Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Geografisk översikt - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Ryssland
412
kust vid tre av Stilla havets inhav: Japanska
havet, Ochotska havet och Beringshav; de skiljas
åt av den stora ön Sachalin, och den bergiga,
vulkanrika halvön Kamtjatka (se d. o.). Fjärran
österns s. gräns bildas av Amur, den enda till
Stilla havet flytande större floden, och dess bi-
flod Ussuri.
Geologi. (Se geologisk karta över Europa, sp.
19—20). R. utgöres till sin huvuddel av över-
vägande flackt liggande sedimentära bildningar,
genom Uralbergen skilda i två delar. I s. gränsa
dessa plattor mot veckade bergskedjor, v. om
Ural av tertiär ålder (tillhörande det alpina
bergskedj esystemet) och ö. om Ural mot sådana
övervägande av variskisk ålder. I v. ansluter sig
den ryska plattan till det gamla urbergsmassivet
Fennoskandia, medan den sibirska plattan i ö. an-
sluter sig till det gamla Angaralandet (se d. o.).
Längst österut, i Kamtjatka och på Sachalin samt
i områdena kring Ochotska havet och Berings-
sund bestämmes landets byggnad av tertiär bergs-
kedj eveckning, tillhörande det pacifiska (alpina)
systemet.
I Europeiska R. utgöres berggrunden i n. delen
av paleozoiska bildningar, silur, devon, karbon
och perm. Devonbildningarna äro såväl marina
som terrestra. De permiska bildningarna bilda
berggrunden inom stora områden av norra R.
mellan Uralbergen och Vita havet, med såväl
marina bildningar av olika slag som terrestra
bildningar. — Den ryska plattans gräns i s. v.
mot det nordtyska blocklandskapet utgöres av
förkastningszoner. — I södra R. förekomma kar-
bonbildningar i Donetsbäckenet vid floden Don
n. om Azovska sjön, där rika stenkolsfält äro
belägna. I södra R. förekomma över större om-
råden yngre bildningar (jura), som också intaga
en del av det centrala R., krita och tertiär, vilka
senare särskilt förekomma i trakten av Kaspiska
havet och kring Uralbergen; de tertiära haven
fortsattes här under kvartärtiden. En stor del
av den ryska slätten har under kvartärtiden varit
täckt av den nordiska inlandsisen, och dennas
avlagringar ha stor betydelse för jordmånen i
södra R. och Ukraina. — Uralbergen, som i n.
fortsättas av Novaja Zemlja, bestå av veckade
paleozoiska sediment, såväl marina som terrestra,
med kärnzoner av urberg, och innehålla i rik
mängd malmer o- a. praktiskt användbara mine-
ralämnen. — Sibirien är i den n. delen ett slätt-
land med flackt liggande sedimentära avlagringar,
i v. huvudsaki. marina paleozoiska lager och i
mell. Sibirien även mesozoiska av olika slag samt
i Angaralandet urberg, som överlagras av meso-
zoiska terrestra bildningar.
Den sibiriska slätten täckes i det stora hela
av alluviala bildningar av olika slag, och nedis-
ning har där endast förekommit i bergskedjorna
i de olika delarna av landet. Som särskilt an-
märkningsvärda må framhållas de ismassor, som
ligga kvar mångenstädes sedan äldre skeden av
kvartärtiden och innehålla väl bevarade rester
av mammut.
Klimat (se temp.- och nederbördskartorna
vid art. Europa och Asien). Trots R:s ofant-
liga areal uppvisar det icke något större
antal klimattyper. R:s klimat är snarare över-
allt kontinentalt, ehuru i olika trakter modi-
fierat på olika sätt. Karakteristiskt är i
allm. hög sommarvärme och låg vintertemp.
Skillnaden är, att i n. är vintern lång, i s. som-
maren och att i v. är fuktigheten och nederbör-
den större än i ö. Å andra sidan är olikheten stor
mellan Europeiska R:s av Atlanten något på-
verkade klimat och Asiatiska R:s, som i hög
grad influeras av Ishavets närhet. I Europeiska
R. förlöpa jan.-isotermerna så gott som överallt
från n.—s., vilket visar, att värmekällan ligger
i v., d. v. s. är den varma Atlanten. I v. R. är
denna årstid 8—120 varmare än i ö. R. I v. Si-
birien gå jan.-isotermerna från n. v. till s. ö.,
i Västturkestan och ö. Sibirien från v. till ö.
Här ligger alltså värmekällan i s. S. ö. Väst-
turkestan är c:a 200 varmare än Ishavskusten.
I ö. Sibirien bildas ett synnerligen starkt mar-
kerat högtryck i bäckenet kring Verchojansk,
som på alla sidor är omgivet av bergskedjor.
Den genom ständig utstrålning alltmera avkylda
luften stagnerar här i bäckenets botten, och
temp. sjunker till —5O°i, som i Verchojansk är
medeltemp. för jan. Man har t. o. m. iakttagit
en minimitemp. av —Ö7°8, som är den hittills
på jorden lägsta iakttagna temp. Under som-
maren förlöpa isotermerna i Europeiska R. från
s. v. till n. ö., d. v. s. parallellt med Atlantens
kust. Men Svarta havets kust är blott 7° var-
mare än Finska vikens. T. o. m. så långt norrut
som vid Timanbergen kan temp. i aug. stiga ända
till 310. I Sibirien följa juliisotermerna parallell-
cirklarna. Vid Ishavskusten ligga de relativt tätt,
medan s. Sibirien har en likformig temp. av 18
—20°. ö. Sibirien har 15—170. Då marken här
på gr. av den ringa snöbetäckningen om vintern
blir frusen till mycket stort djup, är denna som-
marvärme icke tillräcklig för att töa upp marken
annat än på ytan. 1—4 m under denna är marken
frusen hela året om i hela Asiatiska R. ö. om
Jenisej bortsett från Amurområdet och Kamtjat-
ka. — Medan temp.-amplituden i v. Europeiska
Medeltemp. för jan. och juli samt årlig neder-
börd vid några meteorologiska stationer.
Meteorologiska stationer Medeltemp. Arsneder börd (mm)
Jan. Juli
Europeiska Ryssland
Archangelsk —13?3 15% 437
Leningrad — 7?s 17% 50
Moskva —10% 18% 600
Kazan —13?8 I9°9 429
Kiev — 6% ’9% 591
Odessa — 3°i 22?« 392
Astrachan - 7?i 25 °2 168
Asiatiska Ryssland
Tobolsk — ig°3 17% 405
Barnaul —I7?o 19% 337
Samarkand : 0°S 24°8 3’5
Irkutsk —20?9 17% 369
Jakutsk —43° 5 19% 187
Verchojansk —5°’i I5?i 128
Ochotsk 24?s II?7 283
Vladivostok 18% 20? fi 535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
