Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosor - Rosornas krig - Rospigg - Ross, Alf - Ross, Sir David - Ross, Edward Alsworth - Ross, Hans - Ross, 1. Sir John - Ross, 2. Sir James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Rosornas krig—Ross
250
vid Sveriges västkust förekommande, med raka
taggar och talrika borst försedda Rosa pimpinel-
lifolia odlas även.
R. ha sedan gammalt varit föremål för od-
ling, dels såsom prydnadsväxter, dels (särskilt
damaskusrosor) för framställning av ro-
senolja. Rosenodlingen började antagligen i Per-
sien, var redan under Greklands storhetstid över
Mindre Asien spridd till Balkanhalvön och kom
senare med grekiska kolonister till Italien och
över Palestina till Egypten. De r., som först
odlades, voro säkerligen former av Rosa gallica
med fyllda blommor, i nyare tid benämnda pro-
vinsrosor, vita rosor (korsning mellan
Rosa gallica och Rosa canina) samt damas-
kusrosor (även den en Rosa gallica-korsning).
Senare infördes i de europeiska trädgårdarna
den från Orienten härstammande gulblommiga
Rosa foetida (lutea), från vilken den omtyckta
fyllda P e r s i a n Y e 11 o w och den utvändigt
gula, invändigt tegelröda kapucinrosen här-
stamma. Under 1600- och 1700-talen voro cen-
ti f o 1 i o r n a de europeiska rosenträdgårdarnas
förnämsta prydnad. De leda sitt ursprung från
provinsrosor och äro starkt fyllda. En monströs
avart av centifolian är mossrosen. Ung. vid
1800-talets början infördes de syd- och östasia-
tiska månadsrosorna, Rosa chinensis, och
terosorna, Rosa odorata, och korsades med
de gamla europeiska sorterna. Resultatet blev
rosor med lång blomningstid (juli—hösten). Av
dessa voro remontanterna med stora, fyll-
da blommor moderosorna under 1800-talets se-
nare hälft; numera äro tehybriderna och
de gula till kopparröda pernetianarosor-
n a, de senare hybrider med Rosa foetida, de mest
omtyckta. I slutet av 1800-talet tillkommo de
rikt blommande klätterrosorna, en kors-
ning mellan Rosa chinensis och den östasiatiska
Rosa multiflora. Även de lågvuxna polyantha-
rosorna äro bastarder mellan dessa. En öst-
asiatisk klängros är även Rosa Banksiae. Som
häckväxt, för sina köttiga nypon, som underlag
vid ympning av ädelrosor samt för korsning med
olika kulturformer (t. ex. den gula bastarden
Agnes och den rosa C. F. Meyer), odlas allmänt
den från Kamtsjatka härstammande, tätt taggiga
Rosa rugosa med stora, enkla blommor och vec-
kade blad.
Bland mera kända remontanter märkas:
Ulrich Brunner (röd), Captain Christy (rosa)
och Frau Karl Druschki (rent vit); bland te-
rosor: Maréchal Niel (guldgul); bland t e h y-
brider: Gloire de Dijon (laxgul), Hadley
(mörkröd), La France och Madame Caroline
Testout (rosa) samt Kaiserin Augusta Viktoria
(vit); bland pernetianarosor: Golden Em-
blem (gul) och Madame Edouard Herriot (skif-
tande från gult till rosa); bland polyantha-
rosor: Rödhætte och Ellen Poulsen (körsbärs-
röda) och Lady Reading (blodröd) ; bland k 1 ä t-
terrosor: Dorothy Perkins, Tausendschön och
Hiawatha. Den först odlade och då mycket popu-
lära klätterrosen Crimson rambler har nu ersatts
med nya sorter. — Litt.: S. Poulsen, ”R.” (1941).
Rosornas krig, se England, sp. 706.
Rospigg. 1) Inbyggare i Roslagen. Namnet
”rospiggar” har utvecklats ur fsv. rodhsbyggiar,
bebyggare av Roden. — 2) Roslagsskuta (se
d. o.).
Ross [-å-], Alf, dansk jurist (f. 1889), cand.
jur. 1922, fil. dr i Uppsala 1929, dr jur. 1934, doc.
i rättsvetenskap vid Köpenhamns univ. 1935 och
prof, där 1938. Bland R:s skrifter märkas ”Kri-
tik der sogenannten praktischen Erkenntnis”
(1933), ”Virkelighed og gyldighed i retslæren”
(1934), ”Lærebog i folkeret. Almindelig del”
(1942, 2:a uppl. 1946), ”Hvorfor demokrati?”
(1946; sv. övers. 1948), ”Dansk statsforfatnings-
ret”, 2 (1948; tills, m. E. Andersen), ”Grund-
lovsrevision. Hvorfor—hvorledes?” (s. å.) och
”Constitution of the United Nations” (1950).
Ross [-å-], Sir William David, engelsk filo-
log och filosof (f. 1877), univ.-lärare i Oxford
1900—47 (efter 1928 i filosofi), provost i Oriel
College 1929—47; adlad 1938, univ:s vicekansler
1941—44 och st. f. vicekansler 1944—47. R. är
en av samtidens främsta Aristoteles-forskare,
jämte J. A. Smith ledare för den mönstergilla
eng. övers, av Aristoteles (12 bd, 1908—52).
Ross [-å-], Edward Alsworth, ameri-
kansk sociolog (1866—1951), prof, i sociologi vid
Stanford Univ. 1893, Univ. of Nebraska 1901 och
Univ. of Wisconsin i Madison 1906. R. är en
av den amerikanska sociologiens och socialpsyko-
logiens grundläggare. Hans ”Social psychology”
(1908) är det första arbetet med denna titel.
”Social control” (1901) introducerade det viktiga
begreppet ”social kontroll” i sociologien.
Ross [-å-], Hans Mathias Elisæus, norsk
språkforskare (1833—1914). Intresserad av ”mål-
saken”, deltog han 1868 i stiftandet av Det nors-
ke samlaget. Redan tidigare hade han börjat sitt
storartade arbete med insamling av norskt dia-
lektmaterial. Det förnämsta resultatet härav är
”Norsk ordbog” (1889—95, flera suppl. 1902—
13). R:s andra huvudarbete är monografiserien
”Norske bygdemål”, 1—17 (1905—09).
Ross [-å-]. 1) Sir John R., engelsk sjömilitär
och polarforskare (1777—1856), sökte 1818 ge-
nom Baffin Bay finna nordvästpassagen. 1829
—33 företog han i samma syfte en ny, nu veten-
skapligt resultatrik expedition genom Lancaster
Sound och Prince Regent Inlet till arkipelagen
n. ö. om Amerika och deltog 1850—51 i sökan-
det efter Franklin. R. har utg. ”A voyage of
discovery for the purpose of exploring Baffins
Bay” (1819; sv. övers. 1833) och ”Narrative of
a second voyage in search of a North-West pas-
sage” (1834; sv. övers., 2 bd, 1935—36).
2) Sir James Clark R., den föreg:s bror-
son, sjömilitär och polarforskare (1800—62), åt-
följde R.i) 1818 och 1829—33 samt E. Parry
under 4 expeditioner 1819—27 och sökte 1848
—49 efter Franklin. R. gjorde långa slädresor
i kartografiskt syfte och fann f. f. g. 1831 den
magnetiska nordpolen. 1839—43 ledde han en
vetenskapligt banbrytande expedition till Antark-
tis. Under tre framstötar genom Rosshavet upp-
täckte han Victoria Land och Rossbarriären. 1843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
