- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 18. Ribb - Selene /
545-546

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgendiagnostik - Röntgenenhet - Röntgen-film, -fotografi - Röntgengenomlysning - Röntgenkontroll - Röntgenkristallografi - Röntgenmikroskop - Röntgenolog - Röntgenologi - Röntgenrör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

545

Röntgenenhet—Röntgenrör

546

gr af i), el. också i mellanrummet mellan rygg-
märgens hinnor (encefalografi, resp, m y-
elografi). Härvid kunna påvisas förträng-
ningar el. förskjutningar av de normala hålrum-
men i hjärnan samt mellan hinnorna kring hjärna
och ryggmärg, orsakade av hjärn- el. ryggmärgs-
tumörer el. andra sjukliga förändringar. — Litt.:
W. Magnusson, ”R.” (1944).

Röntgenenhet. För doseringsändamål inom
röntgenterapien användes internationellt som en-
het 1 r. med följ, definition. Den absoluta en-
heten för röntgenstrålning lämnas av den rönt-
genstrålningsenergi, som vid bestrålning av 1
cm3 luft av o° och 760 mm kvicksilvertryck vid
fullständigt utnyttjande av de i luften alstrade
elektronerna ger en så stark ledningsförmåga, att
mättningsströmmen uppgår till 1 elektrostatisk
enhet. Denna enhet kallas 1 röntgen och för-
kortas till 1 r. i r motsvarar ung. 0,1 erg.

Röntgen-film, -fotografi, se Röntgenbild.

Röntgengenomlysning, se Röntgenbild.

Röntgenkontroll, tekn., undersökning, spec. av
inre ojämnheter i metalliska material (sprickor,
porer, segringar, svetsfel o. s. v.). Härtill an-
vändas flyttbara röntgenapparater för spänningar
upp till 300 kV. Vid 200 kV kan man genomlysa
stål upp till en tjocklek av 70 mm och aluminium
upp till 400 mm. Observationerna ske visuellt
(med tillhjälp av en vanlig genomlysningsskärm)
el. med användning av fotografisk film. R. är
obligatorisk vid sådana svetsade bro- och bygg-
nadskonstruktioner, där svetsen är avsedd att
upptaga högre dragpåkänning än 7o0/o av grund-
materialets. En officiell svensk inst. för r. är
Tekniska röntgencentralen ab., Stockholm.

Röntgenkristallografi, miner., den vetenskap,
som med hjälp av röntgenstrålning utforskar de
kristallina substansernas struktur och samman-
sättning. Resultaten framträda i strukturanalys,
molekylanalys och atomanalys. De primära me-
toderna för strukturanalysen äro: L a u e-m e-
t o d e n, som grundar sig på sekundärstrålarnas
spridning, då röntgenstrålning med kontinuerligt
spektrum (”vitt röntgenljus”) passerar genom en
kristallplatta, B r a g g-m e t o d e n, som arbetar
med möjligast monokromatiska röntgenstrålning,
vilken riktas mot en vridbar kristall i orienterat
läge, samt D e b y e-H u 11-m e t o d e n, som lika-
ledes använder monokromatisk strålning men låter
den passera ett pulverformigt kristallpreparat. I
röntgenkamera el. -spektrograf registreras sekun-
därstrålarnas avvikelse från primärstrålen, och
vid samtliga metoder erhålles på plåten el. filmen
ett för den kristallina substansen karakteristiskt
röntgenogram, vilket lägges till grund för en be-
räkning av kristallstrukturen.

Analyserande r., med kemiskt el. mineralogiskt
syfte, kan avse ett fastställande av ett preparats
molekylära sammansättning, d. v. s. den el. de
kemiska föreningar (mineral el. konstprodukter),
som ingå i provet, el. avse en bestämning av de
grundämnen, som ingå i provet. I förra fallet
undersökes provet i spektrograf enl. Debye-
Hull-metoden, och substansen identifieras genom
att jämföra dess diagram med diagrammen av
NF XVIII —18

kända mineral el. syntetiska produkter. — Vid
bestämning av de i ett prov ingående grundäm-
nena (kemisk analys) utgår r. från det förhållan-
det, att varje särskilt grundämne har en karakte-
ristisk röntgenstrålning, begränsad till vissa be-
stämda våglängder. Genom att placera provet på
röntgenrörets antikatod erhåller man en av provet
alstrad strålning, vilken kan registreras i en rönt-
genspektrograf. Det erhållna spektrogrammet
kännetecknas av få och lätt identifierbara linjer.
För kvalitativ analys är metoden ytterst värde-
full, för kvantitativ analys är den ännu föga
brukbar.

Röntgenmikroskop, fys., mikroskop, i vilket
avbildningen äger rum medelst röntgenstrål-
ning. Tidigare har avbildning med röntgenljus
uteslutande skett genom skuggbildning. På se-
naste tiden ha försök gjorts att avbilda medelst
röntgenstrålar genom att utnyttja dessas inter-
ferens och reflexion i kristaller. Praktiskt an-
vändbara resultat ha upp-
nåtts med en av P. Kirkpat-
rick och A. V. Baez använd
anordning, i vilken avbild-
ningen äger rum genom to-
talreflexion i två cylindris-
ka metallreflektorer med
cylinderaxlarna vinkelräta
mot varandra (se fig.). För
att totalreflexion skall er-

hållas, måste dock infallsvinkeln vara nära 900
(>89°ä). Vissa avbildningsfel kunna korrigeras
med ytterligare reflektorer. På så sätt har en
förstoring av 50 ggr uppnåtts. Upplösningsför-
mågan beräknas till o,0009 mm, d. v. s. bättre än
vid ljusmikroskopet. Hittills har en upplösnings-
förmåga av o,o«2 mm erhållits.

Röntgenolog [-å’g], läkare med röntgendia-
gnostik och röntgenbehandling som specialitet. Jfr
Radiolog.

Röntgenologi, läran om röntgenstrålarna vid
diagnostiken och behandlingen av sjukdomar;
även (oegentlig) benämning på radiologi.

Röntgenrör, fys., med. Röntgenstrålarnas upp-
komst betingas av urladdningen av en högspänd
elektrisk ström i ett starkt luftförtunnat rum. De
för detta ändamål framställda apparaterna kallas
r. och äro väsentligen av 2 olika typer.

1) Jonrör el. s. k. gasrör, den ursprung-
liga typen, grunda sig på den elektriska högspän-
ningens förmåga att vid hög evakuation jonisera
gaser. De utgöras av i kulform utblåsta och her-
metiskt slutna glasbehållare (fig. 1), försedda med
vanl. tre cylindriska ansatsrör, innehållande elek-
troderna, av vilka en är negativ, k a t o d e n, och
två positiva,
a n o d e n och
a n t i k a t o-
d e n, vilka stå
i ledande för-
bindelse med
varandra. Vid
katoden sker jo-
niseringen, var-
vid gasatomerna

Fig. 1. Schematisk bild av jonrbr
med flänskylning och luftregenere-
ring. a anod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffr/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free