Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roscellinus (Roscellin) - Roscher, Wilhelm - Roscoe, Sir Henry Enfield - Roscoff - Roscommon - Rose, Heinrich - Rose, Holland - Rosebery, Archibald Philip Primrose - Rose-croix - Rosegger, Peter (Petri Kettenfeier) - Rosen, von, ätt - Rosen, 1. Gustaf Fredrik von - Rosen, 2. Adolf Eugène von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Roscellinus—Rosen
222
Roscellinus (R o s c e 11 i n), medeltida teolog
(omkr. 1050—1123). Han blev kanik i Compiègne.
Han måste 1092 återkalla triteistiska satser i Sois-
sons. Som förkämpe för den skolastiska nomi-
nalismen bekämpades han icke blott av Anselm
av Canterbury utan även av sin lärjunge Abailard.
Roscher [rå’Jar], Wilhelm Georg Fried-
rich, tysk nationalekonom (1817—94), prof, i
Leipzig 1848. R. var den äldre ”historiska skolans”
grundläggare. Nationalekonomiens huvuduppgift
var enl. R. studiet av näringslivets utveckling.
Statistisk forskning vore härvid ett säkrare hjälp-
medel än ett alltför abstrakt teoretiserande. R.
framhöll visserligen utvecklingens lagbundna ka-
raktär men påpekade samtidigt, att statliga ingri-
panden etc. kunde vägleda utvecklingen. Han fö-
regriper delvis institutionalismen inom modern
amerikansk nationalekonomi. Hans huvudarbete
är ”System der Volkswirtschaft” (5 bd, 1854—94).
Roscoe [rå’skåu], Sir Henry En f i eld,
engelsk kemist (1833—1915). Han var 1857—87
prof, i kemi i Manchester. R. utförde tills, m.
R. Bunsen grundläggande arbeten i fotokemi,
dessutom utförliga undersökningar över metallen
vanadin och dess föreningar.
Roscoff [råskå’f], biologisk station i Frank-
rike, på Bretagnes nordkust, n. v. om Morlaix.
Roscommon [råskå’man], grevskap i Irländ-
ska republiken, prov. Connaught, v. om Shan-
nin, huvudsaki. på den centralirländska kalkstens-
slätten; 2,463 km2, c:a 72,000 inv.
Rose [rå’za], Heinrich, tysk kemist (1795
—1864), prof, i kemi och farmaci vid Berlins
univ. 1823. R. var framför allt en skicklig, nog-
grann och uppfinningsrik analytiker och mineral-
kemist men utförde dessutom viktiga undersök-
ningar i oorganisk kemi. R. utgav ”Ausführ-
liches Handbuch der analytischen Chemie” (2 bd,
1829; 6:e uppl., bearb. av Finkener, 1864—71),
ett epokgörande arbete.
Rose [råuz], John Holland, engelsk histo-
riker (1855—1942), prof, i Cambridge 1919—33.
R. var en framstående kännare av Napoleon-tiden
och har bl. a. förf. ”The life of Napoleon I”
(2 bd, 1902; sv. övers. 1907), ”Napoleonic stu-
dies” (1904), ”William Pitt and national revival”
(1911), ”William Pitt and the great war” (s. å.),
”Pitt and Napoleon” (1912) och ”Life of Wil-
liam Pitt” (1923).
Rosebery [råu’zbari], Archibald P h i-
1 i p P r i m r o s e, 5æ earl av R., brittisk statsman
(1847—1929). Han inträdde i överhuset 1868.
Genom sitt giftermål med Hannah de Rothschild
förvärvade han en betydande förmögenhet. 1881
medl. av Gladstones ministär, erhöll han 1884 plats
i dennes kabinett. I Gladstones 3:e ministär 1886
blev han utrikesminister och visade redan nu sitt
imperialistiska sinnelag. Samma post erhöll han
i Gladstones 4:e ministär 1892—94. I mars 1894
efterträdde han Gladstone som premiärminister,
icke minst på gr. av drottning Viktorias höga
uppskattning av honom. R:s ministär föll redan i
juni 1895 efter en motgång i underhuset. De följ,
nyvalen till underhuset ledde till ett svårt neder-
lag för det liberala partiet. I okt. 1896 lämnade
R. ledarskapet för detta, närmast därför att han
ej kunde godkänna Harcourts och Gladstones
uppfattning, att England skulle riskera krig ge-
nom en intervention till förmån för armenierna.
Under boerkriget gav han de liberala imperialis-
terna sitt stöd. Brytningen med partiet blev de-
finitiv, när Asquith
band sig vid ett nytt
home rule-program för
Irland och när den
liberala regeringen
framlade sitt budget-
förslag 1909 och sitt
förslag att reducera
överhusets maktställ-
ning. — R:s stilkonst
och erfarna omdöme
sätta sin prägel på
hans biografiska stu-
dier över Pitt (1891),
Peel (1899), Napoleon
(1900), Cromwell (s.
å.) och Randolph Churchill (1906). — Litt.: R.
O. A. Crewe-Milnes, ”Lord R.” (2 bd, 1931).
Rose-croix [rå’z-kro)a’], fr., religiös-estetisk
orden, stiftad av J. Péladan (se d. o.).
Rosegger [rå’sägar], Peter (eg. Petri
Kettenfeier), österrikisk författare (1843—
1918). R. hämtade motiv från folkets liv i sin
steiermarkska hembygd. Han skrev en lång rad
berättelser, såväl på högtyska som på dial. Gam-
maldags enkelhet, humor och demokratiskt patos
utmärka R:s författarskap.
Rosen, von, vittutgrenad ätt, känd sedan 1200-
talet, vars medl. varit bosatta bl. a. i Böhmen,
Tyskland och de baltiska länderna. De svenska
ättegrenarna härstamma från en estnisk riddare
Hans von R., nämnd från 1493. I Sverige na-
turaliserades den nuv. grevliga ätten von R. 1724
med R.i), som 1731 blev friherre, 1751 greve.
Från en hans syssling, majoren Johan Christo-
fer von R. (1687—1734), härstamma en adlig
ätt von R., naturaliserad 1746, utslocknad 1857,
och den alltjämt fortlevande friherrliga ätten von
R., naturaliserad 1746.
1) Gustaf FredrikvonR., greve, militär
(1688—1769). Efter att vid Poltava ha undkom-
mit till Turkiet blev R. generaladjutant 1714 samt
följde jämte Düring Karl XII på återfärden
genom Ungern och deltog som överste i norska
fälttåget 1716. Generalmajor av infanteriet 1722,
blev han efter anslutning till hattpartiet riksråd
1739 och stödde partiets krigspolitik. Han var
en av befälhavarna mot de upproriska dalkar-
larna i Stockholm 1743, ställdes inför de följ,
danska och ryska krigshoten (1743, 1747) på
ansvarsfulla befälsposter och var generalguver-
nör över Finland 1747—51. I Pommerska kriget
blev den 70-årige karolinen efter v. Ungern-
Sternbergs misslyckande överbefälhavare dec.
1757. Inom ett halvår fann dock även han upp-
giften övermäktig och tog avsked. Jämte sina
partivänner licentierades han ur rådet 1765.
2) Adolf Eugène von R., den föreg:s
sonsons son, greve, ingenjör, militär (1797—1886).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
