Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rytm - Rytmik - Rytmisk gymnastik - Ryttarben - Ryttarhammare - Ryttarmärket - Rytteri - Rytterknægten - Ryttern - Ryttla - Ryttmästare - Ryu-kyu-öarna - RÅ - Rå - Rå, Råå (Hälsingborg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Rytmik—Rå
476
av dag och natt, årstider o. s. v. ha en mer el.
mindre utpräglad r. Den fysiologisk-psykologiska
förklaringen av den lustkänsla r. väcker hänför
sig till den glädje, som uppstår, då en förväntan
blir uppfylld: den spänning, som rått under vän-
tetiden, utlöses i tillfredsställelse, harmoni, när
det man väntat sker — och den periodiska väx-
lingen är, inom en viss gräns, vad man väntar
och önskar. I estetiken är r. en av de viktigaste
lagarna, såväl i arkitektur och måleri som i ord-
konst, främst vers, och allra mest i musik och dans.
Inom musiken består r. av en rad takter el.
taktdelar. Varje taktdel bildar ett taktslag,
flera taktslag en takt; flera takter bilda en
fras, flera fraser en period. Taktindelningen
sker vanl. efter två- el. tretalet (mera sällan
femtalet). —■ Litt.: E. Meumann, ”Untersuchung-
en zur Psychologie und Ästhetik des Rhytmus”
(1894); L. Klages, ”Vom Wesen des Rhytmus”
(2: a uppl. 1944).
Rytmik, läran om rytmen; rytmbehandlingen
el. den rytmiska karaktären av vers och tonstycke.
— R y’t m i s k, som har rytm, taktmässig.
Rytmisk gymnastik som rent gymnastiskt be-
grepp användes f. n. i Sverige för att beteckna
rörelser, utförda i rytmisk växling i avsikt att
dels verka avspännande (så att rörelserna lättare
kunna uttagas till rörelsegränsen) och medgiva
större uthållighet (genom ständig skiftning mel-
lan kraftinsats och vila) samt dels utveckla
känslan för rytm. Den rytmiska rörelsen bör
komma till utförande, utan att någon kroppsdel
är onödigt fixerad, så att rörelsen under minsta
möjliga spänning mjukt genomböljar kroppen
(Maja Carlquist). R. avser även uppövandet av
kroppens förmåga att ge uttryck åt inre stäm-
ningar, känslor m. m. R. kan utföras såväl med
som utan musik el. andra akustiska m. fl. hjälp-
medel. — Benämningen r. användes först av
schweizaren É. Jaques-Dalcroze, som utgår från
musiken som det primära och vill genom skol-
ning av muskelkoordinationen under anlitande av
elevens självverksamhet utveckla det musikaliska
sinnet och känslan för rytm. Före Jaques-Dal-
croze hade dock den i U.S.A. verkande frans-
mannen Franqois Delsarte och hans lärjungar,
framförallt Genevieve Stebbins, givit impulser till
en rytmisk kvinnogymnastik. I anslutning till Ja-
ques-Dalcrozes och Stebbins’ idéer uppstodo i
Tyskland och Österrike sedan början av 1900-talet
en mängd till principen olikartade s. k. Gymnastik-
schulen, där man småningom frångick namnet r.
och i stället använde benämningarna rytmik,
ren gymnastik m. m. Efter 1934 har dock
inom dessa skolor en mera samstämmig uppfatt-
ning i principiella frågor gjort sig gällande, och
en gemensam systembeteckning, ”Deutsche Gym-
nastik”, har antagits. — I de nordiska länderna
har r. satt ganska djupa spår i den gymnastiska
verksamheten, såväl i den manliga (Bukh) som
i den moderna kvinno- och barngymnastiken
(Elli Björkstén, Agnete Bertram, Hilma Jalkanen,
Elin Falk, Maja Carlquist).
Ryttarben, hos ryttare förekommande ben-
bildningar i muskulaturen på lårens insidor.
Ryttarhammare, stridshammare för rytteriet,
bestående av en hammare, fäst vid ett längre el.
kortare skaft av trä el. metall. R. var ett under
medeltiden vanligt vapen, som fortlevde under
1500- och 1600-talen men sedan övergick till
paradvapen. En sorts r. är hjälmkrossaren, som
dock i st. f. ”hammaren” har en kula el. 5—7
slagblad.
Ryttarmärket instiftades 1924 av Civila ryt-
tar förbundet för att höja ridskickligheten bland
civila ryttare. — Svenska r y 11 a r m ä r-
kets nämnd, bildades 1926 med uppgift bl. a.
att verka för r. 1938 övertogs dess funktion av
ryttarmärkessektionen (RMS) inom Svenska rid-
sportens centralförbund.
Rytteri, se Kavalleri.
Ry’tterknægten, högsta punkten på Bornholm;
162 m ö. h.
Ryttern, sn i Västmanlands län, Snevringe hd,
s. v. om Västerås; 59,76 km2, 1,086 inv. (1954).
R. genomlöpes i s. v. till den numera landfasta
Nyckelöns sydspets vid Kvicksund (se d. o.) av
Strömsholmsåsen; Mälarslättsnatur. 2,270 har
åker. Egendomar: Tidö, Fiholm (se dessa ord)
m. fl. Nuv. kyrkan uppf. 1818; konserverade
ruiner av äldre kyrkor. Pastorat i Västerås stift,
Munktorps kontrakt. R. tillhör storkommunen
Kolbäck. Jfr F. U. Wrangel, ”Anteckningar om
Rytterns socken” (1886).
Ryttla (ty. rütteln, skaka, rista), om den snabba
vingrörelse, som åtskilliga fåglar utföra för att
hålla sig stilla på samma punkt i luften.
Ryttmästare, officer vid kavalleriet; motsv.
kapten vid övriga truppslag.
Ryu-kyu-öarna, se Riu-kiu-öarna.
RÅ, förk. för Riksåklagaren.
Rå. 1) (Sjöv.) På fartygs mast el. stång på
förkant horisontalt hängande rundhult, byggt av
trä el. järn (plåt) för att uppbära el. sprida ett
råsegel. Dettas överkant, det s. k. r å 1 i k e t,
fästes till r. medelst nockbäntslar vid ändarna
och däremellan med r å b a n d. R. benämnes efter
masterna för-, stor- och kryssrår samt efter
platsen på varje mast nedifrån under-, märs-,
bram- och överbramrå. Underrårna kallas fock-,
stor- och beginerå på resp, fock- (för-), stor-
och mesan-(kryss-) masten.
2) (Nord, myt.) Rådande (härskande); benäm-
ning på ett slags övernaturliga varelser. Folk-
sägnerna tala om bergsrå, sjörå (h a v s-
fru), skogsrå, gårdsrå o. s. v. De
sistnämnda äro gårdarnas skyddsandar och vårda
sig om allt, som länder till gårdens nytta, sär-
skilt husdjuren.
3) (Zool.) Se Rådjur.
4) (Kam.) Se Rågång.
Rå, R å å, villasamhälle, badort och fiskläge i
Raus förs, i Hälsingborg vid Rååns (Kvistofta-
åns) mynning 6 km s. s. ö. om stadens centrum.
Här finnas flera varv, rederier, sågverk m. m.
Lotsplats. 1938 öppnades här Evangeliska foster-
landsstiftelsens folkhögsk. Sundsgården. Före
1918 var R. municipalsamhälle i Raus sn, som då
inkorporerades med Hälsingborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
