första årh. e. Kr. (”den klassiska
perioden”), och på 500-talet i östromerska rikets
huvudstad, Konstantinopel, gjordes till föremål
för ett kodifikationsarbete, Corpus juris civilis.
Slutligen talar man om r. särskilt med hänsyn
till dess framställning i modern tid på grund-
val av denna kodifikation (”pandekträtten” ; nam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
