Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenapparatur - 1. Röntgengeneratorer - 2. Högspänningsledningar - 3. Mätningsinstrument - 4. Apparater för undersökning och behandling av patienterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Röntgenapparatur
538
Fig. 3. Kopplingsschema för
röntgenbehandlingsapparat
(likspänningsapparat).
H—T högspänningstransforma-
torer, A—T autotransformato-
rer, R röntgenrör, Fi och F2
ventiler, Ki och Ki kondensa-
torer, M motstånd, A, kV och
mA mätinstrument.
ställning för varje ögonblick under behandlingens
gång.
2) H ögspänningsledningar. Den av generatorn
alstrade högspänningen överföres till röntgenrö-
rets poler direkt genom grova, högspänningsiso-
lerade kablar.
3) Mätningsinstrument. För röntgendiag-
nostiska ändamål behövas instrument, som
ange såväl primär- som sekundärströmmens in-
tensitet och spän-
ning. Reglerings-
bordet är därför
försett med volt-
och amperemätare,
och i sekundärled-
ningen äro inkopp-
lade milliampere-
mätare, ofta också
instrument, som an-
ge antalet mA per
sek. Dessutom mås-
te finnas ampere-
mätare för rönt-
genrörets glöd-
ström, som kontrol-
lerar röntgenljusets
intensitet. Hög-
spänningen anges
vanl. genom ett
i primärledningen
insatt mätinstru-
ment, som är em-
piriskt graderat och
indirekt, med led-
ning av transfor-
matorns omsätt-
ningstal, med nå-
gorlunda noggrann-
het anger antalet
kV. — I rönt-
genterapien
begagnas mätin-
strument av sam-
ma art. Vidare äro
här direkta mät-
ningar av de särskilda röntgenrörens strålning av
nöden. Som enhet för röntgenljusets kvanti-
tet begagnas den internationellt antagna enhe-
ten r, som är baserad på jonisationseffekten. Mät-
apparaten består i princip av en s. k. jonisations-
kammare, som utsättes för bestrålning och som
är förbunden med en för röntgenljus skyddad
elektrometer, på vars skala urladdningshastighe-
ten avläses. En ny metod har införts genom av
Sievert konstruerade, ytterst små s. k. kondensa-
torkammare, vilka äro helt skilda från mätinstru-
mentet och kunna införas i kroppshåligheter el.
under huden samt direkt angiva den på resp,
djup verkande strålintensiteten. Röntgenljusets
kvalitet bestämmes för rent vetenskapliga än-
damål medelst röntgenspektroskopi. I medicinsk
praxis är den mest använda metoden bestämning
av röntgenljusets halvvärdeskikt, d. v. s.
tjockleken av det lager destillerat vatten (alumi-
nium el. koppar), som förmår absorbera jämnt
hälften av den infallande strålningsintensiteten.
En annan metod är att i högspänningskretsen,
parallellt med röret, inkoppla en gniststräcka med
sfäriska elektroder av bestämd storlek, varvid
det elektrodavstånd, över vilket ett gnistöverslag
äger rum, utgör ett mått på spänningen och där-
med på strålkvaliteten.
4) Apparater för undersökning och behandling
av patienterna. För genomlysning och fotografe-
ring av inre organ (lungor, hjärta, matsmältnings-
kanal) i sittande el. stående ställning brukas all-
mänt vertikala genomlysningsstativ (i Sverige ut-
arbetade av G. Forssell), på vilkas baksida rönt-
genröret befinner sig, lätt förskjutbart åt alla håll
samt omgivet av en strålsäker skyddskappa, som
framåt har en bländaröppning för röntgenljuset.
På stativväggens framsida står el. sitter patien-
ten, och mellan honom och undersökaren befin-
ner sig genomlysningsskärmen, som medelst mot-
vikter kan skjutas undan och ersättas med rönt-
genkassetten med den för fotografering avsedda
filmen. Genomlysningen kan sålunda inom ett par
ögonblick kompletteras med fotografering i den
inställda proj ektionsriktningen. Liknande under-
sökningar i liggande ställning företagas på s. k.
universalbord, där den sjuke placeras i för
ändamålet lämplig ställning. Röntgenröret, lätt
förskjutbart i alla riktningar, befinner sig under
bordet, ovan den sjuke sitter skärmen i horison-
tal ställning, fasthållen av ett utefter bordsidan
rörligt stativ. Bländare av olika slag tillhöra bor-
dets utrustning. Ovan bordskivan är ytterligare
ett röntgenrör anbragt för fotografering i rikt-
ning uppifrån—nedåt (av skelettdelar, urinorgan
m. m.). Specialapparater för undersökning av
särskilda organ finnas av olika slag. Bland de
viktigaste är det bord för undersökning av kra-
niet och dess innehåll, som konstruerats av
svensken E. Lysholm. Vid massundersökning av
lungorna för uppdagande av tbc användes ett ver-
tikalt röntgenstativ, kombinerat med en vanlig ka-
mera, som fotograferar skärmbilden. Medelst
apparater, som försätta röntgenröret i pendelrö-
relse under inriktning på ett visst djupskikt, t. ex.
av lungan, kunna här belägna strukturdetalj er
bringas att skarpt framträda mot den i övrigt
diffusa bilden (tomografi). Vid undersök-
ning av hjärtat och de stora blodkärlen med
kontrastmedel begagnas specialapparater för
snabbväxling av de filmerna innehållande kasset-
terna, t. ex. 5—10 ggr i sek. — Vid röntgen-
behandling är röret alltid inneslutet i en
stråltät skyddskappa av växlande konstruktion,
försedd med en bländaröppning för det väl be-
gränsade strålknippe, som användes för behand-
lingen. Hela anordningen är anbragt i ett golv-
el. takstativ samt rörlig medelst skruvar el. på
vissa apparater motorkraft för noggrann inställ-
ning. Till utrustningen höra bländartuber av oli-
ka form, metallfiltra samt behandlingsbord för
patienterna. Vid s. k. röntgennärbestrålning, där
mycket låga spänningar och föga peneterande
strålar komma till användning, finnas farbara
apparater med röntgenrör, som kunna manövre-
ras för hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
