Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomonöarna - Salomo och Markolfus - Salomos oden - Salomos psalmer - Salomos ring - Salomos sigill - Salonae - Salong (rum) - Salongen (Paris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Salomo och Markolfus—Salongen
650
Inföding.
monöarna (British Solomon Islands Protec-
torate), c:a 32,100 km2 med 94,965 inv. (1947);
dess Resident Commissioner har sitt säte i Ho-
niara på nordkusten av Guadalcanar.
S., upptäckta av spanjoren Alvaro Mendana de
Neyra 1567, åter-
upptäcktes 1767 av
engelsmannen Phi-
lip Carteret, 1768
och 1769 av frans-
männen L. de Bou-
gainville och M. de
Surville. 1885 dela-
des S. i en brittisk
och en tysk intres-
sesfär; 1893 för-
vandlades den för-
ra till brittiskt pro-
tektorat. I sam-
manhang med ord-
nandet av Samoa-
f rågan 1899 av-
trädde Tyskland
sin andel av S.
till England med
undantag av öarna Buka och Bougainville,
vilka administrativt förenades med Tyska
Nya Guinea. 1914 besattes dessa av austra-
liska trupper och ställdes 1920 av N. F. som
mandatområde under Australiens förvaltning.
1927 måste svårartade oroligheter kuvas med va-
penmakt. — Under 2:a världskriget kommo S. att
spela en ytterst betydelsefull roll för krigsopera-
tionerna. I början av 1942 besatte japanerna
Bougainville och senare en rad andra öar. Japa-
nernas framträngande inom S. fattades av de
allierade som ett hot mot sjöförbindelserna till
Australien, varför stridskrafter sammandrogos för
att avvärja detta. 7/s skedde landstigning på
Guadalcanar och Tulagi. Den senare ön togs,
medan striderna om den förra blevo synnerligen
förbittrade och långvariga samt gåvo upphov till
flera sjöslag, då japanerna sökte undsätta och
försvara sina positioner: slaget vid Savoön 9/s,
varvid 3 amerikanska kryssare sänktes, slaget
vid ö. Salomonöarna 23/s—25/s, slaget vid Cap
Esperance n/io—12/io, slaget vid Santa Cruz-öarna
26/io, slaget vid Guadalcanar 13/ii—15/n, trots av-
sevärda förluster en framgång för amerikanerna,
då detta blev japanernas sista stora försök att
rädda Guadalcanar, och sjöslaget vid Tassafaron-
ga 30/ii 1942, som också innebar, att ett japanskt
undsättningsförsök misslyckades. I slutet av okt.
var läget på Guadalcanar för amerikanerna kri-
tiskt. Avsevärda förstärkningar kunde dock sät-
tas in såväl till lands som till sjöss och i luften.
I dec. måste därför japanerna börja evakuera
ön, och 8/2 1943 bortfördes de sista japanska kraf-
terna. Den amerikanska framryckningen bland
S. fortsatte, och 21/2 besattes Russelön. Rendova
togs 20/«, och 2A skedde landstigningen på New
Georgia. Då japanska undsättningsförsök avvi-
sades, uppstodo första och andra slaget i Kula-
bukten, ®/7, resp. 12/7 1943. 25/s avslutades stri-
derna på New Georgia, varefter japanerna eva-
kuerade sina styrkor från de mell. S., vilket vår
slutfört i okt. Den amerikanska offensiven fort-
satte därefter med en landstigning Vn på Bou-
gainville. I febr. 1944 hade hela ögruppen säk-
rats.
Salomo och Marko’lfus, medeltida sagomotiv
med rot i gammalj udiska sägner. I en grupp av
sagans behandlingar inlåter sig en demon i ord-
strid med Salomo och besvarar dennes visa ord
med cynismer och gyckel. I en annan grupp åter
är handlingen en romantisk enlevering. En starkt
subjektiv omdiktning av sagan är ”Salomo och
Morolf” av O. Levertin (1905). Jfr H. Schück
i ”Ur gamla papper” (1892) och G. L. Biagini,
”Marcolf und Bertoldo (1930).
Salomos oden kallas ett 40-tal sånger, som
torde ha skrivits under 100-tal et e. Kr. De äro
framför allt bevarade i en syrisk handskrift, men
de torde urspr. vara skrivna på grekiska. Sång-
erna ha mottagit starka intryck från såväl ju-
dendomen som kristendomen. Men därjämte in-
nehålla de mycket material från Grekland, Orien-
ten och Egypten. De omfatta med andra ord
gnostiska åskådningar. Estetiskt sett stå odena
delvis mycket högt.
Salomos psalmer, 18 psalmer, som författats
i Palestina vid den tid, då mackabéerna störtats
genom den romerske fältherren Pompeius (63
f. Kr.). Psalmerna äro bevarade på grekiska,
men de torde urspr. vara skrivna på hebreiska.
Författaren representerar den fariseiska from-
heten och är fientligt stämd mot mackabéerna.
Psalmernas framtidshopp står till ”Herrens smor-
de”, Messias.
Salomos ring, en magisk sigillring, vartill enl.
sägnen Salomos makt över andarna var knuten.
Från judiska källor kom berättelsen härom till
den islamitiska sägenvärlden och blev vida spridd.
Salomos sigill, bot., se Rams.
Salönae, forntida stad i Dalmatien, Jugosla-
vien, romersk koloni före 27 f. Kr., blomstrade
särskilt sedan omkr. 300 e. Kr. Kejsar Dio-
cletianus härstammade härifrån och uppbyggde i
det närbelägna Spalato (Split) sitt storartade pa-
lats. S. förstördes av goterna 535 e. Kr. S. har
mycket betydande rester från den antika och
tidiga kristna tiden.
Salong [-å’xj] (fr. salon), förmak, finare säll-
skapsrum; gemensamt uppehållsrum på fartyg;
rum för åhörande el. åskådande av konstnärliga
prestationer (konsert-, teatersalong o. s. v.); ut-
ställningssal för konstverk (konstsalong; jfr Sa-
longen); umgängeskrets, som på bestämda dagar
samlas till litterär och estetisk, musikalisk el.
vetenskaplig underhållning (”hålla salong”; ”sa-
longerna” i Paris under 1600-talet och upplys-
ningstidevarvet på 1700-talet); i sammansättning-
ar även brukat om rakstugor o. dyl. (raksalong
o. s. v.).
Salongen (fr. le Salon), den vanliga benäm-
ningen på de stora utställningarna av modern
konst i Paris (Académie royale’s utställningar
hade 1699—1848 sin lokal i nuv. Salon carré —
därav namnet s. — i Louvren). Fr. o. m. 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
