Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Russell, 1. John - Russell, 2. Odo - Russell, 3. Mary Annette - Russell, 4. Bertrand - Russell, George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Russell
358
ston, som i dec. 1851 tvingades avgå, framkallade
i febr. 1852 R:s fall. Från dec. s. å. var R. ledare
för underhuset i Aberdeens koalitionsregering
samt jämväl utrikesminister 1852—53. Vid rege-
ringen Aberdeens fall 1855 övertog R. posten som
kolonialminister men utsattes för häftiga angrepp
för sin verksamhet vid en fredskonferens i Wien
och avgick s. å. Sin gamla maktställning inom
partiet återvann han aldrig, men han innehade
1860—65 posten som utrikesminister i Palmer-
stons kabinett och var efter dennes död 1865—66
ånyo premiärminister; han föll på ett förslag
att lösa rösträttsfrågan. — ”Recollections and
suggestions” (1875), ”Early correspondence 1805
—40” (utg. av R. Russell, 2 bd, 1913), ”Later
correspondence 1840—78” (utg. av G. P. Gooch,
2 bd, 1925). — Litt.: Biogr. av S. Walpole (2
bd, 1891) och S. J. Reid (1895).
2) O d o William Leopold R., från 1881 Lord
A m p t h i 11, den föreg:s brorson, diplomat (1829
—84). Han var 1871—84 engelsk ambassadör i
Berlin. Han torde ha betytt åtskilligt för de
goda tysk-engelska förbindelserna under Tyska
rikets första tid.
3) Mary Annette R., f. Beauchamps, för-
fattarinna (1866—1941), 1886—1910 g. m. greve
H. A. v. Arnim, son till Harry v. Arnim, från
1916 g. m. Earl Francis R. R. skrev under olika
pseud., bl. a. ”Förf, till ’Elizabeth and her Ger-
man garden’”, hennes stora succébok (1898; sv.
övers. 1915), som livligt och medryckande skild-
rar tyskt friluftsliv.
4) Bertrand Arthur William R., sonson till
R.i), 3:e Earl R., filosof och socialpolitiker (f.
1872). Efter studier i matematik och filosofi i
Cambridge blev han fellow i Trinity College
1895 och lecturer 1910—16. R. berövades sin
plats vid univ. och satt under några månader
1918 fängslad för pacifistisk propaganda, besök-
te Ryssland 1920 (”The practice and theory of
bolshevism”, 1920; sv. övers. 1921) och Kina
1922 (”The problem of China”, 1922), medl.
av överhuset sedan 1931 (arbetarpartiet), gäst-
prof. vid Univ. of Chicago 1938—39, prof, vid
univ. i Los Angeles 1939—40, utnämndes till
prof, i filosofi vid College of the City of New
York 1940 men förklarades genom domstolsbeslut
ovärdig att inneha professuren, prof, vid Barnes
Foundation, Philadelphia, 1940—43, återvald till
fellow i Trinity College 1944; erhöll Nobel-
priset i litteratur 1950.
R:s tänkande har framför allt arbetat med tre
huvudproblem: matematikens logiska grundlägg-
ning, människans kunskap om yttervärlden och
vetenskapens tillämpning i samhällslivet. R. före-
satte sig att visa, att all ren matematik kan här-
ledas ur ett litet antal formallogiska begrepp
och axiom med hjälp av relationslogik. Sedan R.
lämnat en filosofisk analys av matematikens
grundbegrepp (”The principles of mathematics”
1, 1903, 2:a uppl. med ”Introduction” 1937), en
skrift, som gav neorealismen vind i seglen, och
i specialavh. framställt sin originella och om-
stridda lära om de logiska typerna, utförde han
i samarbete med A. N. Whitehead den fordrade
deduktionen i det epokgörande verket ”Principia
mathematica” (3 bd, 1910—13, 2:a uppl. med ny
”Introduction” 1925—27). Under samma realis-
tiska period utvecklades R:s teorier om naturkun-
skapen bl. a. i ”Philosophical essays” (1910),
”The problem of philosophy” (1912; sv. övers.
1922) och hans skarpsinniga Lowell-lectures ”Our
knowledge of the external world” (1914, revid.
uppl. 1926). R. sökte
därefter sammansmäl-
ta sina kunskapsteore-
tiska idéer med beha-
viorismen och den mo-
derna fysiken till en
syntetisk natur- och
människouppfattning,
som han kallade ”lo-
gisk atomism” och
som i vissa avseen-
den är nära besläktad
med den logiska positi-
vismen (”The analysis
of mind”, 1921, ”The
analysis of matter”,
1927, m. fl.). Därefter tenderade R:s filosofi
till subjektivism och skepticism (”An outline of
philosophy”, 1927; sv. övers. ”Den nya filoso-
fien”, 1928, ”Sceptical essays”, 1928; sv. övers.
1950), men under amerikaåren samlade han sig
till nya positiva prestationer, bl. a. ”An inquiry
into meaning and truth” (1941) och ”Human
knowledge. Its scope and limits” (1948; sv. övers.
1950).
R. har sedan 1 :a världskrigets utbrott varit
ständigt verksam för samhällslivets omdaning på
lång sikt. Han sätter sina förhoppningar till strä-
vandena att skapa en fast vilja till förnuftig
självbegränsning och ömsesidig hjälpsamhet ge-
nom uppfostran, opinionsbildning, socialvård och
en ny internationell organisation, en federativ
världsregering. Bland R:s talrika socialreforma-
toriska skrifter böra nämnas ”Principles of so-
cial reconstruction” (1916; sv. övers. 1918),
”Marriage and morals” (1929; sv. övers. 1930),
”Education and the social order” (1932; sv.
övers. ”Uppfostran för livet”, 1933), ”Authority
and the individual” (1949; sv. övers. ”Samhället
och individen”, s. å.), ”Unpopular essays” (1950;
sv. övers. ”Filosofi för lekmän”, s. å.), ”New
hopes for a changing world” (1951; sv. övers.
”Mänskligheten vid skiljevägen”, s. å.) och ”The
impact of Science on society” (1952).
Representativa urval ur R:s skrifter föreligga
i ”Selected papers” (i ”The modern library”, 137,
1927) och ”Dictionary of mind, matter and mo-
rals” (1952). — Litt.: Självbiogr. i ”Contempo-
rary British philosophy”, 1 (1924) och i ”The
philosophy of B. R.” (i ”Library of living philo-
sophers”, 5, 1946).
Russell [ra’sl], George William, irländsk
diktare och målare, journalist (1867—1935), känd
under pseud. Æ (även A.E.), var vid sidan av
Yeats den ledande personligheten i den litterära
och kulturella rörelsen the Irish Revival. R:s av
en mystisk världsåskådning burna diktning har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
