Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salvkanon (salvpjäs) - Salvo honoris titulo - Salvorev - Saly, Jacques - Salza, Hermann von - Salzach - Salzbrunn, Bad - Salzburg - Salzburgalperna - Salzkammergut - Salzmann, Christian Gotthilf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Salvo honoris titulo—Salzmann
666
jektiler kunna avskjutas samtidigt, medan det
däremot kräves viss tid för omladdning.
Sa’lvo honöris tftulo (merendels -förkortat
till S. H. T.), lat., ”med den aktning oförkränkt,
som medföljer titeln”, d. v. s. ”med den ärade
titeln underförstådd” (i överskrifter och adres-
ser på brev). Det kortare S. T. betyder Si ne
titulo (utan titel, med titeln utelämnad).
Salvorev, ett vidsträckt, med lys- och ljudboj
utmärkt rev, sträckande sig i n. riktning från
ö. udden av Fårö, Gotland.
Saly [sali’], Jacques Fran^ois Joseph,
fransk skulptör (1717—76). Han vistades 1740
—48 i Rom. Efter sin återkomst utförde S. en
staty av Ludvig XV för sin födelsestad, Valen-
ciennes. 1753 flyttade han till Danmark, dit han
blivit kallad för att utföra en ryttarstaty av
Fredrik V. Statyn avtäcktes först 1770 på borg-
gården i Amalienborg. I Köpenhamn fick S.
stort inflytande på den nyligen upprättade konst-
akad.; han blev prof, där 1754 och var dess
dir. 1754—71. I Köpenhamns konstmuseum fin-
nas av hans arbeten bl. a. en byst av Fredrik
V och en ryttarstatyett. Konstakad. i Stockholm
äger en porträttbyst i brons av C. G. Pilo.
Salza [za’ltsa], Hermann von, Tyska or-
dens högmästare (d. 1239). Han blev högmäs-
tare 1210, följde kejsar Fredrik II 1228 till
Palestina, förmedlade 1230 freden mellan honom
och påven och sände s. å. de första ordensriddar-
na till Preussen.
Salzach [za’ltsa^], Inns största biflod, upp-
rinner i Kitzbühleralperna, Österrike, samt genom-
flyter de vackra alpdalarna Pinzgau och Pongau
i Salzburg. Längd 220 km. Flottningsled.
Salzbrunn, B a d S. [bä’t zaltsbro’n], badort i
Niederschlesien, 45 km s. om Liegnitz. Alkaliska
kolsyrekällor, kända sedan medeltiden.
Salzburg [za’ltsbork], 1) Delstat (”land”) i
Österrike; 7,153 km2, 331,615 inv. (1948). S.
ligger på östalpernas nordsluttning, huvudsaki.
kring Salzachs dalsystem. I s. omfattar det Hohe
Tauerns nordsluttning och v. delen av Niedere
Tauern. Tätast befolkade äro Salzach- och Saa-
lach-dalarna samt Flachgau i n. I ö. har S. andel
i det natursköna Salzkammergut. Blott 7 °/o av
arealen äro åker och 10% äng; skogsmarken,
33 °/o, bär mest gran och lärk. Goda alpbetes-
marker utnyttjas för boskapsskötsel (t. ex. i
Pinzgau), som är en viktigare ekonomisk faktor
än spannmålsodlingen (råg, havre). Det förr
blomstrande bergsbruket (salt, järn, guld, kop-
par) är nu obetydligt. En väsentlig förvärvskälla
är turisttrafiken. Huvudstad och största stad S.2).
S. har sin upprinnelse i ett omkr. 700 av bi-
skop Rupert den helige av Worms grundat bi-
skopsdöme, som 798 upphöjdes till ärkestift. 1750
erhöll ärkebiskopen av S. värdigheten av Tysk-
lands primas. 1802 omdanades stiftet S., som då
var det rikaste i s. Tyskland, till ett världsligt
kurfurstendöme, vilket gavs åt ärkehertig Fer-
dinand som ersättning för Toscana men av ho-
nom 1805 avträddes till Österrike. 1810 kom S.
till Bayern, 1814 till Österrike. Urspr. förenat
med Oberösterreich, blev det 1849 som hertig-
döme ett eget kronland och vid Österrikes om-
daning till en förbundsstat ett förbundsland.
