Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salmson, Hugo - Salnecke - Salning - Salo (Finland) - Salò (Italien) - Salofen, acetyl-paramidofenyl-salicylat - Salol - Saloman, Geskel - Salome - Salomies (Salonen), Ilmari - Salomo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Salnecke—Salomo
646
Hugo Salmson: Fransk konfirmand. Studie till
”Konfirmanderna”, 1882. Waldemarsudde.
elev av Ch. Comte. Han målade där bl. a. ”Upp-
täckten”, en figurrik, teatraliskt anordnad scen
från en stuga i Dalarne, samt eleganta genrebil-
der och dalmotiv. Hans egentliga framgång da-
terar sig från den tid, då han slöt sig till den
samtida franska riktning, som upptog friluftsstu-
diet. Hans arbeten i denna riktning äro dock
ganska moderat hållna. Efter sommarstudier i
Picardie målade han ”Bondkvinna”, vilande sig
på landsvägskanten (1878), ”Vitbetsrensare i Pi-
cardie” (Göteborgs museum), ”Arrestering” (mu-
seet i Amiens) och ”En séance” (1882; national-
museum i Stockholm). 1882 tillkom ”Konfirman-
derna” (motiv från en fransk by, inköptes av
franska staten). 1883 och följ, år tillbragte S.
somrarna i Skåne och behandlade nu en ny mo-
tivkrets. Han målade den lilla interiören ”Vid
spinnrocken” (1883; Göteborgs museum), ”Vid
grinden i Dalby” (1884; Luxembourg), ”Besöket
hos mormor” (s. å.) och ”Hos arrendatorskan”
(1886, ett av S:s främsta verk). Under sina sista
år utförde S. huvudsaki. porträtt i olja el. pastell.
S. var en mycket skicklig målare men utan dju-
pare personligt innehåll.
Salnecke, gods i Gryta, Fröslunda och Järlåsa
socknar, Uppsala län, 20 km s. v. om Uppsala;
806 har, därav 204 åker. Huvudbyggnaden är
ett av de bäst bevarade Upplandsslotten från se-
nare Vasatiden (1640-talet). Har från 1830-talet
tillhört ätten Gyllenadler, inom vilken det genom
byte blev fideikommiss.
Salning, sjöv., ställning av trä el. järn, an-
bringad vid foten av bramstången, på större far-
tyg även vid överbramstången, samt avsedd till
stöd för stången och spridning av de vant, som
sidvägen stötta stången. S:s yttre ändar, genom
vilka vanten gå, benämnas salningshorn.
På smärre fartyg förekommer s. av enkel kon-
struktion vid stångens fot.
Sa’lo [-å], 1) Köping i Åbo och Björneborgs
län, Finland; 9,300 inv., finsktalande. — 2) Kom-
mun i Uleåborgs län, Finland, invid Brahestad;
231 km2, 3,000 inv.
Salö [-å’], stad i n. Italien, på v. stranden av
Gardasjön; c:a 4,000 inv. Gotisk kyrka med mål-
ningar av Romanino. På ön Lecchi vid S. låg i
forntiden ett Jupiter-tempel; den helige Fran-
ciscus lät här 1220 uppföra ett kloster.
Salofen, a c e t y 1-p a r a m i d o f e n y 1-sa 1 i-
c y 1 a t, utgöres av vita, i vatten nästan olösliga
kristaller. S. anses mildare än salicylsyra och
salol. Det ges i dos av 0,5—1 g intill 4 ggr dagl.
vid reumatiska åkommor, influensa o. dyl.
Salol [-å’l], Phenyli salicylas,
C6H4OH-COO. C6H5,
ett färglöst och kristalliniskt pulver, nästan utan
smak. Det har svagt aromatisk lukt och löses
knappast i vatten. S. användes huvudsaki. som
antiseptiskt medel för tarmen och urinvägarna.
Dosen är 0,5—1 g.
Säloman, G e s k e 1, till Sverige från Danmark
överflyttad målare (1821—1902), av judisk släkt;
1837—44 elev vid Konstakad. i Köpenhamn. Hös-
ten 1850 blev S. bofast i Göteborg, där han gjor-
de sig ett namn med sina genretavlor och por-
trätt. 1854 målade han hos Couture i Paris, och
1860—61 gjorde han studier i Algeriet. 1862
grundläde han i Göteborg en privat tecknings-
och målningsskola samt organiserade museets rit-
skola, vilken han förestod till 1871, då han flyt-
tade till Stockholm, där han 1874 blev v. prof,
vid Konstakad. Bland porträtt från senare år
märkas bilden av Edvard Bergh och självporträtt.
S., som utövade en omfattande verksamhet som
lärare, utgav bl. a. ”La statue de Milo” (2 dir,
1878—80) och ”Die Statute des belvederischen
oder vaticanischen Apollo” (1882).
Salome [-lä’-]. 1) Moder till apostlarna Jakob
och Johannes. — 2) Prinsessor av Herodes’ dy-
nasti, bland vilka märkes den, som dansade för
Herodes Antipas och därefter fick löfte att er-
hålla vadhelst hon ville, varpå hon begärde Jo-
hannes Döparens huvud (Mark. 6: 22 ff.).
Sa’lomies [-å-] (till 1935 Salonen), Ilma-
r i Johannes, finländsk teolog, ärkebiskop (f.
1893). S. blev teol. kand. 1927 och teol. dr 1930
på en avh. om väckelsepredikanten H. Renqvist.
Följ, år blev han doc. och 1938 prof, i kyrko-
historia vid Helsingfors univ. S. utnämndes 1943
till biskop i det gamla Viborgs stift, som efter
2:a världskriget slutligt flyttades till S:t Michel.
Han valdes 1951 till ärkebiskop efter A. Lehto-
nen. S:s vetenskapliga arbete omfattar bl. a stu-
dier i den halleska pietismen i Ryssland samt i
kulturhistorien under N. T:s tidevarv.
Sälomo, Davids son med Batseba samt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
