Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenbild - Röntgendiagnostik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Röntgendiagnostik
542
Fig. 2. Den på grund av centralprojektionen uppkomna
förstoringen och deformationen i röntgenbild av ett rek-
tangulärt föremål vid rätvinkligt och snett infallande
strålar.
med storleken av fokus och minskas med fokal-
distansens tilltagande längd (fig. i).
Inom den medicinska röntgendiagnostiken an-
vändas r. av två väsentligt olika slag, näml, dels
fotografiska filmbilder (radio-
gram, radiografi, röntgenogram),
dels genomlysningsbilder (skärm-
bilder). För röntgenografi begagnas numera
uteslutande film (endast i nödfall fotografiskt
papper), som inläggas i för vanligt ljus ogenom-
trängliga kassetter och som efter exponering i
röntgenljus framkallas och fixeras på vanligt
sätt. Radiogrammet utgör ett bestående doku-
ment över den avbildade kroppsdelens tillstånd vid
undersökningstillfället och återger dess struktur
i de finaste detaljer. För att förhöja bildens
kontrastrikedom äro dessa filmer dubbelgj utna,
d. v. s. på bägge sidor försedda med fotografiskt
skikt, och vidare beläggas de vanl. på bägge si-
dor med förstärkningsskärmar, som
fluorescera i röntgenljus och härigenom öka ex-
poneringens inverkan. På ett radiogram fram-
träda de tätaste partierna som vita, under det
på mer genomskinliga ställen filmen svärtas i
växlande grad. En r. av ett kroppsparti för-
länas av ögat genom den anatomiska kunskapen
omedvetet en viss stereoskopisk verkan. Här-
utöver användes i många fall egentlig stereo-
skopisk röntgenfotografering, var-
vid två bilder tagas av samma föremål och rönt-
genröret mellan exponeringarna förskjutes ett
stycke, motsv. pupillaravståndet. De bägge bil-
derna betraktas sedan genom ett stereoskop. Vi-
dare har man genom mekaniska anordningar, som
medföra en hastig filmväxling, lagt grunden till
en röntgenkinematografi, som nu be-
finner sig i livlig utveckling och begagnas särsk.
vid undersökningar av hjärtat och de stora blod-
kärlen. — Vid röntgengenomlysning
ersättes filmen med en skärm (röntgen-
skärm), preparerad med ett metallsalt, som
fluorescerar i röntgenljus. På denna kastar den
mellan röntgenröret och skärmen placerade
kroppsdelen sin skugga, varvid de täta partierna
framträda svarta mot de mera genomskinliga,
grå. Genomlysningsbilderna äro mycket mindre
detaljerade än filmbilderna och kunna sålunda ej
Fig. 3. Den parallaktiska för-
skjutningen av röntgenbilden
vid förflyttning av röntgen-
röret.
Fi och Fa röntgenrörets fokus.
Fig. 4. Primärbländare.
De stjärnformigt utstrålande
figurerna sekundärstrålning;
denna är utesluten inom före-
målets sidopartier på gr. av
bländningen.
ersätta dessa men tillåta i gengäld undersökaren
att iakttaga de olika organens rörelser, t. ex.
hjärtpulsationerna, andnings- och svälj ningsrörel-
serna, magsäckens och tarmarnas kontraktioner.
Vidare kan man på röntgenskärmen genom för-
skjutning el. vrid-
ning av röntgenrö-
ret, resp, kroppen
iakttaga den senare
från olika håll samt
med ledning av
den p a r a 11 ak-
ti s k a för-
skjutning som
dess olika delar på
skärmbilden under-
gå i förhållande till
varandra, studera
deras lägeförhål-
landen. Denna för-
skjutning blir näml,
större, ju närmare
röntgenröret och
ju längre från
skärmen den ifrå-
gavarande delen
ligger (fig. 3).
Röntgenografi och
genomlysning kom-
plettera sålunda
varandra på ett
lyckligt sätt. Ge-
nom t e 1 e r ö n t-
genograf i, d.
v. s. röntgenogra-
fering på långt av-
stånd (2 m el.
mer), utjämnas
praktiskt taget cen-
tralproj ektionens
olägenheter. Denna metod begagnas bl. a. vid
skärmbildsundersökningar; den med kamera på
smalfilm fotograferade skärmbilden undersökes
sedan i förstoringsapparat. R:s tydlighet och
skärpa bero såväl vid fotografering som vid ge-
nomlysning i väsentlig mån av avbländningstek-
niken. Denna
har till ändamål
att så mycket
som möjligt eli-
minera den s. k.
sekundärstrål-
ningen, som
uppstår i alla
av det primä-
ra röntgenljuset
träffade före-
mål. Man an-
vänder dels
primärbländare (fig. 4), som anbringas
mellan röntgenröret och föremålet, dels sekun-
därbländare, som placeras mellan detta se-
nare och kassetten, resp, röntgenskärmen (fig. 5).
Röntgendiagnostik, med., den medelst röntgen-
bilden bedrivna medicinska undersökningen av
Fig. 5. Sekundärbländare.
Den i kroppen uppkommande se-
kundärstrålningen absorberas till
största delen av bländarens radiärt
ställda blylameller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
