Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sarpsborg - Sarpsfossen el. Sarpen - Sarracenia, Sarraceniaceae - Sarrail, Maurice - Sarraut, Albert - Sarre - Sarre, Friedrich - Sarrebruck - Sarreguemines - Sarrelouis - Sars - Sars, 1. Michael - Sars, 2. Ernst - Sars, 3. Ossian - Sars, 4. Eva - Sarsaparillväxter - Sarter, sart - Sarthe - Sarti, Giuseppe - Sarto, Andrea del (Andrea e Domenico d’Agnolo di Francesco) - Sarton, George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Sarpsfossen—S arton
756
ende. — S., som är anlagt av Olav den helige
1016 under namnet Borg, blev köpstad 1839.
Sa’rpsfossen [-få-] el. S a r p e n, vattenfall,
se Sarpsborg.
Sarracènia, Sarraceniäceae, bot., se Insekt-
ätande växter, sp. 56 och bild 6.
Sarrail [sarä’j], Maurice Paul Émannuel,
fransk militär (1856—1929), divisionsgeneral
1911. S. blev i sept. 1914 chef för 3:e armén,
vilket befäl han på Joffres tillskyndan lämnade
i juli 1915. I aug. s. å. utnämndes S. till chef
för franska Orientarmén, som i okt. började
landstiga i Saloniki. I aug. 1916 blev S. chef
för samtliga ententetrupper i Grekland samt åter-
kallades dec. 1917 av Clemenceau. I jan. 1925
blev han överkommissarie och högste befälhavare
i Syrien men måste efter bombardemanget av
Damaskus i okt. s. å. frånträda även denna be-
fattning. Han utgav ”Mon commandement en
Orient, 1916—18” (1920).
Sarraut [sarå’], Albert Maurice, fransk
politiker (f. 1872), urspr. jurist, deputerad 1902
—24, senator 1926—40, tillhörde det radikalsocia-
listiska partiets högra flygel, var 1911—14 och
1916—19 generalguvernör i Franska Indokina.
S., som redan 1914—15 varit undervisningsminis-
ter, hade under 1920- och 1930-talen säte i
ett stort antal regeringar samt var 1920—24 och
1932—33 kolonialminister, 1926—28, 1934 och
1938—40 inrikesminister, 1930 och 1933 marin-
minister. I tredje republikens sista ministär in-
nehade han mars—juni 1940 posten som under-
visningsminister. Han var själv ministerpresident
okt.—nov. 1933 och jan.—juni 1936.
Sarre [sär], fr., se Saar.
Sarre [za’ra], Friedrich, tysk konsthisto-
riker (1865—1945), var 1921—31 föreståndare
för islamitiska avdelningen i Kaiser-Friedrich-
Museum i Berlin. Bland S:s arbeten märkas
”Denkmäler persischer Baukunst” (1901—10),
”Erzeugnisse islamischer Kunst” (2 bd, 1906—
09), ”Iranische Felsreliefs” (1910; tills, m. E.
Herzfeld), ”Die Ausstellung von Meisterwerken
muhammedanischer Kunst in München” (3 bd,
1912; tills, m. F. Martin), ”Altorientalische Tep-
piche” (2 bd, 1926—27’, tills, m. H. Trenkwald).
Sarrebruck [sarbry’k], franska namnet på sta-
den Saarbrücken.
Sarreguemines [sargami’n], ty. Saargemünd,
stad i fr. dep. Moselle, vid Saar och gränsen
mot Saarområdet; c:a 14,000 inv. Berömd fajans-
industri, gr. 1785.
Sarrelouis [sarlcoi’], franska namnet på staden
Saarlouis.
Sars (fr. serge), ett slags lätt tyg, merendels
av silkesvarp med bomulls- el. silkesinslag.