2) Huvudstad i S.i), utomordentligt vackert be-
lägen på ömse sidor om floden Salzach 420 m
ö. h., mellan Kapuzinerberg (650 m) i n. ö.
samt Mönchs- och Festungsberg (resp. 502 och
542 m) i v. och s.; c:a 105,000 inv. S., som
uppkommit på platsen för den romerska staden
Juva’vum, uppväxte kring det omkr. 700 gr.
biskopssätet (se S.i). Gamla staden ligger in-
vid Mönchs- och Festungsberg, vilket sistn. krö-
nes av fästningen Hohensalzburg, ombyggd 1465
—1519 (se bild 4 å pl. vid Borg). S. blev en
av den kristna missionens förnämsta utgångs-
punkter. Även konstnärlig verksamhet utövades
i klostren; särsk. blev miniatyrmåleriet här
berömt. Av de medeltida byggnaderna återstår
föga; nämnas må benediktin- och franciskan-
klostren med mestadels barockiserade kyrkor.
Sin prägel av italiensk barock erhöll staden
omkr. 1600. Domkyrkan blev helt ombyggd
i barock efter mönster av S:t Peterskyrkan
i Rom under 1600-talets förra del (svårt ska-
dad under 2:a världskriget men nu återställd i
sitt gamla skick). Nämnda byggnader ligga vid
Domplatz; på andra sidan domkyrkan vidtager
Residenzplatz med det ståtliga forna ärkebiskops-
palatset samt Neugebäude från 1500- och 1600-
talen. Staden har flera andra marmorbyggnader
och åtskilliga vackra brunnar, ett konstmuseum
m. m. Fästningsverken slopades 1866. S. är en
lugn stad med endast obetydlig industri; den
lever till stor del på den livliga turisttrafiken.
De sedan 1920 årl. arrangerade Salzburgfest-
spelen äro världsberömda. S. är säte för stif-
telsen Mozarteum. Mozarts födelsehus kvarstår
som museum. Det 1623 grundade univ. upplös-
tes 1810; nu återstår en teol. fakultet. S. är en
betydande trafikknutpunkt på järnvägen München
—Wien. — Litt.: V. Keldorfer, ”Klingendes Salz-
burg” (1951).
Salzburgalpema [za’ltsbork-], Salzburgs-
ka kalkalperna, Se Alperna, sp. 368.
Salzkammergut [za’ltskamargöt], landskap i
Salzburgalpema, huvudsaki. inom övre Österrike,
återstoden inom Salzburg och Steiermark; 2,350
km2. Naturen är storslagen och rikt växlande. I
s. reser sig det glaciär för sedda Dachsteingebirge
(2,996 m ö. h.), i ö. Totes Gebirge (2,514 m)
samt i n. Höllengebirge (1,862 m) och det för
sin utsikt berömda Schafberg (1,780 m) med
kugghjulsbana. S. har ett 40-tal sjöar, av vilka
de största äro Attersee och Traunsee. Livlig tu-
risttrafik.
Salzmann [za’lts-], Christian Gotthilf,
tysk pedagog (1744—1811). Först präst, blev S.
1781 lärare vid den filantropistiska läroanstalten
i Dessau och öppnade 1784 en egen skola i
Schnepfental, där han tillämpade filantropinis-
mens idéer, ehuru i modifierad form. Åt han-
dens arbete och kroppslig utbildning gav S. en
framträdande plats vid sidan av den teoretiska
undervisningen. Vid sin skola fäste han den tyska
gymnastikens grundare, Guts Muths. — S. kan
räknas bland den tyska pedagogikens främsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
