Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sarajevo - Saran - Saransk - Sarasate, Pablo de Navascués - Saratoga Springs - Saratov - Sarauw, 1. Georg - Sarauw, 2. Christian - Sarauw, 3. Paul - Sarawak - Sardanapalos - Sardegna - Sardell - Sardes - Sardin - Sardinien (ö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Saran—Sardinien
748
och med det gamla kastellet däröver anses S.
erbjuda en av Europas vackraste stadsbilder.
Bland moskéerna märkes Chisrew-Beg, fullbor-
dad 1530. I S. finnas bl. a. en stor österländsk
basar, museum med rika arkeologiska saml. och
muhammedansk juridisk högsk. S. är säte för
en grekisk-ortodox metropolit, en romersk-katolsk
ärkebiskop och Bosniens islamska överhuvud. Av
industrier må främst nämnas mattfabrikationen
(statlig fackskola). S. är befäst. I v. ligger bad-
orten Ilidze. — Se bild 4 och 6 å pl. vid Jugo-
slavien.
Saran, se Konstmassor, sp. 627, och Rayon,
sp. 781.
Sara’nsk, huvudstad i Mordvinernas ASSR
(se d. o.).
Sarasa’te, P a b 1 o Martin de Navascués,
spansk violinist (1844—1908). S. var en av frans-
ka skolans förnämsta representanter med glän-
sande passagespel och skön melodik, transkribe-
rade spanska danser och utgav även flera egna
kompositioner för sitt instrument.
Saratoga Springs [säratau’ga spri’gz], stad i
staten New York, 6 km från Saratogasjön,
U.S.A.; c:a 14,000 inv. Sedan kolonialtiden rykt-
bart för sina mineralkällor, är S. en av U.S.A :s
förnämsta kurorter. Om kapitulationen vid S.
1777 se Nordamerikanska frihetskriget, sp. 23.
Saratov [sara’taf], huvudstad i Saratovom-
rådet, RSFSR, på terrasser vid Volgas h. strand
och järnvägen Moskva—Uralsk och Astrachan;
375,860 inv. (1939). S. anlades omkr. 1590 på
motsatta Volga-stranden som fäste mot mongo-
lerna och kosackerna. Betydande flodhamn för
spannmålshandel. Till S:s kommersiella och in-
dustriella utveckling ha bidragit byggandet av en
bro över Volga och tiilkomsten av järnvägen,
som förbinder S. med s. Ural och Kazakstan.
S. har univ. (gr. 1909), lantbruks- och veteri-
närinst. m. m.
Sarauw [sä’rau]. 1) Georg Frederik Lud-
vig S., dansk arkeolog, botanist (1862—1928).
Han ägnade sig först åt skogsvetenskap och bo-
tanik, särskilt växtfysiologi, och skrev ”Rodsym-
biose og mykorrhizer særlig hos skovtræerne”
(i Bot. Tidskrift 1893). Han var 1894—1911
anställd som assistent vid nationalmuseets i Kö-
penhamn fornsakssamling, blev 1913 fil. lic. i
Uppsala, var från 1912 intendent vid Göteborgs
museums arkeol. avd. och blev 1923 hedersdr i
Göteborg. Bland S:s arkeol. arbeten märkes ”En
stenålders boplads i Maglemose ved Mullerup”
(i Aarböger for Nordisk Oldkyndighed og His-
torie 1903) samt (tills, m. J. Alin) ”Götaälvsom-
rådets fornminnen” (1923).
2) Christian Preben Emil S., den föreg:s
bror, språkforskare (1865—1925), prof, i tyska
språket och litteraturen vid Köpenhamns univ.
1916. S. skrev talrika avh. i homerisk textkritik
och keltisk, slavisk och semitisk språkforskning.
Betydelsefulla äro även ”Niederdeutsche Forsch-
ungen” (2 bd, 1921—24) och flera bidrag till
goetheforskningen.
3) Paul Frederik S., den föreg:s kusin, för-
fattare (f. 1883), student 1901, cand. phil. 1902.
Som medarbetare i Ekstrabladet, Politiken (1911
—40) och Berlingske Tidende (sedan 1940) hör
S. till de skribenter, som mest bidragit till att
giva köpenhamnsk modern journalistik dess prä-
gel. S. har skrivit talrika lustspel och farser,
delvis i samarbete med Julius Magnussen och
Stellan Rye. Ännu produktivare har han varit
som översättare och bearbetare av främmande
skådespel för dansk scen.
Sara’wak [eng. utt. sarä’<oak], se Borneo,
sp. 545-
Sardanapalos, grek, namn på Assurbanipal
(se d. o.).
Sardegna [-de’nja], italienska namnet på
Sardinien.
Sarde’ll, se Ansjovis.
Sa’rdes, huvudstaden i det gamla lydiska ri-
ket, belägen på en fruktbar slätt vid floden Pak-
tolos, 10 km från dess utlopp i Hermos. S. in-
togs 546 f. Kr. av Kyros och blev säte för en
persisk satrap, brändes av de upproriska grekerna
i Jonien 499 och var efter Alexander den stores
tid residens för den seleukidiske ståthållaren. Se-
dan S. 241 f. Kr. tillfallit Pergameniska riket,
trädde det tillbaka för Pergamon. Under den
romerska tiden var S. en blomstrande och folk-
rik stad men förstördes nästan fullständigt av
en jordbävning 17 e. Kr. S. återuppbyggdes, åter-
vann sin betydelse och blev tidigt en medelpunkt
för kristendomen. Staden förstördes av Timur
1402. Numera ligger på platsen en obetydlig by
med namnet S a r t. Staden har en med tredubbla
murar omgiven akropol. De av en amerikansk ex-
pedition företagna utgrävningarna ha blottat bl. a.
resterna av Artemistemplet, av vilket två kolonner
stå upprätt, och givit betydelsefulla fynd. Omkr.
10 km mot n. v. ligger en stor nekropol, Bin
Tepe, med större och mindre gravkullar av ko-
nisk form; den största är konung Alyattes’, Kre-
sus’ faders, gravhög. — Litt.: ”Sardis. Publica-
tions of the American Society for the Excava-
tion of Sardis” (1916 ff.).
Sardin, zool., se Sillfiskar.
Sardinien, it. Sardegna, ö i Medelhavet, till-
hörande Italien (se karta vid d. o.); jämte några
små kustöar 24,089 km2; 1,273,714 inv. (1951).
— S. skiljes av det endast 12 km breda Bonifacio-
sundet från den n. om S. belägna franska ön
Korsika. Största längden är 245 km och bred-
den 95 km. Kortaste avståndet över Tyrrhenska
havet till italienska fastlandet är 185 km. Den
mest trafikerade sjövägen, från Cagliari till Roms
hamnstad Civitavecchia, är 400 km. S. är enl.
den nuv. italienska författningen en autonom re-
gion. Huvudstad är Cagliari; 141,573 inv. (1951).
S. indelas i 2 provinser och 3 ärkebiskopsstift.
Univ. grundades i Cagliari 1626 och i Sassari
1677. Maddalena är en av Italiens viktigaste
marinbaser. S. har på gr. av sitt geografiska
läge varit en täml. avgränsad och särpräglad kul-
turkrets, och många urgamla arbetsvanor och sed-
vänjor ha, i ännu högre grad än på Korsika,
dröjt sig kvar på ön. S. tillhör ett under paleo-
zoisk tid veckat land, Tyrrhenis, som under ter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