Särs. 1) Michael S., norsk zoolog (1805
—69). Han var 1830—53 kyrkoherde i v. Norge
och ägnade sig där helt åt havszoologien, bland
vars banbrytare han var. Hans första verk, ”Bi-
drag till söedyrenes naturhistorie” (1829) och
”Beskrivelser og iagttagelser over nogle i havet
ved den Bergenske kyst levende dyr” (1835),
gjorde honom med ens berömd; han blev 1854
prof, i zoologi. Bland hans inlägg må nämnas
utredningen av havsmolluskernas metamorfos och
de jämförande studierna av nu levande djuphavs-
djur och besläktade fossila former.
2) Johan Ernst Welhaven S., den föreg:s
son, historiker (1835—1917). Han blev assistent
i riksarkivet 1860 och knöts 1870 till univ., från
1874 som professor. Sin uppfattning om lagbun-
denhet och kontinuitet i samhällenas historia fick
S. genom läsning av Auguste Comte och Herbert
Spencer, och det var denna uppfattning, som präg-
lade hans författarskap och gjorde hans verk
betydelsefullt för vänsterpartiets demokratiska
politik i Norge under hans tid. S. hävdade, att
föreningstiden med Danmark ingalunda beteckna-
de något avbrott i Norges nationella utveckling.
Denna uppfattning framlade S. i ”Udsigt over
den norske historie” (4 bd, 1873—91).
3) Georg Os si an S., den föreg:s bror, zoo-
log (1837—1927), prof. 1874. S. var en mång-
sidig forskare, särskilt intresserad av fiskar och
kräftdjur. De förra bearbetade han främst med
hänsyn till den för Norge så viktiga fiskeri-
näringen, och hans inlägg ha haft stor praktisk
betydelse, särskilt hans undersökningar av tors-
kens o. a. havsfiskars fortplantning och vand-
ringar. Kräftdjuren kände S. bättre än kanske
någon samtida och utgav det av honom själv
vackert illustrerade verket ”An account of the
Crustacea of Norway” (5 bd, 1880—1911).
4) Eva S., de föreg:s syster, romanssångerska
(1858—1907), g. m. Fridtjof Nansen.
Sarsapari’llväxter, se Liljeväxter, sp. 692.
Sarter, s a r t, namn på den i Ryska Turkestan
bofasta turkiska stadsbefolkningen.
Sarthe [sa’rt], 1) Flod i n. v. Frankrike; bil-
dar i förening med Loir och Mayenne Loires
biflod Maine. 135 km; ringa trafik.
2) Dep. i n. v. Frankrike, bildat av delar
av forna prov. Maine och Anjou; 6,245 km2,
412,000 inv. Dep. tillhör huvudsaki. Parisbäcke-
net. S. är Frankrikes främsta producent av
hampa, med centrum kring huvudstaden Le Mans.
Sa’rti, Giuseppe, italiensk tonsättare (1729
—1802). Han blev 1755 hovkapellmästare i Kö-
penhamn och var ledande musiker där 1770—
75, var 1779—84 domkyrkokapellmästare i Milano
och verkade därpå en längre tid i Ryssland. S.
var en av samtidens namnkunnigaste operakom-
positörer. Han framträdde även som kyrkokom-
positör.
Sa’rto [-tå], Andrea del (eg. Andrea
e Domenico d’Agnolo di Francesco),
florentinsk målare (1486—1530), huvudrepresen-
tanten för högrenässansens måleri i Florens. S.
tog starka intryck av Piero di Cosimo, vars ljus-
behandling utgör en förutsättning för hans egen
måleriska stil. Trots detta fortsatte han ej sin
lärares landskapsmåleri utan inriktade sig enbart
på figurgrupper och porträtt. I förhallen till
Santissima Annunziata och i Scalzo-brödernas hus
i Florens finnas hans förnämsta fresker.
Sarton [sä’tan], George Alfred Léon, bel-
gisk-amerikansk lärdomshistoriker (f. 1884), fil.
dr i Gent 1911, emigrerade till U.S.A. 1915, lec-
turer i vetenskapernas historia vid Harvard Univ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
